Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 28 mars, 2009

Såna här fina saker kan man handla på bokcafé Pilgatan i Umeå:
pil1

pil2

Och innanför ligger bok- och skivhandeln Mingus där det ser ut så här:
mingus1

och så här:
mingus2

Jag ville inte störa allt folk som var där med att ta kort från själva cafédelen, och sen lyckades jag aldrig gå förbi i dagsljus för att ta kort utifrån. Men fint är det, väl värt ett besök.

Skåne ska också få ett nytt bokkafé. Bokbloggaren Sapere aude har sagt upp sig och flyttat för att starta bokkafé. Det ska bli spännande att följa här, och jag hoppas att det går bra för henne.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

apelsinMirabelle Dartigen är en hård och sluten människa. Hon är elak och sträng med sina tre barn Cassis, Reinette och Framboise, och hennes enda utlopp för sensualism är i matlagningen, en fantastisk sinnlig matlagning. Dessutom lider Mme Dartigen av fruktansvärda migränanfall som alltid föregås av en inbillad doft av apelsiner.
Detta lär sig den yngsta dottern Framboise att utnyttja. Det är ett krig som utkämpas mellan Framboise och hennes mor. Och Frankrike är ockuperat av tyskarna.
Boken handlar om tiden då, när Framboise var nio år, och nu när hon som änka flyttat tillbaka till sitt barndomshem och med hjälp av moderns receptbok lagar mat och försöker förstå sitt förflutna. Barnet som börjar skvallra rätt oskyldigt om sina grannar för den snälle tyske soldaten som är den ende som ser henne. De äldre syskonen får serietidningar och läppstift för sin information, Framboise får ett fiskespö som ska hjäpa henne att fånga den legendariska och farliga gäddan Gammelmor.
Boken är välskriven och innehåller mitt favorittema mor-dotter-relationen, men ändå griper den inte riktigt tag. Jag tror att det kan bero på att läsningen varit splittrad, jag tror att jag levt mig in mer om jag fått läsa i större tidsjok. Men slutet är riktigt spännande.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Kulturhuset tappar besökare, skriver DN. Jag blir förvånad, eftersom det alltid är massor av folk där när jag är där. Gubbarna som spelar schack, mammorna med sina barnvagnar, alla andra som vandrar omkring.
I år har jag sett Loretta Lux-utställningen med de märkliga allvarliga barnen, i höstas såg jag Nan Goldin-utställningen (som var fantastisk, jag vet inte varför jag inte bloggade om den. Nån sorts hang up på temat ”jag kan ju inte konst” antagligen.)
Plus författarkvällar, som med Roberto Saviano.
Spelar det nån roll att Kulturhuset tappar besökare, om de samtidigt får in mer pengar och kan ta dit intressantare konstnärer, författare och andra spännande kulturutövare? Är det viktigast att ha höga besökssiffror? Jag är inte så säker på det. Jag tycker att Kulturhusets program känns mer lockande och angeläget numera jämför med för några år sen.
Chefen Eric Sjöström bloggar förresten.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »