Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2009

Idag tycker jag det känns lämpligt att skänka en tacksamhetens tanke till E V Rieu (”little-known classicist”) som på sina lediga stunder satt och översatte Homeros Odyssén, och läste högt ur densamma för frun Nelly. När han var klar tog han med sig översättningen till Allen Lane på förlaget Penguin, och 1946 publicerades Odysséen som den allra första boken i vad som blev Penguin Classics. Klassiker till överkomligt pris! Titta i din bokhylla, visst har du minst en?
Mina favvosar Dorothy L Sayers och Robert Graves anlitades som översättare under 1950-talet, då var Rieu chef. På 1960-talet infördes de svarta omslagen, och när Rieu gick i pension 1964 tyckte han själv att Penguin Classics var ”the greatest educative force of the 20th century”.

Annonser

Read Full Post »

Maria på Arianrhod har börjat samla bokbloggar på en särskild sida som heter bokbloggar.nu. Bra idé! Det ska vara renodlade bokbloggar, säger hon strängt, men ett och annat inlägg om annat är okej. Jag hoppas och tror att jag klarar gränsen.

Read Full Post »

Fådda böcker

Titta så fina böcker jag fått!
fadda
Sambafotboll av Fredrik Ekelund om fotbollens historia i Brasilien, och
A Game of Thrones av George R R Martin.

Read Full Post »

whosafraidofkathyJag såg en intressant dokumentär om punkikonen Kathy Acker på Göreborgs filmfestival som pågår just nu. En ganska extrem människa, som skrev dikter, böcker, och pjäser, och levde ut sin sadomasochism öppet. Kanske kommer ni ihåg ”Blod och tarmar i plugget” som hon gjorde stor och kontroversiell succé med i mitten på 1980-talet? (Jag hade precis för mig att en god vän ägde den, men hon vet inte alls vad jag pratar om.) ”Blod och tarmar” verkar enligt filmen otäck, om en flicka som lever incestuöst med sin far med mera.
I biosalongen bestod publiken av allt från 20-åriga tjejer i trasiga gympadojor till 70-åriga män i dyra yllerockar. Jag pratade lite med ett par av tjejerna, som menade att det går ganska lätt att få tag i Ackers böcker. Hon verkar vara kultig fortfarande, drygt tio år efter sin död. Vägra vara offer-varianten, en sån människa som skapar sin egen exhibitionistiska persona och sen lever den.
Och på adlibris hittar jag en rad av hennes böcker. Förutom Blood and guts finns hennes dekonstruktioner av Don Quixote och Great Expectations, och så en som heter My Mother: Demonology. Så vad ska jag välja? Finns det någon som läst henne och kan tipsa?
ps Neil Gaiman har tydligen baserat en karaktär på henne.
ps 2 Det finns några biljetter kvar till filmen också, ifall du bor i Göteborg!
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Annissa89 berättar i kommentarerna till detta inlägg att hon håller på med klippdockor. Hon har gjort både Tolstojs Krig och fred och Austens Förnuft och känsla. Så här klädde sig Elinor Dashwood!
Jag vill ha den röda som hon hade på balen på Barton Park. Och den blå, när systrana diskuterar Edward Ferrars.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

trettondeJag hade läst både bu och bra om denna bok på bokbloggarna, och jag misstänker att jag själv i en annan sinnesstämning hade tyckt att det var enerverande med en författare som ägnar fyra långa meningar åt att beskriva hur en fullkomlig bifigur plockar upp ett spelkort och sen lägger bort det. Men för att koppla av är det ibland rätt skönt med historier som skrider fram i sakta mak. Språket är fint utmejslat, detaljrikt. Historien är en viktoriansk roman i nutida tappning, full med blinkningar – nej mer än blinkningar – till Charlotte Brontes Jane Eyre. Galningar, eldsvådor, blindhet. Tvillingskap och oklara släktförhållanden är den röda tråden, tillsammans med en enorm kärlek till litteraturen. (Den engelska 1800-talslitteraturen.)
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

sylvia1En klar blå dag, ett hårdtuktat törnsnår av vit snö skarpkantar alla sneda och vinda vinklar mellan tak och skorsten nedanför och floden är vit. Solen bakom huset tll vänster kastar ett gulddollarsken från en tornkupol jag inte vet namnet på. Om jag bara kunde skriva en sida här, en halv sida, varje dag och orka vara tacksam för det jag har och sakta arbeta mig mot ett bättre liv.
Ovanligt uppåt i går, trots en dålig morgon, när jag tänker på att jag inte gjorde något alls mer än att jag skrev på en dum dikt om ett tjur/hav som kringgår alla former av rakt budskap om något alls under skenet av symbolisk allegori. Läste ACRich i dag, läste ut hennes diktsamling på en halvtimme: dikterna sporrade mig: de är lätta, och ändå professionella, fulla av mindre lyckade uttryck och tomma gester mot något, men mättade av ”filosofi”, det jag behöver. Fick med ens lust att göra en serie dikter från Cambridge och Benidorm. Låter det vulgärt att säga ”New Yorker-sorten”. Det betyder något.

Ur Sylvia Plaths dagböcker

Read Full Post »

Older Posts »