Äsch, jag vann inte

1700 svar kom in till DN:s adventstävling, undrar hur många som hade alla rätt? Inte jag i alla fall, som svarade Evas bok av Marianne Fredriksson när det skulle vara Bibeln, Gamla testamentet. Så dumt! Å andra sidan fick jag ju hjälp med P-O Enquists extra huvud.

Read Full Post »

Visst finns det gudar i Alabama – Joshilyn Jackson

Arlene (varför heter sydstatstjejer så ofta Arlene?) har lämnat Alabama och aldrig satt sin fot där på tio år. Hon har inte ljugit eller legat med någon på lika lång tid. Arlene har nämligen ingått ett avtal med Gud, där Gud i gengäld ser till att kroppen efter killen som Arlene dödade inte hittas.
Men en person från det förflutna dyker upp, moster Florence tjatar och pojkvännen Burr propsar på att bli presenterad för familjen, trots att Arlene varnar för att de kommer att vara jävliga med honom för att han är svart. Så Arlene blir tvungen att resa hem. Till Alabama.
Jag gillar sydstatsmiljöer: det där sävliga vansinnet; där alla är knäppa original som bråkar högljutt men ändå nånstans älskar varandra och äter kyckling & majs och en massa paj hela tiden. När jag började med Visst finns det gudar i Alabama hade jag fått för mig att den skulle vara rätt glad, och den är absolut dråplig i många formuleringar så att jag skrattar, men det handlar om familjesorger och dödsfall, sexuellt våld och rasism, så ”glad” var inte riktigt rätt beskrivning. Men bra läsning är det. Rekommenderas!
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Joshilyn Jackson, Visst finns det gudar i Alabama, sydstaterna

Read Full Post »