Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2009

Idag tycker jag det känns lämpligt att skänka en tacksamhetens tanke till E V Rieu (”little-known classicist”) som på sina lediga stunder satt och översatte Homeros Odyssén, och läste högt ur densamma för frun Nelly. När han var klar tog han med sig översättningen till Allen Lane på förlaget Penguin, och 1946 publicerades Odysséen som den allra första boken i vad som blev Penguin Classics. Klassiker till överkomligt pris! Titta i din bokhylla, visst har du minst en?
Mina favvosar Dorothy L Sayers och Robert Graves anlitades som översättare under 1950-talet, då var Rieu chef. På 1960-talet infördes de svarta omslagen, och när Rieu gick i pension 1964 tyckte han själv att Penguin Classics var ”the greatest educative force of the 20th century”.

Read Full Post »

Maria på Arianrhod har börjat samla bokbloggar på en särskild sida som heter bokbloggar.nu. Bra idé! Det ska vara renodlade bokbloggar, säger hon strängt, men ett och annat inlägg om annat är okej. Jag hoppas och tror att jag klarar gränsen.

Read Full Post »

Fådda böcker

Titta så fina böcker jag fått!
fadda
Sambafotboll av Fredrik Ekelund om fotbollens historia i Brasilien, och
A Game of Thrones av George R R Martin.

Read Full Post »

whosafraidofkathyJag såg en intressant dokumentär om punkikonen Kathy Acker på Göreborgs filmfestival som pågår just nu. En ganska extrem människa, som skrev dikter, böcker, och pjäser, och levde ut sin sadomasochism öppet. Kanske kommer ni ihåg ”Blod och tarmar i plugget” som hon gjorde stor och kontroversiell succé med i mitten på 1980-talet? (Jag hade precis för mig att en god vän ägde den, men hon vet inte alls vad jag pratar om.) ”Blod och tarmar” verkar enligt filmen otäck, om en flicka som lever incestuöst med sin far med mera.
I biosalongen bestod publiken av allt från 20-åriga tjejer i trasiga gympadojor till 70-åriga män i dyra yllerockar. Jag pratade lite med ett par av tjejerna, som menade att det går ganska lätt att få tag i Ackers böcker. Hon verkar vara kultig fortfarande, drygt tio år efter sin död. Vägra vara offer-varianten, en sån människa som skapar sin egen exhibitionistiska persona och sen lever den.
Och på adlibris hittar jag en rad av hennes böcker. Förutom Blood and guts finns hennes dekonstruktioner av Don Quixote och Great Expectations, och så en som heter My Mother: Demonology. Så vad ska jag välja? Finns det någon som läst henne och kan tipsa?
ps Neil Gaiman har tydligen baserat en karaktär på henne.
ps 2 Det finns några biljetter kvar till filmen också, ifall du bor i Göteborg!
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Annissa89 berättar i kommentarerna till detta inlägg att hon håller på med klippdockor. Hon har gjort både Tolstojs Krig och fred och Austens Förnuft och känsla. Så här klädde sig Elinor Dashwood!
Jag vill ha den röda som hon hade på balen på Barton Park. Och den blå, när systrana diskuterar Edward Ferrars.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

trettondeJag hade läst både bu och bra om denna bok på bokbloggarna, och jag misstänker att jag själv i en annan sinnesstämning hade tyckt att det var enerverande med en författare som ägnar fyra långa meningar åt att beskriva hur en fullkomlig bifigur plockar upp ett spelkort och sen lägger bort det. Men för att koppla av är det ibland rätt skönt med historier som skrider fram i sakta mak. Språket är fint utmejslat, detaljrikt. Historien är en viktoriansk roman i nutida tappning, full med blinkningar – nej mer än blinkningar – till Charlotte Brontes Jane Eyre. Galningar, eldsvådor, blindhet. Tvillingskap och oklara släktförhållanden är den röda tråden, tillsammans med en enorm kärlek till litteraturen. (Den engelska 1800-talslitteraturen.)
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

sylvia1En klar blå dag, ett hårdtuktat törnsnår av vit snö skarpkantar alla sneda och vinda vinklar mellan tak och skorsten nedanför och floden är vit. Solen bakom huset tll vänster kastar ett gulddollarsken från en tornkupol jag inte vet namnet på. Om jag bara kunde skriva en sida här, en halv sida, varje dag och orka vara tacksam för det jag har och sakta arbeta mig mot ett bättre liv.
Ovanligt uppåt i går, trots en dålig morgon, när jag tänker på att jag inte gjorde något alls mer än att jag skrev på en dum dikt om ett tjur/hav som kringgår alla former av rakt budskap om något alls under skenet av symbolisk allegori. Läste ACRich i dag, läste ut hennes diktsamling på en halvtimme: dikterna sporrade mig: de är lätta, och ändå professionella, fulla av mindre lyckade uttryck och tomma gester mot något, men mättade av ”filosofi”, det jag behöver. Fick med ens lust att göra en serie dikter från Cambridge och Benidorm. Låter det vulgärt att säga ”New Yorker-sorten”. Det betyder något.

Ur Sylvia Plaths dagböcker

Read Full Post »

plath1
En hel månad av det nya året som bortblåst. Läste Wilbur och Rich på förmiddagen.(…)
Mamma, med sårad och tragisk min som vanligt, kom förbi med en bok. Jag bad henne inte komma upp. Jag arbetar inte, studerar bara för att hitta nya sätt att skriva dikt. Motvilja mot det jag åstadkommit. Mina dikter börjar i ett spår, i en dimension och lyckas aldrig överraska eller chockera eller ens roa speciellt mycket. Yttervärlden utelämnas helt. Det ligger något i World’s kritik: för mycket drömmar och dunkla underjordsvärldar.

Ur Sylvia Plaths dagböcker.
Vid den här tiden arbetar hon deltid som assistent vid Harvard, läser en kurs i att skriva poesi vid Boston University, och går i terapi.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Jag går in i en bokhandel och kommer ut med – en ny klänning. Av ett favoritmärke, danska Masai. Märkligt, men jag är helnöjd.

Read Full Post »

sylviaLivet. Människor: inte slutna ögon & öron, som de är nu, jag utanför, medveten om utanförskap & konstig säregenhet som gör mitt kafépladder skrattretande – vi bjuder hem folk på middag: fyra i veckan, 16 i månaden: jag ska inte bli illamående eller nervös eller överdrivet hjärtlig – jag ska rätt och slätt laga en jävligt god middag & servera den & hoppas att folk samtalar, äter & umgås på ett bra sätt. Ted & jag är främlingar för dem, de är främligar för oss, men vänner & sammansvetsade sinsemellan. Vad gör det. Jag måste komma ur min babymardröm, lätt och ledigt svänga ihop matsedlar, placera folk, splittra par, man, kvinna, barn. Och dessutom tänka. Den här terminen – jag ska läsa & rätta skrivningar för Arvins kurs (blir det 100 dollar? 300 dollar?) & kommer därför att läsa om allt av Hawthorne, Melville & James: bra för mig att sammanföra mitt intellekt och hans.

Ur Sylvia Plaths dagböcker.
Plath och Ted Hughes bor i en lägenhet på 337 Elm Strett, Northhampton, Massachusetts. Plath är extralärare i engelska vid Smith College.

Read Full Post »

sylvia_plathHur ska de beskrivas, alla små fina, härliga, sensuella fröjder! jag börjar bli lugnare längst inne: jag har levt, bara levt här på college i en vecka och det har varit en bahglig upplevelse. Nu ligger fysiktentamen framför mig som ett slött ondskefull monster – som jag måste bemästra för att jag är tvungen. (…)
Jo, benet har ju varit en ursäkt.Minst lika ompysslad som tuberkolospatienten och ingenting av hans oändliga ensamhet. Mycket trevlig kompromiss: inga uppgifter, inget arbete utöver skolans minimikrav. God mat, sömn, sällskap och tid för sig själv. Och bäst av allt, när jag klarat av pärsen med att lära mig gå igen kommer jag att vara redo att ta mig an världen: redaktionskommitén, Smith Review, lektioner, osv.

Ur Sylvia Plaths dagböcker.
Sylvia Plath studerar vid Smith College. Hon bröt benet i en skidbacke, där hon var med Dick, som hon hade ett förhållande med. Båda ”levt” i citatet är understrukna i dagboken. Stycket fortsätter så småningom med en lång lustfylld beskrivning över hur hon tycker om att peta sig i näsan på olika sätt. 🙂

Read Full Post »

crossing1Varje vecka är det flera som kommer hit för att de sökt på ”Sylvia Plath”. Jag har nästan haft dåligt samvete för att jag skrivit så lite om henne, inte en rad om The Bell Jar/Glaskupan som är en fantastisk bok, ingenting om Johnny Panic och drömbibeln, ingenting från hennes dagböcker som gavs ut 2000 och översattes till svenska 2003. (En skön kloss på drygt 800 sidor, med en författares utveckling och kamp för att hitta sin unika röst, samtidigt som hon vill leva och älska och allt det andra som vi brukar vilja göra.)
Inte ens en liten dikt. Så det tänkte jag råda bot på nu.

I AM VERTICAL

But I would rather be horizontal.
(…)

Tonight, in the infinitesimal light of the stars,
The trees and flowers have been strewing their cool odours.
I walk among them, but none of them are noticing.
Sometimes I think that when I am sleeping
I must more perfectly resemble them –
Thoughts gone dim.
It is more natural to me, lying down.
Then the sky and I are in open conversatiom,
And I shall be useful when I lie down finally:
Then the trees may touch me for once, and the flowers have
time for me.

© Ted Hughes
Ur Crossing the Water som publicerades postumt 1971. Mitt ex fann jag på ett antikvariat i Amsterdam 2004. Dikterna är skrivna 1960-1961. Sylvia Plath dog för egen hand i London 1963. Hon ställde fram frukost till sina två barn innan hon stack huvudet i gasugnen.
Maken som lämnat henne, Ted Hughes, ärvde copyrighten. Hur han handskats med den har upprört många genom decenniernas lopp, till exempel svenska Linda Skugge.
Uppdatering: Vid närmare eftertanke, så kortar jag i dikten för att inte riskera något copyrightbråk. Då kan jag hävda citaträtten.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Det blir:
Den trettonde historien av Diane Setterfield, som jag haft stående ett tag och nu fick jag pushen från Ett hem utan böcker. Har hunnit börja på den, och hittills tycker jag mycket om den. Den lugna tempot, att låta saker ta tid och historien växa fram… Just nu passar det mig förträffligt.
Visst finns det gudar i Alabama av Joshilyn Jackson, som verkar lagom glad(?)
Och så fick jag fatt i Sense and Sensibility av Jane Austen. Men det var det enda Austen-exemplaret i två bokhandlar, vilken förflackning. Ryys.
Det blir perfekt läsning det här, tror jag

Read Full Post »

Svårigheter med reselektyr

Jag ska snart ut på jobbresa och nu gäller det att planera reselektyren. Cirka tre timmar tåg, sen fyra-fem nätter på hotell, sen hem igen. Böckerna ska vara bra – men inte för bra så att jag blir helt uppslukad. Det har jag inte tid med. Och eftersom jag alltså kommer att jobba som en iller och vara full av intryck och kanske en del vin så får det inte vara så komplicerade intriger heller. Kanske orkar jag bara läsa en kvart innan jag somnar.
Jag kanske borde satsa på omläsningar? Något lugnt och fridfullt som jag redan känner till?
Nån som har något förslag?
——————
Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Människor på fel sida av järnvägen

felsidaI Daniel Woodrells Fel sida av järnvägen gör nyinflyttade Sammy inbrott i en fin villa i jakt på droger, men råkar slockna. När han vaknar är han fasttejpad i en stol, och två unga, vackert klädda människor, Jamalee och Jason, förhör honom. Han tror förstås att det är de som bor i villan, men när polissirenerna börjar tjuta springer de lika snabbt som Sammy själv därifrån. Jamalee och Jason bara övar sig på att bete sig som rikt folk. I själva verket bor de på fel sida av järnvägen, den med sjabbiga husvagnar och tröstlösa människoöden. Trailer trash. Folk som inte har nån chans. Men Jamalee har en plan.
Det här är min första Woodrell. Han når inte upp till samma nivå som Tawni O’Dells Avvägar, människorna blir inte tillräckligt tydliga även om Woodrell är väldigt skicklig i att beskriva en person utifrån en enstaka händelse eller ett replikskifte. Påminner en del om Frode Grytten i språket och hårdkoktheten.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Older Posts »