I en lång* artikel i London Review of Books skriver Mark Greif om den intellektuella giganten Susan Sontags tidiga dagböcker. Det är intressant läsning, om hennes utvecklingsgång och attityd och hur hon slog igenom med en artikel om ”camp”. Hur hon gav fullständigt f-n i att vara omtyckt och tvärtom var rejält snobbig. Dessutom mycket fokus på hennes sexuella liv. Sontag upptäckte tidigt sina känslor för flickor/kvinnor, men gifte sig ändå som 17-åring och fick en son. (Efter skilsmässan var hon väldigt rädd att mista vårdnaden om det kom fram att hon var lesbisk.)
Vid tiden för youtube-klippet ovan är hon ung, på uppåtgående. Långt senare i livet fick hon barn med Annie Leibowitz, den lika berömda fotografen (som började knarka när hon hängde med Rolling Stones men la av, och som tog de berömda fotona på John Lennon naken med Yoko Ono i svart, och Demi Moores stora mage, och Whoopi Goldberg i mjölkbadet… the list goes on, se en utställning med henne om ni får möjlighet!).
I varje fall, Sontag är en sån där som är så jädra smart att man blir lite knäsvag av blotta tanken på att läsa henne. Essäerna och kritiken i alla fall. Men skönlitteraturen vågade jag mig på, närmare bestämt I Amerika för några år sen. Tyckte om den väldigt mycket, inte minst för det judiska förstås. (Tydligen anklagades Sontag för plagiat i den boken, skriver wikipedia.) Sen läste jag Vulkanälskaren, men den gillade jag inget vidare.
* LRoB bjuder bara på ett smakprov av artikeln för icke-prenumeranter, men kanske släpper de hela senare för jag ser att man kan läsa äldre artiklar på deras sajt.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Susan Sontag, Annie Leibowitz, Mark Greif, dagböcker, London Review of Books