Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 8 november, 2008

edelfeldtJag har inte läst Inger Edelfeldt förut, för jag har en bild av att hon skrivit för deprimerade unga kvinnor i identitetskris, och jag hade aldrig tid att vara deprimerad när jag var ung eftersom jag hade en väldigt tydlig identitet: småbarnsmamma. Men nu pockade behovet på inför att jag ska höra henne prata på måndag, så jag lånade Finns det liv på Mars? som jag förvisso sneglat på i bokställen ett par gånger. Och den visade sig vara bra.

Det handlar om 45-åriga Joni (självdöpt efter Mitchell) som har en femårig dotter, inga pengar, en lesbisk mamma och en pappa i NA. Joni jobbar på Vivo och har 1500 egeninspelade cd:ar i garderoben, eftersom hon egentligen drömmer om en musikkarriär. Just nu består musikkarriären bara av en del gatumusicerande när kassan tryter, och det gör den alltid. Och så är det en försök-till-kärleks-historia också.

Jag känner igen mig jättemycket i paniken över hur man ska få pengarna att räcka, ge sitt barn (sina barn) en trygg grund att stå på, försöka hitta sin egen väg nånstans i gränslandet mellan att inte göra som sina knäppa föräldrar samtidigt som man vantrivs i det där konstiga Svenssonlivet som prackas på en. Edelfeldt beskriver så fint Jonis tillvaro på jobbet, med dottern Moira, dagis, musiken. Musiken strömmar genom boken; Bowie, Morrisey, och kapitlen har titlar som Ashes to ashes, Sisters are doin’ it for themselves. Dessutom är den rolig. En liten grej; när Jonis mamma har fest så är hennes kvinnas ex där, och exets ex, och ett par andra ex, alla ska liksom vara vänner. Såna fester har jag varit på; är det en universell lesbisk grej?
I varje fall: Inger Edelfeldt är en fin ny bekantskap.

——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »