Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for november, 2008

… klickade jag hem Buffy – the vampire slayer på rea från discshop. Är det en barnserie?
”Det fånigaste som sänts” påstår sambon = samme man som tyckte att True blood var urlöjligt men ändå såg alla avsnitt med mig plus har ledmotivet som ringsignal på mobilen. Så vi får se.
Jag får lite ångest eftersom jag har beställt böcker för 850 spänn, och som vi alla vet är det en jul på väg här snart. Undrar om barnen blir glada för en kram och en teckning?
———–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

tara1Mitt vampyrberoende accelererar, vad är det frågan om egentligen? Jag var den enda (kändes det som) som varken läste Anne Rice eller såg Tom Cruise, och nu plötsligt är jag en sucker (ha!) för vampyrporr light i både tv- och bokform. Vi såg sista avsnittet True blood idag, mördaren avslöjades men det är flera lösa trådar och en av de jag gillar bäst har råkat ut för något mystiskt öde. Tack och lov meddelades att det blir en säsong till, jag hade hört glunkas om nedläggning men de lovar fortsättning till sommaren.
Dessutom har jag köpt boken, det finns en hel serie om Sookie Stackhouse, varav den första (Dead until dark av Charlaine Harris) hos Lila shopen. På svenska and in english, jag valde det senare eftersom jag befarade lätt på gränsen till banalt språk, och då gör det sig bättre i original, tycker jag. Men, det finns ett stort problem: efter mer än halva boken har ännu ingen Tara dykt upp, och Lafayette har bara nämnts en gång. Jag tvingas inse att Tara är någon som Alan Ball & co skrivit in. Det gjorde de rätt i, jag tycker att hon är saltet i soppan med sin grundmurade pessimism och allmänna ilska mot mänskligheten. (Fast hon kunde vara lite snällare mot Sam.)
I tv-serien har de också haft den goda smaken att ta in Michelle Forbes som alltid är bra. Battlestar Galactica gjorde sig av med henne alldeles för snabbt.

———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Han har mejslat ut en egen nisch åt sig själv, Roberto Saviano. Någonstans mellan reportage och skönlitteratur, lika delar fakta och känsla. Den unga hann-inte-bli-änkan Marias berättelse i Kärleken är dödens motsats borrar sig in i mitt hjärta.
”Att han var död förstod jag på mammas sätt att uppföra sig. Hon kramade mig, vilket hon inte hade gjort på flera år. Hon kramade mig och började stryka mig över håret eftersom hon visste att det alltid tog lite tid för mig att reagera. Efter en stund satte jag igång att slå sönder allt jag såg, jag slog sönder teven och kastade ut bonbonjärerna från balkongen, jag ville inte att någonting skulle överleva Enzo. Inte ens föremålen. Inte heller jag själv.”
Det är en berättelse om sorg, om unga syditalienska män som tar värvning för att delta i krigen i Afganistan, Irak, Libanon, och om kvinnorna som klär sig i svart.
Pytteliten bok, 53 sidor. Den minsta jag köpt sen Pixi-böckerna. Fint översatt av Barbro Andersson.
———————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

savianoTänk er en tillvaro där man måste planera allting tre dagar i förväg, så att livvakterna är beredda. Tänk er att man ständigt måste flytta mellan olika lägenheter, som man aldrig hinner göra till sina. Att ingen vill ha dig till granne. Att hela tiden få subtila eller brutala dödshot. Att mötas av förakt och vrede från dem du egentligen bryr dig om och skriver för, alltså ”den vanliga människan”. ”Den vanliga människan” som trots Europas högsta mordfrekvens, barn som får cancer på grund av att miljöfarligt avfall grävs ner i deras närhet, ungdomar som inte kan utbilda sig om inte Camorran säger ”ja”, beskyddarpengar och äckliga sopberg, ja, trots allt detta så tycker många ”vanliga människor” att det inte är Camorran som är problemet utan det är Saviano som är en jobbig jävel som skrivit om det. ”Kastat gyttja i eget bo”, som uttrycket heter på italienska. Skämt ut trakten och landet inför alla.
Så tänk er att sitta i en lägenhet dag ut och dag in, och sen -tada! – åka iväg till kalla länder och prata om din bok och mötas av hundratals okända människor som tycker att du är modig och stark och vill krama ihjäl dig. En sån tillvaro, med de tvära kasten, har Roberto Saviano.
Han var blek och svartklädd på Kulturhuset. Såg sliten ut, men har kvar sin humor. Han skämtade mitt i eländet, vilket stora delar av publiken begrep redan på italienska, medan jag var tvungen att vänta på översättningen. (Bra och snabb översättning.)
Det var alltså mycket bra och jag är glad att jag fick vara med.
En sak jag tycker är konstig var att Maja Lundgren var där, men i publiken. Varför var hon inte i panelen? Hon har levt i Neapel, i Camorrakvarteren, skrivit om det, och vem – förutom Saviano – kan veta mer om tillvaron där? Beror det på att hon är persona non grata efter Aftonbladetfejden? Det var märkligt och synd, tycker jag. (Jag försökte hitta en väldigt intressant recension av Myggor och tigrar, som tar upp det så många andra förteg, nämligen våldtäkten. Jag tror att den stod i Hallandsposten eller nåt liknande, och det var en manlig recensent, men google vill inte hjälpa mig så om nån annan vet blir jag tacksam.)
DN intervjuar Saviano, här.

———–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

… men jag är för trött för att blogga om honom på ett rättvist sätt. Läs Mia* så länge. Läs boken Gomorra! Och se filmen när den kommer.
Nu ska jag dricka whisky.
——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Min väninna H blir helt chockerad och lånar direkt ut 3 x William Gibson. Och det är en märklig historia, i en högteknologisk framtid där världen ägs att stora affärsimperium och människorna manipulerar sina egna kroppar; som Molly som har rakbladsnaglar att fälla ut (Wolverine!), ögonen opererade till spegelglasögon och en inbyggd klocka på synnerven.
Huvudpersonen heter Case och är en fantastisk hacker. Tyvärr var han dum nog att hacka hos fel personer, och som straff sabbade de hans hjärna. Han driver omkring på Tokyos bakgatar, knarkar och hälar. Sen blir han erbjuden att få hjärnan och resten fixat, mot att han jobbar åt en mäktig organisation som leds av en AI, artificial intelligence. Case får en ny bukspottkörtel och lite annat och sätter igång. Han fick även ett gift inopererat som löses ut om han inte hinner i tid…
Det här är en halsbrytande berättelse som vindlar iväg åt alla möjliga håll, inte minst in i andra människors hjärnor, via tekniken. Det finns hologram och parallella verkligheter och medvetanden som kan anta ungefär vilka former som helst. Inget som passar att läsa när man är trött, och jag tror att jag vill läsa om den rätt snart för att begripa mer. Men en berättarfest är det! Och roligt att den (till att börja med) utspelar sig i Tokyo, så jag känner igen lite grann.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Det här var den enda boken på sf-kursen jag vare sig läst eller hört talas om, så jag var rätt förväntansfull. Det blev ingen stor upplevelse men ingen stor besvikelse heller. Den stora konflikten är mellan vetenskap/kunskap kontra tro/religion. Handlingen utspelar sig efter ett kärnvapenkrig. Boken är uppdelad i tre delar, ”varde människan”, ”varde ljus” och ”ske din vilja”. I den första är det en munk, en novis, Francis, som tack vare en vandrare hittar gamla skrifter efter Leibowitz, den man som hans kloster vill ha kanoniserad. Abboten tror honom först inte, ger honom en rituell spanking, och försluter sedan grottan där skrifterna finns. Kunskapen är farlig.(Alla böcker under kursen har behandlat samma tema: kunskap är farlig och ska förhindras.)
I andra delen börjar vetenskapen flytta fram sina positioner, och i den tredje dominerar den igen och människorna är på väg att förstöra jorden en gång till. Mänskligheten lär sig aldrig.
Leibowitz har drag av Jesus (martyrskap, dö för våra synder, enkel bakgrund). Vandrarkaraktären som Francis träffar anspelar på Lazarus (som uppstod från de döda), Den vandrande juden, kanske Johannes Döparen. Ett extra huvud som växer ut på en kvinnas kropp innebär någon sorts frälsning, oskuld, tröst.
Det här är en bok som återigen får mig att beklaga att jag inte läst bibeln. Det finns många fler referenser som går mig helt förbi. Jag började på bibeln för några år sen, men blev så fruktansvärt irriterad på uppräkningen av alla ”Abraham födde xx” (en rad mansnamn) att jag la ner. Barnens bibel har jag läst däremot. 😉
I slutet av boken är en kvinna och hennes barn svårt sjuka, döende. En läkare vill skicka dem till ett läger där de kan ta sina liv. En präst vill till varje pris hindra detta. Min yngre jag skulle tycka att prästen var dum i huvudet och grym som ville att mamman och barnet skulle lida. Som tur var höll hon käften, eftersom mitt medelåldersjag inser att prästen ville rädda dem från att begå en dödssynd och brinna i helvetet i evighet som straff. ”Det finns inget helvete, det är nåt som någon hittat på för att skrämma folk till lydnad”, säger MYJ. ”Men prästen är övertygad om att det finns”, säger MMJ, ”och förresten kan du inte veta”.

—————-

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »