För ett tiotal år sen hade jag en period när jag var väldigt inne på nordamerikanska indiander, främst navajo och hopi. Läste alla Tony Hillerman, och framför allt en självbiografi av en kvinna som var med under perioden när det gick en sorts väckelserörelse bland siouxerna (och fler? Har glömt, men hon var sioux i alla fall) på 1960-70-talen, religiös och politisk. Det gick nån historisk tv-serie i samma veva som jag följde.
Därför är det så härligt när jag börjar på ”Profeten” av Orson Scott Card, jag förväntar mig att få en historia där indianerna äntligen vinner och kickar ut alla vita och lever i harmoni med naturen. Om än inte med varandra, fullt så naiv är jag inte. Och stora delar av boken är härlig läsning; kamp mellan ont och gott, magiska förmågor, sånt som bra fantasy ska innehålla. Det gör inget att det ibland snuddar vid sentimentaliteten, och att karaktärerna blir lite schablonartade här och där. Men sen blir jag så oerhört irriterad när den allra stoltaste krigaren av dem alla visar sig ha ett hemligt förflutet som ”Isaac” och tala utsökt engelska. Va f-! Lägg ner, Orson.
Trots denna irritation kommer jag nog att läsa fler i serien om jag får fatt i dem, och allra särskilt om det handlar mest om just indianerna. På sina egna villkor, please.
snowflakes in rain 
Får fatt i? Tja, det är väl bara komma hit och låna. 🙂 Det är få Card-böcker jag inte har, även om vissa kanske fortfarande ligger nedpackade efter flytten.
Härligt, det ska jag komma ihåg. Han har skrivit rätt många, så du borde ha nån meter då…
Jag måste säga att jag är väldigt förvånad över att du inte tycks känna till min förtjusning i Uncle Orson – jag tycker ju att jag tjatat ihjäl de flesta, både på och utanför nätet, om honom genom åren och du borde väl dessutom ha stått och kikat på mina bokhyllor otaliga gånger. Eller..? *förbryllad*
Inte räcker det med en meter för Card-samlingen, inte. 🙂
Jomenvisst vet jag det! Vi har ju diskuterat Ender- och Bean/Shadow-serierna flera gånger. För mig är de science fiction, medan de här om Profeten är fantasy … och därför sorterar jag inte in dem under samma tak vare sig hos dig eller mig själv.
Men tror du att vi talat om den här serien nån gång? För det minns jag inte alls.
Ah. Jag sorterar dem under Card – är helt författarorienterad. 🙂
Nej, vi har inte pratat om Alvin-serien vad jag minns. Det beror antagligen på att du inte läst den och jag inte blev så förtjust i den. Jag har inte ens läst den sista boken, trots att jag numera faktiskt har den.
Varför blev du inte förtjust? Eftersom du gillar OSC i andra sammanhang?
Vet du, nu tror jag tvärtom att vi nämnt den nån gång, men att jag inte riktigt hängde med.
Har vi pratat om dem så har jag ändå glömt det. 🙂
Varför!? Du ställer inte lätta frågor du inte. Främst för att det hunnit gå ett icke oansenligt antal år sedan jag läste böckerna ifråga, men också för att jag går på känsla och inte minns några känslor alls från Alvin-läsningen. Om jag ska gissa beror det på att det är just fantasy, typ orealistisk magi och flum. (fnös hon föraktfullt 😉 Det är inte sådant Uncle Orson skriver bäst.
Jag gillar ju magi… och jag gillade den här ända tills det blev för mycket vitt. Det hade varit så härligt med bara indianerna. Säg till din morbror att han skriver en sån!