Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Ziggy Stardust’

Renässansutställningen And there was light var mitt främsta mål med Göteborgsresan, men det visade sig att det allra bästa istället blev utställningen Disidentifikation på Konsthallen. Jag blev djupt gripen av Rotimi Fani Kayodes stora, erotiska fotografier och tyckte mycket om Kalup Linzys videoinstallationer/filmer, särskilt ett sydstatsdrama om kärlek och svek med en twist. Han gör själv rösterna till alla roller.

(Vad ÄR det för fel på youtube? Jag gör precis som vanligt med embed code men får inte upp dem?)
Allra mest fascinerande var nog ändå den sydafrikanska konstnären Tracey Roses videoverk, här på suddiga (som vanligt, förlåt, förlåt) bilder. Hon spelar alla rollerna själv, och det handlar om kvinnans liv och roller.


I ett annat rum cirkulerar två människor på varsin stor skärm. Den ena är lätt igenkännlig som Ziggy Stardust, den andra är en anspråkslös kvinna i lika anspråkslösa kläder. Jag sitter i det mörka rummet och bara tittar. Länge. Efter ett tag märker jag att blicken dras allt mer mot den till synes anspråkslösa. Hennes ansikte liksom växer, jag börjar lägga märke till detaljer och plötsligt tycker jag att hennes blick är så intensiv. Hon känns starkare och mer levande än den pråliga i Ziggy-utstyrseln (som man i och för sig inte ser anletsdragen på för allt glitter). Jag börjar tänka att det ska betyda något som har med klädsel att göra, nån sån där insikt om att det som på ytan inte ser något särskilt ut visar sig vara det som har värde i längden. Först när jag kommit hem och kan undersöka saken får jag veta att det är Charlotte Gyllenhammar som spelar både Ziggy Stardust och — Ulrike Meinhof.

Read Full Post »

Det står ”psykologisk spänningsroman” på Camilla Grebes och Åsa Träffs debut Någon sorts frid. Det är sånt som lockar mig om författaren är engelskspråkig, men som jag brukar akta mig noga för när författaren är svensk. Det brukar vara kod för ”ville skriva en deckare men kunde inte hålla ihop logiken och iddes inte lära sig det mest elementära om polisarbete”. Men så inte här. Det här är spännande och med väldigt mycket psykologi. Fallbeskrivningar, rent av.
Huvudpersonen Siri är en mörkrädd och ledsen psykolog som bor ensam ute på landet efter att hennes man dog för något år sen, tillsammans med katten Ziggy. (Gissar att den är döpt efter Ziggy Stardust.) Siri delar arbetsplats med sin raka motsats, goda vännen Aina som har en mycket frisk aptit på män, och lätt gubbsjuka Sven. Och hon har förstås en del knepiga patienter. Jag gillar partierna som handlar om dem.
En person hittas död och polisen börjar snart tro att det är någon som är ute efter Siri. Och sen blir det sträckläsning. Aningens långsamt tempo kanske, men det passar.
Grebe och Träff är systrar och bloggar (bloggade?) här. Jag förstod ingenting när jag plötsligt fick boken i brevlådan, men så hittade jag ett gammalt mejl med en förfrågan som jag uppenbarligen svarade ”ja” på, och det är jag ju glad för nu.
———————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 879 andra följare