Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 13 december, 2008

benedictI Stephen Kings Benrangel som jag läser just nu (mycket bra) tänker huvudpersonen på Edvard Munchs ”Skriet”. Precis detsamma gjorde någon annan i en bok jag läste alldeles nyss, man jag kan för mitt liv inte komma på vilken. Och det gör mig knäpp. Minns bara att det var en bok på engelska.
Likadant; i ett avsnitt This life/Livet kan börja skämtar Egg om att han ska byta efternamn till Benedict. Exakt samma skämt om Eggs Benedict dök upp i ett annat program jag såg, kan det ha varit Gilmore girls?
Japp, såna här viktiga frågor funderar jag på. 🙂
—————-
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Ovanlig miss av Minotaur

Att läsa en deckare vilken som helst utgiven av förlaget Minotaur brukar vara en garanti för att få välskriven, intelligent och spännande underhållning. Jag säger bara: Denise Mina, Ian Rankin, Jules Hardy, Stephen Booth. Men med Simon Becketts Skrivet i eld har de gjort en miss. En vanlig dussindeckare/action bara, som jag inte riktigt vet varför jag läste ut.
————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

lekablandvuxnaI den långa raden olästa böcker greppar jag först den som jag vet handlar om mitt favorittema: mor-dotterrelationen. Den störda mor-dotterrelationen. I Leka med vuxna av Sophie Dahl handlar det om Kitty, äldsta barnet till mamma Marina som var sexton år när hon fick henne. De bor med bestepapa och bestemama och två mostrar och två småsyskon i en småknäpp men trygg miljö. Visst är Marina excentrisk, som konstnärer ska vara, och lynnig & bortskämd, som vackra kvinnor får vara, men tillvaron är ändå bra. Tills Marina träffar en guru och plötsligt finner meningen med livet. Iväg till USA med småbarnen, och iväg med Kitty till internatskola.
Det är en rakt berättad historia, inte några onödiga utvikningar eller överflödiga ord. Vissa saker rör Sophie Dahl bara helt lätt vid, man får läsa mellan raderna. På det viset påminner stilen om morfar Roalds sätt att skriva. Kanske är det ett sätt att inte avslöja andra människor, för jag tror att den här berättelsen har rätt mycket verklighetsbakgrund. Jag tycker det är skönt, jag kan gärna sköta analyserandet själv. Den påminner också lite om Erica Jongs dotter, Molly Jong-Fasts Normal girl som handlar om hennes knarkande och inläggning på rehab. Och så om Vit oleander av Janet Fitch förstås.
Men tillbaka till Leka bland vuxna. Det händer en hel del, men grundtemat är att Kitty älskar sin mamma högst av allt och aldrig får tillräckligt mycket kärlek tillbaka. Istället försöker hon hänga med i svängarna i mammans kärleksaffärer och klara sig bäst hon kan på alla nya platser och skolor. Mamma Marina söker också hela tiden bekräftelse, hon vill att Kitty – och hennes kompisar – ska tycka ”åh vilken ung & vacker & cool mamma”.
En grej som jag gillar är böckerna som nämns: Pappa Långben, Lånarna, Glaskupan, Stolthet och fördom… Sånt går jag igång på, särskilt de två första.
Uppdatering: Förresten har Dahl valt ett citat av Saint de Exupérys Lille prinsen till försättsbladet.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »