Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juni, 2008

Men shit vad otäckt

Slår på fyran kvart över nio och kommer rakt in i en scen där en ung kille försöker förmå sin far att hjälpa honom ekonomiskt till en bra skola. Farsan är extremt otrevlig och slänger ut sonen ur bilen. Sen åker han ut i skogen där det ligger två bundna flickor (en är död och en är nästan död) och det verkar som att han har sex med minst en av dem. Men vad f-!

En nyinflyttad polis med familj blir bjudna på grannfest och det visar sig vara hos nekrofilen. (Som i förbigående ”råkar” knuffa in sin fru i grillen.) När sonens lärare nästa dag försöker övertala kräket att låta sin begåvade son åka till den åtråvärda skolan mördar han henne. (!)

Allt detta ser jag helt ensam för att sambon ligger och snarkar redan. Det är egentligen för mycket, men samtidigt är det bra. Det som är bra är närmare bestämt polisfamiljen, med en intressant dotter som bygger upp brottsplatser med små dockor i och en mamma med bara ett bröst. Och polisen själv, som väl ska vara huvudperson och har en förhistoria med nekrofilen, läraren, och själva platsen dit de flyttat, i Kanada. Durham County heter serien, ser jag sen.

Ja, vi får se om jag pallar. Isåfall får sambon lov att hålla sig vaken så jag kan gömma mig när det blir för hemskt.

Polisdottern ser förresten nekrofilen komma hem i bil efter det ännu okända mordet på läraren. Hon noterar tiden. Kommande vittne?

Read Full Post »

Stark avslutning på Afterlife

Vi har portionerat ut de sista fyra avsnitten på Afterlife och såg de sista två ikväll. Oj oj oj. Jag vill inte skriva för spoilers, men se den serien om ni är det minsta roade av fantastiskt skådespeleri och övernaturligheter.

Read Full Post »

Jag började se om Six feet under i vintras men kom av mig efter tre säsonger. Idag började jag med fjärde.

Lisa har dött, ni minns? Det är så sorgligt och Nate totalkrisar. Springer till Brenda såklart. Claire berättar om aborten för sin före detta. Ruth och George har gift sig, bröllopsnatten blir högljudd och barnen generade. David och Keith erkänner att de vill leva tillsammans och bryr sig inte om ett litet blow job vid sidan om, medan Frederico bedrar sin Vanessa genom att överösa en strippa med gåvor. Första avsnittet är det verkligen näsduksläge. Andra avsnittet slutar med att George får en hjärtformad bajskorv i ett paket med posten.

Jag missade rätt mycket av den här säsongen när den gick på tv, så det är både kära återseenden och helt nya händelser i en perfekt kombination.

Read Full Post »

Veckans citat

”Man får stå ut, helt enkelt.”

Magdalena Ribbing, DN Etikett.

Read Full Post »

yiddish1Är det normalt att kliva upp 5.30 en ledig lördag och läsa ut de sista 150 sidorna i en bok? Självklart, om boken är The Yiddish Policemen’s Union.

Den utspelar sig i en fejkad verklighet där judarna (tillfälligt) fick Alaska istället för nuvarande Israel. Mordutredare Meyer Landsman bor i staden Sitka (som finns på riktigt men är myyycket mindre) på ett sunkigt hotell där en man hittas mördad. Landsman upptäcker snart att det inte var en vanlig knarkare, utan sonen till den största ortodoxa gangstern, ett schackgeni och en man med stora gåvor.

Tillsammans med sin kusin Berko (halvjudisk/halv-Tlingit) börjar Landsman utreda, på trots mot sin exfru, numera boss Bina. (Som han naturligtvis fortfarande älskar.)

Förutom att vara en deckargåta innehåller boken flera starka rites of passion; uppgörelser med relionen, med fäder och söner, med dödslängtan och alkoholen. Jag gillar också beskrivningen av judiska företeelser, som fascinerar mig. Finns det på riktigt en sorts kartmästare, som sätter ut snören för att människor ska kunna röra sig i ”ett rum” även på sabbaten utan att trotsa Torahn?

Michael Chabon har ett underbart hårdkokt men samtidigt metaforiskt språk. Han hittar på nya ord och slanguttryck på en blandning av amerikanska och yiddish. Det är härlig läsning!

(Tänk Philip Roths The Plot against America möter Raymond Chandler med en twist av A clockwork orange.)

—–

UPPDATERAD text, och jag har förstått att man stavar illa när man går upp för tidigt… Sorry.

Read Full Post »

Jag antar utmaningen från Malin!

Första bokstaven ut blir W. Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. Jag hoppas att det finns någon sommarlovs-/semesterfirandes boknörd därute som vill delge sina val!

Författare på W… hm… svårt val men det får bli Rebecca West. Jag älskar hennes självbiografi i tre delar, om sin utfattiga uppväxt där den älskade modern ansåg att musikalitet var det viktigaste (viktigare än mat på bordet) och pappan åkte i fängelse för sina principer/yttrandefriheten. West uppfinner en bror också, som egentligen inte fanns. Förra sommaren läste jag 1200-sidors-eposet Black Lamb and Grey Falcon om Jugoslavien, det tog tre veckor. (Börja inte med den!)

Bubblare: Alice Walker, Jeanette Winterson, Fay Weldon. UPPDATERING: Virginia Woolf, hur kunde jag glömma? Mrs Dalloway, Mot fyren, Orlando…

Boken då. Det finns nästan inga i min hylla/som jag kommer på, så det får bli lite lite småfusk: (The) Woman Detective, av Katherine Gregory Klein. Om förmödrarna till Sara Paretsky, Kay Scarpetta, Annika Bengtzon, Rebecka Martinsson.

Jag önskar mig en kategori ”litterär figur” också, då skulle jag välja Wimsey, lord Peter.

Read Full Post »

Att bokbloggesurfa är förödande för min ekonomi, men mycket uppiggande för min läsning. Av nedanstående är de med * såna jag läst om på bloggar och blivit nyfiken på.

Sarah Langan – Missing* Men varifrån? Kommer inte ihåg.

Zelda Fitzgerald – Save me the Waltz

Christophe Dufosse – School’s Out* (från Mrs B)

Shanna Swendson – Enchanted, Inc* Minns ej varifrån.

Jamie Hernandez – Maggie the Mechanic A love and Rockets Book

Frode Grytten – Sommaren är inte att lita på* (från bokhora)

(När jag sen skulle lägga in länken till Save me the Waltz tyckte jag att Nancy Mitford skrivit om henne också. Där var det nära att det blev en till, men sen såg jag att det var en Milford så då var det inte lika roligt längre. )

Read Full Post »

Jag fattar inte hysterin med att alla måste se Morden i Midsomer på somrarna. Det är ju vansinnigt dåligt, helt utan all psykologisk trovärdighet. Tacka vet jag Michael Kitchen i Foyle’s war, han har inte många minspel men en desto skarpare hjärna. Och så gillar jag chauffören Sam (Honeysuckle Weeks – vad tänkte hennes föräldrar?!) som alltid råkar i trubbel.

Storyn är välskriven och de följer sin tid, andra världskrigets England, mycket bra och trovärdigt. Spännande också.

Read Full Post »

Lesley Sharp har stor show som mediet Alison Mundy i andra säsongen av brittiska Afterlife, som vi pressade fyra avsnitt av häromkvällen. Det är ännu svartare och otäckare nu, Alisons tokiga döda morsa vill ha uppmärksamhet och Alison själv är på väg att bli galen.

Den förståelse som Alison och psykologen/forskaren/skeptikern Robert Bridge (spelad av Andrew Lincoln från This Life/Livet kan börja) börjat känna för varandra äventyras av att han fått ett svårt sjukdomsbesked som han inte vill berätta om.

Det är väldigt bra och skräck och övernaturligheter passar perfekt på sommaren, tycker jag. En sak bara, jag borde inte ha sett avsnittet som heter ”Rat man”. Det var obeskrivligt korkat.

Och en sak till, jag minns första gången jag såg Lesley Sharp, i en biroll i I mördarens spår. Hon trängde genom rutan som mamma som föll för en pedofil.

Read Full Post »

Hittills har jag hunnit lyssna på Fredrik Lindström och Lena Andersson. Jag gillade båda. Lindström för att han var rolig och lärd och tänkande på samma gång. Han kan oerhört mycket inom ffa svenska språket, men han skriver det inte på nåns näsa utan pratar bara som en något intelligentare kompis. Dialogen med den datorstyrda rösten när han försökte boka tågbiljett var underbar. S-ö-l-v-e-s-b-o-r-g!

Lena Andersson hade mycket tänkvärt att säga. Som hur hon kom från sportens värld – där det är EN som är bäst – så när hon sen skulle börja läsa skönlitteratur ville hon bara läsa De Bästa, vill säga Nobelspristagarna. Där missade hon förstås massor. 🙂

På jobbet berättade en kollega att hon slagit av radion för hon stod inte ut med Anderssons tråkiga röst. Och den är verkligen tråkig. Men även röster går att träna upp och förbättra, göra mer uttrycksfulla. Det tycker jag att någon på SR borde hjälpa Lena Andersson med. Hon kanske inte ens vet det själv?

Read Full Post »

”Hon hade aldrig mött en mänsklig varelse som var intressantare än en bra bok.”

Om Corliss, i Sherman Alexies ”Rödskinn”.

Read Full Post »

Apropå ett bokhore-inlägg om litteratur i litteratur, närmare bestämt hur Jenny Diski läser som en galning i ”Strangers on a train”, kommer jag ihåg hur Jenny Diski som ung bodde en tid hos Doris Lessing. Jag misstänker starkt att hon var en av de där trasiga ungdomarna som stal etc och bara flyttade in i huset, som Lessing beskriver så fint i ”The Sweetest Dream”/”Ljuvaste dröm”. ”Ljuvaste dröm” är en roman men den utspelar sig i direkt följd efter Lessings två memoarer, hon har sagt att eftersom folk hon skrev om fortfarande levde var hon tvungen att skriva i romanform för att vara sann utan att såra någon.

Och tydligen har Lessing och Diski en pakt om att aldrig skriva om varandra. (Namngivna.) Har någon nåt tips om där Diski skriver om Lessing utan att nämna namn, please tell, det skulle jag tycka vara underbart att läsa. 🙂

———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

”When all is said and done, killing my mother came easily.”

Så börjar boken jag längtade för mycket efter för att orka vänta på översättningen. Och den är så bra, så fruktansvärt bra. Jag älskar Sebolds språk, det exakta, inte ett överflödigt ord. Jag älskar temat, mor-dotter-relationen. Jag älskar intensiteten.

Handlingen då?

Helen och hennes psykiskt sjuka mor Clair har varit fastlåsta i en dödsdans i många år. Clair har inte vågat gå utanför huset på flera decennier. Helen har försökt lämna och leva ett normalt liv med man och barn och så småningom barnbarn, men när hennes älskade far dog sugs Helen återigen in i beroendeförhållandet. Och på flera sätt lever hon en variant av sin mors liv, där Clair hade en kort karriär som underklädesmodell försörjer sig Helen som nakenmodell. Hon kan visa upp varenda skrymsle av sin kropp, men aldrig något av sitt inre.

Boken utspelar sig inom ett tidsspann av ett par dygn, och det är som sagt intensivt. En av årets tre bästa böcker.

Läs också Flickan från ovan av samma författare, och den självbiografiska Efter våldtäkten.

—————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Ja jävlar, det var Vagn

Brottet/Forbrydelsen gick i mål med stil: Sarah Lundh pistolhotar sina egna kollegor för att jaga mördaren, Pernille Birk Larsen följer sina instinkter, och så gör väl också Theis Larsen när han skjuter mannen som varit hans vän i 20 år, men som visar sig ha dödat Nanna. Jag oroar mig för att han ska börja grubbla på att Vagn faktiskt bara fick som han ville, han manipulerade ju Theis till att skjuta honom.

Och visst var det något skumt med de flesta i raden av folk vi misstänkt: Troels Hartmann månade om sitt eget skinn och hade polischet Brix för att hålla sig om ryggen, Morten var blint troende, men hur var det med Rie? Det där förstod jag inte riktigt.

R.i.p. Jan Meyer. Tack snälla Danmarks radio för en ypperlig serie. Och det ska bli några nya avsnitt, som utspelar sig ett par år framåt. Så på ett eller annat sätt fortsätter hon väl som polis, Sarah Lund, trots att hon är så hopplöst tjurskallig så att ingen borde orka jobba med henne. Men hon löste ju fallet.

Read Full Post »

Godnatt Sverige

Det blev ”Ja”.

Nu är det bara att gå och lägga sig.

Fan.

Jag trodde faktiskt inte det.

Read Full Post »

Older Posts »