Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 7 juni, 2008

Jag har tänkt läsa Lessings Canopus-serie i sommar, och det här är del två. Det jag vet från del ett, Shikasta, är att det finns en övergripande plan från planeten Canopus för planeten Sirius, motarbetad av den onda kraften från planeten Puttiora. Därför accepterar jag att det kommer en order från högre makt att drottning Al.Ith måset bege sig från zon tre för att gifta sig med kungen av zon fyra, Ben-Ata. Ingen av dem vet varför.

Det här är på många sätt en saga mer än science fiction. I båda rikena är djuren olyckliga och föder inte ungar. På sikt handlar det om överlevnad, kvinnliga principer som måste blandas med manliga för att båda zonerna ska kunna överleva. I zon fyra är det straffbart att ens titta mot de vackra blå bergen i zon tre, människorna tvingas bära tunga hjälmar som trycker ner nackmusklerna.

Äktenskapet mellan Al.Ith och Ben-Ata börjar olyckligt, men så småningom börjar de älska varandra och får en större förståelse för varandras sätt att leva. Priset för Al.Ith blir mycket högt, hon förskjuts i sin egen zon.

Det här är inte en av de Lessing-böcker jag verkligen älskar, men intressant ändå.

Read Full Post »

Underbar Norrlandsnostalgi på tv igår! Vi missade första halvtimmen, men kom in när pojkarna Matti och Niila fortfarande är små. Så kryper Niila in i den stora järnkaminen för att gömma sig undan misshandel, och kommer ut flera år senare…

Det är fylleslag och bastubad i Pajala, vildsinta män och kvinnor, kraftprov, en spökande farmor och en skäggig transa. Framför allt är det rockmusikens uppenbarelse och löften om ett annat liv.

En av de bästa scenerna är när huvudpersonen Matti lämnas ensam med sin far i bastun för ett man-till-man-samtal. Det handlar inte om det gamla vanliga som vi tror, utan om vilka som är hans okända kusiner och därför olämpliga att bli ihop med (inavel), att det tyvärr finns dåligt ölsinne i släkten och vilka familjer som de sedan decennier ligger i fejd med, måste hata och vid tillfälle hämnas på med alla medel. Bäst är om man kan få jobb på kommunen, då kan man riktigt jävlas.

Sorgligast är vännen Niilas hemska farsa, som klår honom med livremmen långt upp i åren.

Det enda som tar ner den här filmen är att de inte pratar riktigt Pajalamål, inte ens norrbottensdialekt. Jag kan inte mienkäli meänkieli så jag vet inte om det låter som det ska när de pratar det.

Se filmen. Läs boken.

UPPDATERING: Meänkieli stavas det.

Read Full Post »