Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 11 juli, 2008

Författare på C är svåra för att det finns så många. Vill först ta Carol Shields, underbar kanadensisk författare som dog alldeles för tidigt (läs hennes ”Unless”! Om en mor som försöker förstå varför hennes dotter lämnat hemmet och sitter i ett gathörn med en skylt om det står ”godhet” på) men den ordningssamma delen av mig propsar på att det är efternamnen som gäller, så då får det bli Orson Scott Card.

Första bekantskapen med honom var ”Ender’s Game” – science fiction om en begåvad pojke som blir uttagen till stridskolan för att träna sig att flyga skepp och slåss mot den främmande rasen som invaderar jorden. Mycket bra. Fortsättning kommer sen i ”Speaker of the Dead” och ett par till, plus att en av sidopersonerna, Bean, får sin egen serie som börjar med ”Enders Shadow”.

Titlar var svårt på ett annat sätt, jag har för lite att välja på. Det blir the Cassells Concise Dictionary. Praktisk, liksom.

Litterär karaktär: Celie, huvudpersonen i ”The Color Purple. (Jamen där fanns ju en titel! Men valt är valt.) Hon blir bortgift och misshandlad och hennes barn (med sin far) skickas bort, men kärleken till systern Nettie håller henne levande genom alla år och genom att sy byxor(!) får hon självkänsla och reser sig. Den är mycket mycket bättre än vad jag får det att låta som här. Alice Walker skrev. Steven Spielberg gjorde filmen, där Whoopi Goldberg spelade huvudrollen.

Read Full Post »

Bland all skit som numera ges ut med etiketten ”deckare” finns det några som är riktigt bra. Det gäller bara att hitta dem. ”Skumtimmen” av Johan Theorin är värd att läsas: spännande, psykologiskt trovärdig och med miljöskildringar från ett Öland som gör att jag minns hur alvaret såg ut och kändes när jag var där på kurs för cirka tio år sen.

Den börjar otäckt med att en liten pojke försvinner 1972. Sen varvar författaren nutid; med en sörjande mamma och morfar som får nya ledtrådar, och en dåtid som spänner över decennier och så småningom leder fram till händelsen 1972. Jag står egentligen inte ut med att läsa om barn som far illa, men det är i alla fall inte utdraget. Och det känns skönt med antihjältar som en mamma som sörjt sig sjukskriven och en skruttig morfar som bor på hemmet, såna relationer läser jag gärna om. Lite andra världskriget-fond och intressant om hur sjömän som krökar ner sig blir kvar i Sydamerika. Twisten på slutet fungerar också. Jag läser gärna mer av Johan Theorin.

Read Full Post »