Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 mars, 2009

midnattsbarnen… och jag börjar bli rädd för att jag ska hinna glömma bort början innan jag läser slutet. Det vore synd.
Salman Rushdie bjuder på en myllrande böljande läsfest kretsande kring Saleem Sinai, pojken som föds i samma stund som Indien blir självständigt i augusti 1947. Han har en enorm näsa som är både en förbannelse och en stor gåva. Näsan är nog det viktigaste med Saleem, den som definierar hans liv.

Men historien börjar med hans morfar (också med en näsa) och den som ska bli hans mormor och deras barn. (Vem ska bli Saleems mamma? Det dröjer innan vi får veta det.) Rushdie berättar med ett oerhört driv, och med små blinkningar till läsaren längs vägen. Eller ska jag säga att det är Saleem som berättar historien för sin Padma, som gråter, frågar och kritiserar under tiden. I varje fall handlar det om syster Mässingsapan med alla sina påhitt och den onde Shiva och skådespelerskan Pia och engelsmannen Methwold som försöker bevara brittiska cocktailtimmen och unga pojkar som krigar och sådär tvåhundra andra människor. Minst.
Saleems öde är nämligen sammanvävt med Indiens, det kan rent av vara han som är Indiens öde. Plus ibland Pakistans.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »