Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 mars, 2009

Jag älskar den. Jag älskar 80-talskänslan, jag älskar castingen – så bra val av skådisar! -, jag älskar musiken, Nixons näsa, ängeln på kyrkogården, jag älskar att de har med alla delar av historien jag kommer ihåg och delar jag glömt, jag älskar de gamla superhjältarna från 1940-talet och deras småtöntiga dräkter, jag älskar deras svagheter och dumheter och jag älskar den där jävla galningen Rorschach. Det allra allra bästa är när han åker in i fängelset där det sitter cirka 50 ondsinta mördare och annat slödder som han sett till att de åkt in. En av dem, en stor stöddig en, attackerar Rorschach i matkön. Rorschach häller olja över honom och vakterna sliter honom därifrån.
Då säger han till de andra fångarna:
– Ni verkar inte ha förstått. Jag är inte inlåst här med er – det är ni som är inlåsta med mig!

Jag letar efter klipp på när Dr Manhattan sitter i skräddarställning på Mars och skapar sin kristall, men hittar inget. Den scenen, och scenen där han klonar sig för att förföra Silk Spectre minns jag så oerhört tydligt från serierna. Dottern (fröken Serienörd) säger att väldigt mycket är ruta för ruta, som till exempel slagsmålsscenen med The Comedian i början. Men det är som sagt länge sen jag läste dem, så jag hade till och med glömt vem som låg bakom alltihop.

En sak som jag däremot minns var hur påverkad (=vansinnigt arg och äcklad över människorna) Rorschach blev av vad som hände Kitty Genovese, och att hans mask är gjord av hennes tyg. Om man jämför den engelska wikipedia med den svenska ser man att den svenska behållit den ursprungliga vinkeln, medan den engelska är reviderad och mycket fylligare. Men den grejen är inte med i filmen.
——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Sagor som jag minns

Förutom Dorothy Parkers dikt så finns det två verk till jag kan helt utantill: Sagan om den lilla lilla gumman av Elsa Beskow och Petter och hans fyra getter av Einar Norelius. lillagummanpetter

De sitter som berget trots att det är många år sen barnen var små. Nån gång har de kommit till nytta, när någon okänd liten människa varit ledsen och rastlös på tåget.
Och jag minns en gång på tunnelbanan i Stockholm när yngste sonen var liten och jag berättade Mio, min Mio för att tiden skulle gå fortare. Då tystnade tonårskillarna på sätet bredvid och satt och lyssnade också, fast de försökte att inte låtsas om det.
När man berättar en saga fritt sådär blir det ju aldrig exakt likadant. I vår familj dök det upp ett spöke i Rödluvan och vargen, till exempel. När tempen skulle tas, på det gamla sättet i tre minuter, så var det alltid Bockarna Bruse som gällde. Hans och Greta, Vargen och de sju killingarna, Törnrosa… vilka skatter det finns och vilken kraft de har!
——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »