Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 16 mars, 2009

70 sidor in i Iain Banks Skuld har jag ledsnat. Huvudpersonen Cameron Colley knarkar och runkar och spelar datorspel. Däremellan jobbar han lite grann, som journalist i Skottland. Och så pågår det mord: nån sorts vigilante är ute på hämnarstråt. De partierna är skrivna i du-form, vilket jag har väldiga problem med.
Jag ville tycka om Modernistas Pulp-satsning, men det går inte.
Egendomligt nog påminner Skuld om Nobelpristagaren Mauriacs Ormboet på så vis att den ger mig samma solkiga känsla, samma misströstan om människorna och en djup leda.
Jag tror att jag behöver en riktig feel good-bok, helt enkelt. Med snälla människor som älskar varandra.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

ormboetAv bara farten hugger jag efter Le Clézio tag i Ormboet av François Mauriac, som stått i hyllan och väntat i ett drygt halvår. Den ingår i Horaces serie Nobelklassiker (fint initiativ!) och är försedd med ett lysande förord av Madeleine Gustafsson. Bra och spänstig översättning av Axel Claëson är det också. Allt detta samverkar till att jag har lättare att ta till mig den döende advokaten Louis litania över sitt liv, hans bitterhet men även självkritik (för att inte säga vämjelse) där han sitter rik som ett troll och frun, barn och barnbarn med respektive bara väntar på att han ska dö så de äntligen kan lägga beslag på pengarna.
”Ormboet” är synonymt med familjen. En gamflock kunde vara en annan bild. Kvinnor är harpyor eller änglar, men eftersom huvudpersonen är lika oförsonlig med sig själv så står jag nästan ut. Bara nästan. Hans svartsjuka på sina egna barn och hatiskhet blir till slut för mycket, och det kristna försoningsmotivet som Gustafsson säkert med all rätt läser in går mig förbi.
—————————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »