Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 augusti, 2008

Jag fastnar för arbetsbeskrivningarna och ångesten för att inte få in tillräckligt med pengar, som jag skrev förut, och för hans lika lite smickrande syn på sig själv som på lönearbetet.

”Det är sant att mitt misslyckade författarskap, ännu en ofrånkomlig social, det vill säga sociologisk, kategori, har gjort mig självupptagen på ett motbjudande, och troligen också ointressant sätt; precis på ett sånt sätt som jag föraktar så hos andra och svurit på att inte själv upprepa.”

Jönson brottas med självmordstankar och drickande, och tycker att han överfört allt sitt sämsta ”(genetik, kropp, psyke, underlägsenhet)” till barnen. Men! Han får ett femårigt stipendium så tillvaron lättar.
Somnar framför teven, fångar upp olika utsagor i medieflödet, fläckvis utspridda i boken. Krig. Nilabborrens inverkan på Tanzanias ekonomi. Tortyr.
Vissa partier har jag svårt att förstå, för krångliga och obekanta ord, medan andra går rätt in i magen.

Om jag läser Efter arbetsschema en gång till senare kanske det blir andra saker som fastnar. Men jag är väldigt nöjd att jag läst den här.

—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

I Malins utmaning böcker A-Ö är det dags för K. Jag väljer:
Författare: Stephen King, en relation jag nu återupptagit.
Bok: Kastellet av Vibeke Olsson, inköpt på second hand för en femma och jättebra. Utspelar sig i romersk tid, min favoritepok.
Litterär karaktär: Kulla-Gulla! Hon är snäll och klok, vacker och arbetssam. Hon får slita i otacksamhet hos fosterfamiljen som är statare, gå barfota i snön, sopa och laga mat och ta hand om alla småsyskon, varav jag minns Johannes som var sjuklig och ett par tvillingar. Men belöningen kommer – Kulla-Gulla blir påkommen när hon provar en vacker blå klänning i smyg uppe på herrgården och då – simsalabim! – upptäcks det hur lik hon är den förlupna herrgårdsdottern och att Kulla-Gulla egentligen är hennes dotter. Hon får flytta till herrgården men vägrar lämna Kulla-barnen i sticket, för hon är genuint god. Åh, Kulla-Gulla, min barndoms favorit…!

(Vad länge hon levde, Martha Sandwall-Bergström som skrev böckerna. Och vad glad jag är att jag har de gamla böckerna, första är utgiven 1955. Böcker ska gå i arv.)

——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »