Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 10 augusti, 2008

Han har så vackert språk, F Scott Fitzgerald, så härligt att låta sig förföras av och sjunka in i. Jag känner mig lycklig när jag läser.
Det är tre röster som hörs i Tender is the night, inte i jag-form men de har var sin bok. Den första gör mig förvånad. Rosemary, en mycket ung skådespelerska som träffar makarna Diver vid Rivieran och förälskar sig i båda två, men framför allt honom, doktorn. Det är middagar, fester, glimrande umgänge och en känsla av utvaldhet. Doktor Diver har förmågan att få människor att känna sig som sitt allra bästa jag.
När historien ses genom Dick Divers ögon får vi en tillbakablick, på hur han och blivande hustrun Nicole träffades. Hon kom till mentalsjukhuset där hans vän arbetade, och de började brevväxla när han gick ut i kriget. (Första världskriget.) Nicole är schizofren och extremt misstrogen mot män. Hennes far avslöjar att ” we were lovers” men verkar ändå inte förstå kopplingen. Eller? Det pratas inte mer om det i alla fall.
Nicole blir kär i Dick och Dick i Nicole. När hon blivit frisk, nästan frisk, gifter de sig. Så praktiskt eftersom han är läkare. Med hennes pengar kan de flytta runt och leva livet på olika orter i Europa och Amerika, där de rika och aristokratiska samlas. De får två barn.
I tredje boken är perspektivet Nicoles. Här tycker jag inte riktigt att det känns lika trovärdigt, men å andra sidan är jag nu helt uppslukad av boken. Äktenskapet går mot sin undergång. Nicole blir starkare (?) och Dick börjar dricka allt mer okontrollerat. Glansen som stått kring paret har falnat, gamla vänner tar avstånd (precis som i The Great Gatsby).

Allt som allt är det en helt underbar bok. Jag tycker också om det där galet excentriska som mycket rika kunde ägna sig åt i mellankrigstiden; dueller, spektakulära mord på järnvägsperronger, magnifika fyllor. Kommentarer om ”Negroes” och ”homosexuals” får man försöka blunda för, det var en annan tid.

Det ska bli spännande att läsa Zeldas version.

Read Full Post »