Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 20 juli, 2008

En hel rad.

Jag tror att den min biokompis menade var den med samma namn som filmen, Dream of Life. Men jag väljer en annan (billigare också!): Patti Smith Complete 1975-2006 plus Wonder Boys av Michael Chabon.

Men sen ska jag inte-inte-inte beställa fler böcker förrän jag är nere på två olästa. Basta!

Read Full Post »

Åh så underbart!

För första gången får jag se Patti Smith live, på Skeppsholmen i fredags. Hon äger scenen från första sekunden, i jeans, vit t-shirt och en svart kappa. Det börjar poetiskt, med de mer långsamma låtarna från de senare skivorna. Hennes röst är stark, rå, viskande, deklamerande. Som en riktigt bra diktuppläsning med musik till som skapar en annan och större helhet.

Jag har ont i benet och släpar dessutom på en resväska (väldigt rock’n’roll) men den gömmer jag bakom en soptunna för att kunna gå längre fram. Så jag står tillräckligt nära för att se när hon spottar(!) ut mot publiken och sliter av två gitarrsträngar i slutet av konserten, när tempot höjts och höjts till dansande, sjungande extas genom ”Because the night”, ”Smells like teen spirit” (Nirvanas), ”Power to the people” och ”Rock’n’roll nigger”. Underbart!

Extranumret blir ”Gloria”, och jag behöver bara höra första raden ”Jesus died, for somebody’s sins, but not mine” för att få ståpäls och nästan börja gråta. Så bra, så bra.

Dagen efter följer vi upp med att gå och titta på filmen: ”Dream of Life”. Den är rapsodiskt berättad, fragment under tio år, och vissa partier kunde de gärna för mig fått vila längre i. Jag minns särskilt en scen när en man (Oliver Ray? kanske) dansar med henne, och hon blir generad. ”Too fancy.” Och ett underbart parti där hon och nån annan utväxlar kisshistorier, hur man beter sig när man verkligen behöver men inte vill att det ska märkas. Patti har lyckats kissa i en flaska i ett flygplan, bredvid piloten, utan att han märkte nåt. (!)

Och så var det så fint med hennes föräldrar i Chicago, och när Sam Shephard satt och skulle lära henne en låt på gitarr, och … ja. Fint. Och så kommer förklaringen på spottet, när de pratar om ett djur som dreglar (hund? katt? minns inte). Patti menar att hon känner igen sig, det kommer så mycket och det måste ut. Så vi får se spelningsbilder där hon spottar också.

En bevandrad person i sällskapet berättade att han kände igen hennes voice-overs (ren poesi!) från en bok han har, så nu måste jag leta rätt på den boken. När ekonomi återhämtat sig efter helgen, som blev dyr.

Konsertrecension i Svenskan pch i DN. Filmrecension i Svenskan och DN.

Read Full Post »