Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 1 februari, 2009

Läsintresse i arv?

Mina föräldrar är storläsare. Jag minns att min mamma brukade bära hem ett trettital böcker från bibblan, med fyra veckors lån. Sen hann hon inte läsa ut dem, utan det blev förlängningar och arga kravbrev och böter. Hemma har hon dubbla och tredubbla rader i bokhyllorna. 2000 – 3000? Svårt att uppskatta.
Min pappa läser förstås som alla män på 60+ gärna om andra världskriget, men han läser många romaner också. Han har kanske bara några hundra böcker, men lånar mycket på bibblan.
Jag har som ni förstår aldrig någonsin hört orden ”sitter du med näsan i en bok nu igen” när jag var liten, med åtföljande krav på att man skulle ”gå ut och leka”. Att läsa var ungefär som att andas, var det underförstådda budskapet.
Min dotter blev precis som jag, läste kopiöst i slukaråldern och mycket efter det också. Nu har hon mycket kurslitteratur, men läser ändå skönlitterärt när hon hinner. Hon är inte så intresserad av att äga böcker, har nog inte hundra men det är svårt att säga då hon portionerat ut sina grejer över landet just nu. Hon satsar på att köpa fina serier/graphic novels istället.
Min äldste son har just nu 22 böcker i hyllan, varav jag gett honom kanske fem. Han har också mycket kurslitteratur. Fast han lyssnar på ljudböcker, fantasyserier i minst tio delar eftersom han tycker att det är värdelöst med en bok som inte fortsätter.
Min yngste son (fortfarande i gymnasiet) har ungefär samma antal böcker som sin bror, något fler eftersom jag gett honom Narnia-serien och LOTR i en extremt vacker upplaga. Men han läser kanske en gång i månaden, och tycker jag är löjlig som bekymrar mig över hans torftiga läsliv. ”Mina filmer är som dina böcker”, säger han. (Han ser alltså mycket på film.)
Läser ni ungefär som era föräldrar, eller mer? Och ni som har barn, läser de? Försöker ni uppmuntra dem till det?

Read Full Post »

senseInspirerad av Austen-biografin har jag haft Sense and sensibility som läsesällskap på hotellrum, bussar och tåg de senaste dagarna. Den känns som en kär gammal vän, men nånstans i mitten börjar jag undra över varför alla mina minnen är i 3D? Jag ser scenerna framför mig, klänningarna, frisyrerna, inte i min fantasi utan som på en tv. Är det Emma Thompson och Kate Winslet? Jag blir mer och mer övertygad om att jag aldrig har läst boken förr, jag har nog bara sett den som tv-serie. Fast jag var så säker på att jag läst den! Iså fall är det ju inte så konstigt att jag inte hittade den i bokhyllan. (Men Emma borde ha stått där, den minns jag tydligt framsidan på.)
I varje fall så tycker jag mycket om den. Vilken fantastisk ironisk mästare hon var, den kära Jane Austen! Hur hon kan mejsla fram en hel karaktär med bara några meningar, ett citat lagt i en mun. Hur alla stormande känslor vibrerar under Elinors vänliga väluppfostrade yta utan att hon visar en min! Det är ju så underbart bra.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »