Vi sa att det skulle bli fest…
Det blev ingen.
Och så klädde jag mig i onödan
i mina glittriga kläder.
Jag väntade på dig hela natten,
till gryningen väntade jag.
Vinet surnade i karaffen,
brödet på bordet blev torrt.
Och när dagen äntligen kommit
och jag visste att den skulle stanna
tog jag blomman ur håret
med vissnade händer.
Ur Mirakelkvinnan
Nina Cassian
Lite deprimerande kanske, men så bra! Hoppas ni får en roligare fredagkväll.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Nina Cassian, poesi