Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2008

”Jadeögat” av Diane Wei Liang är en deckare i den lite lättare stilen, där detektiven Mei Wang mest går runt och frågar folk saker och alla glatt berättar. Ett tag tänker jag att den är som Alexander McCall Smiths deckare från Botswana: mest lokalfärg, mysig men det räcker med en, typ. Men Kina är Kina med en extrem historia. Wei Liang väver in sin mammas livsöde, kulturrevolutionen, den stora boomen just nu, och därför blir det intressant.

Annonser

Read Full Post »

22-åriga Zhuang kommer till London med en kinesisk-engelsk ordbok i bagaget. Den räcker inte till för en okunnig bondflicka, det finns så mycket hon inte förstår. Så hon börjar skriva en egen. Med ”varje ljud som kommer ur engelsk mun”.

Trots att hennes mor berättat hur ful hon är, möter Zhuang snart en man och flyttar in hos honom. Hon tror att de nu ska leva tätt tillsammans på kinesiskt vis, vara yin och yang för varandra. Han är 20 år äldre, gammal hippie som tror på självständighet och privatliv. Det krockar såklart.

I takt med att Zhuang lär sig mer om sig själv, sin sexualitet och förstås om London och Europa, ändras romanens språk. Från enkla, grammatiskt inkorrekta meningar till långa, mer komplexa. Men jag gillar de där korta i början, de blir väldigt intensiva och ofta poetiska. ”Gräsmatta be oss ligga ner.”

Jag gillar också allt prat om mat – Zhuang älskar mat, helst kött, medan mannen är vegetarian.

En intressant scen är när Zhuang går på peep show och stoppar i mynt efter mynt för att få se en annan kvinnas kön, väldigt nyfiken och fascinerad.

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande är skriven av Xiaolu Guo, som kommer till Sverige i höst.

Read Full Post »

Det blev två filmer till i helgen: Sofia Coppolas ”Marie Antoinette” och Tim Burtons ”Sweeney Todd”.

MA såg jag på bio först, och tyckte mycket om. Jag gillar stämningarna Coppola skapar. I början när MA som 17-åring tvingas lämna varenda liten sak från sitt tidigare liv när hon kliver in på fransk mark, till och med sin älskade hund. Det överdådiga och samtidigt flickaktiga. Hur de provar skor, går på maskeradparty, väntar in solnedgången. Det finns så många oerhört vackra bildsekvenser, och så gillar jag när SC lägger in modern rockmusik.

MA är Coppolas tredje film, efter ”Virgin Suicides” (Kirsten Dunst är med i den också) och ”Lost in translation”. Jag har alla, det här är en regissör jag vill följa. Men borde det inte vara dags för en ny snart?

Och sen såg vi ”Sweeney Todd”, då. Där var det blod så det räcker!
De spelar bra, och sjunger med den äran, till och med Johnny Depp är rätt okej, och det är kul
men samtidigt hemskt.
Jag pallar inte det där slumpmässiga mördandet av oskyldiga. Hämnd på skurkar är en sak, men vanliga gubbar en annan. Men de får ju sitt straff… Det vore kul att se den som musikal nån gång.

Minns förresten att Tim Burton och Helena Bonham Carter – som ju är gifta – bor i varsitt hus granne med varandra. Men hur fungerar det med barnen/barnet, för de har väl minst ett, tror jag? Kanske har de en hemlig gång emellan, det vore fint. Med spindelvävar och gistna trappsteg i trä.

(Förutom HBC/Bellatrix Lestrange är två till från Harry Potter-gänget med, Alan Rickman (Snape) och han den otäcka råttan Peter Pettigrew.)

Read Full Post »

”Transamerica” som visades på femman igår var väldigt bra. Felicity Huffman har ett sånt där kantigt ansikte som gör att hon kan se ut som en man som vill vara kvinna, och hon spelade fantastiskt bra.

Storyn handlar om Bree, som äntligen ska få göra sin avslutande operation och förvandla penisen till en vagina, när hon plötsligt får ett samtal från sin okände son som letar efter pappa som en drömutväg ur sitt risiga liv. Jag vill inte säga mer, bara: se den.

Intressant att det är en kommersiell kanal som femman som har regnbågsvecka. Det blir roligare och vildare så, tror jag. SVT ska ju alltid problematisera allting, jag minns med fasa deras temakvällar om självmord, sömnlöshet, depression. På lördagar. Gissar att det dels finns någon/några homosar på inflytelserika poster på femman, plus att man fattat att det finns rosa pengar att tjäna.

Read Full Post »

Varför är det alltid så härligt när någon läser dikt, men så svårt att läsa tyst för sig själv?

Snubblar in i ett program med Wislawa Szymborska. Hon är underbar. Hennes dikter är så… jag hittar inget bra ord. vackra. På kornet. Mänskliga.

Dessutom gillar hon Ella Fitzgerald och röker. Hon konstaterar att de flesta av hennes föregångare till Nobelpriset, de stora, varit rökare. ”Kanske är det lättare att skapa stora verk i ett rökmoln än med ett nikotintuggummi?” funderar hon.

Polska är ett vackert språk.

Read Full Post »

Nu är jag kär – igen. Strangers in paradise, graphic novel av Terry Moore som både skriver och tecknar verkar det, är helt enkelt fantastisk. Gripande story, uttrycksfulla teckningar, udda personer man bryr sig om – den har allt. Dessutom blandar han upp med dikter, låttexter, låter vissa partier ha stora bilder med text på sidan bredvid, ja, sånt där som varierar rytmen i läsningen/betraktandet. Jag vet redan nu att jag kommer att läsa om den flera gånger.

Men. Problemet är att det är del tre jag har. Den var nämligen lite lite skadad och därför nedsatt i pris, så att jag hade råd med den just den dagen. Och nu har jag kommit till en punkt där plötsligt det förflutna blir väldigt viktigt. Jag trodde berättelsen handlade om en sak, nu visar det sig finnas en helt annan dimension också. Ska jag försöka lägga ifrån mig den och vänta på att få råd att inhandla delarna ett och två? Eller ska jag läsa på och sen låta det gå en tid innan jag inhandlar ett och två och sen kan läsa om trean på det? Svåra frågor.

Inspirerad av Bokbabbel inför jag också kategorin ”graphic novels”, serier är för missvisande.

Read Full Post »

Chris is back on the runway

Den stackars killen med infektion i ansiktet lämnade programmet och då fick Chris komma tillbaka. Kul! Det han gjorde var inget vidare, men han behövs för stämningen i gruppen.

Utmaningen var att göra nya kläder av gamla, för kvinnor som gått ner oerhört mycket i vikt. Kevin gjorde en jättefin, bustier-liknande grej som man såg att bärarinnan kände sig otroligt vacker i. Flera av kvinnorna var mycket nöjda, det var härligt att se. Ricky blev så rörd att han grät när hans modell var lycklig. Andra designers (designrar?) var mer inriktade på sitt eget förstås. Även Elisa trots att hon hävdade att kunden var viktigast.

Steve lyckades förvandla en brudklänning med pärlor och paljetter till en urtrist svart sak med bara kragen och manchetter kvar av originalplagget. Det var helt rättvist att han åkte ut.

Read Full Post »

Older Posts »