I nån sorts tokil…

… klickade jag hem Buffy – the vampire slayer på rea från discshop. Är det en barnserie?
”Det fånigaste som sänts” påstår sambon = samme man som tyckte att True blood var urlöjligt men ändå såg alla avsnitt med mig plus har ledmotivet som ringsignal på mobilen. Så vi får se.
Jag får lite ångest eftersom jag har beställt böcker för 850 spänn, och som vi alla vet är det en jul på väg här snart. Undrar om barnen blir glada för en kram och en teckning?
———–
Läs även andra bloggares åsikter om Buffy, True blood, vampyrer, beställning

Read Full Post »

Jag är biten och vill ha mer

Mitt vampyrberoende accelererar, vad är det frågan om egentligen? Jag var den enda (kändes det som) som varken läste Anne Rice eller såg Tom Cruise, och nu plötsligt är jag en sucker (ha!) för vampyrporr light i både tv- och bokform. Vi såg sista avsnittet True blood idag, mördaren avslöjades men det är flera lösa trådar och en av de jag gillar bäst har råkat ut för något mystiskt öde. Tack och lov meddelades att det blir en säsong till, jag hade hört glunkas om nedläggning men de lovar fortsättning till sommaren.
Dessutom har jag köpt boken, det finns en hel serie om Sookie Stackhouse, varav den första (Dead until dark av Charlaine Harris) hos Lila shopen. På svenska and in english, jag valde det senare eftersom jag befarade lätt på gränsen till banalt språk, och då gör det sig bättre i original, tycker jag. Men, det finns ett stort problem: efter mer än halva boken har ännu ingen Tara dykt upp, och Lafayette har bara nämnts en gång. Jag tvingas inse att Tara är någon som Alan Ball & co skrivit in. Det gjorde de rätt i, jag tycker att hon är saltet i soppan med sin grundmurade pessimism och allmänna ilska mot mänskligheten. (Fast hon kunde vara lite snällare mot Sam.)
I tv-serien har de också haft den goda smaken att ta in Michelle Forbes som alltid är bra. Battlestar Galactica gjorde sig av med henne alldeles för snabbt.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om True blood, Sookie Stackhouse, Charlaine Harris, vampyrer, bok blir tv, Michelle Forbes, böcker, tv, HBO, Alan Ball, Dead until dark

Read Full Post »

Kärleken är dödens motsats

Han har mejslat ut en egen nisch åt sig själv, Roberto Saviano. Någonstans mellan reportage och skönlitteratur, lika delar fakta och känsla. Den unga hann-inte-bli-änkan Marias berättelse i Kärleken är dödens motsats borrar sig in i mitt hjärta.
”Att han var död förstod jag på mammas sätt att uppföra sig. Hon kramade mig, vilket hon inte hade gjort på flera år. Hon kramade mig och började stryka mig över håret eftersom hon visste att det alltid tog lite tid för mig att reagera. Efter en stund satte jag igång att slå sönder allt jag såg, jag slog sönder teven och kastade ut bonbonjärerna från balkongen, jag ville inte att någonting skulle överleva Enzo. Inte ens föremålen. Inte heller jag själv.”
Det är en berättelse om sorg, om unga syditalienska män som tar värvning för att delta i krigen i Afganistan, Irak, Libanon, och om kvinnorna som klär sig i svart.
Pytteliten bok, 53 sidor. Den minsta jag köpt sen Pixi-böckerna. Fint översatt av Barbro Andersson.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om Roberto Saviano, Kärleken är dödens motsats, böcker, Pixi-böcker, sorg, krig, död, Barbro Andersson, översättning

Read Full Post »