Jag fastnar för arbetsbeskrivningarna och ångesten för att inte få in tillräckligt med pengar, som jag skrev förut, och för hans lika lite smickrande syn på sig själv som på lönearbetet.
”Det är sant att mitt misslyckade författarskap, ännu en ofrånkomlig social, det vill säga sociologisk, kategori, har gjort mig självupptagen på ett motbjudande, och troligen också ointressant sätt; precis på ett sånt sätt som jag föraktar så hos andra och svurit på att inte själv upprepa.”
Jönson brottas med självmordstankar och drickande, och tycker att han överfört allt sitt sämsta ”(genetik, kropp, psyke, underlägsenhet)” till barnen. Men! Han får ett femårigt stipendium så tillvaron lättar.
Somnar framför teven, fångar upp olika utsagor i medieflödet, fläckvis utspridda i boken. Krig. Nilabborrens inverkan på Tanzanias ekonomi. Tortyr.
Vissa partier har jag svårt att förstå, för krångliga och obekanta ord, medan andra går rätt in i magen.
Om jag läser Efter arbetsschema en gång till senare kanske det blir andra saker som fastnar. Men jag är väldigt nöjd att jag läst den här.
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Johan Jönson, Efter arbetsschema, lönearbete, pengaångest, självupptagen, barn, fattigdom
snowflakes in rain 
[…] på denna blogg. Där har innehavaren bloggat om Jönson på flera ställen, bland annat här och här. Mycket bra […]
[…] som också var nominerad. Hans Efter arbetsschema liknar ingenting annat. Jag tyckte såhär och såhär. ——————— Läs även andra bloggares åsikter om Nordiska […]
[…] Efter arbetsschema som är något av det starkaste jag läst på svenska. Jag har skrivit här och här och här (när Jönson nominerades till Nordiska rådets pris). […]
[…] undrar om Kristian Lundberg och Johan Jönson känner varandra? De borde ha en del att tala om. […]