Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 oktober, 2008

Hans bok har gjort dundersuccé, boken har blivit film, och på vägen har säkert Roberto Saviano tjänat en hel del kulor. Vad hjälper det? Inget, när camorran är ute efter att döda dig. Roberto Saviano ångrar att han skrev Gomorra, och jag förstår honom som hans liv har blivit.

Men boken är väldigt bra. Jag gillar filmen också, men vågar nästan inte rekommendera den då jag förstår att många inte kommer att gilla den. Såna som vill ha ordentliga huvudpersoner och en huvudhandling, till exempel.

——————
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

I en artikel i Svenskan får jag veta att det var Joyce Carol Oates som uppmuntrade deckarförfattaren Peter Robinson att på allvar börja skriva. Minsann! Nu finns det alltså ännu mer att tacka Oates för, hela kommissarie Banks existens som finns på en liten hedersplats i min bokhylla. Det är så fina omslag också; den gula boken, den rosa, den blå, den lila, den orangea…

Bonusinfo: Att En bit av mitt hjärta på riktigt är döpt efter Janis Joplins A piece of my heart. I love it!

Jag ska komma ihåg att placera Oates-Robinson – Janisbiografin tillsammans i bokhyllan nästa gång.

Tänk om jag någon gång i livet lyckas länka ihop precis *alla* mina favoriter i en lång lång kedja där de bara hör ihop och känner sig som en stor familj?
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag går all in direkt. Det här är så fruktansvärt bra. Och fruktansvärt.

Miljön är nedlagda gruvdistrikt i Pennsylvania. 19-årige Harley Altmyer stressar mellan hemmet och sina två heltidssjobb. Sedan mamman åkte i fängelse för att ha skjutit pappan är det han som försörjer och försöker ta hand om sina tre yngre systrar; sexuellt utlevande Amber, pojkflickan Misty och sexåriga Jody som är som en ängel. Den lilla tid han har för sig själv används till att prata med psykologen om sin miserabla uppväxt, där pappan misshandlade såväl honom som systrarna. Samtidigt är en bit av honom en vanlig kille vars främsta intresse är att få ligga.

Det här är ingen verklighetsflykt, det här är en bok som man bär med sig. Jag blir så ledsen för Harley och för de andra. Vilka liv, det är förjävligt hur människor kan ha det. Samtidigt är det skönt att läsa, för Harley kämpar och man får respekt för honom. Tawni O’Dell skriver respektfullt om människor som så lätt skulle kunna föraktas och avfärdas som white trash. Jag är glad att bokhora tipsade om O’Dell, jag är glad att jag hittade den här, och jag ska absolut säkert läsa mer av henne. När jag hämtat mig.

Hm, det här borde bli en bra film med rätt skådisar och regissör (= inget sentimentalt trams).

—————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »