Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Björn af Kleen’

Det är en helt annan värld han beskriver, Björn af Kleen, en bit av Sverige som jag nästan inte alls känner till. När man är uppvuxen i Umeå, Västerbotten, med vanligt folk till föräldrar (första respektive andra generationen som läste på universitetet), och med inte ett enda slott i sikte, dessutom under de radikala 1960- och 1970-talen, så är grevar och baroner ungefär lika relevanta som sagoväsen. Mindre relevanta, faktiskt. Otidsenliga.
Otidsenlig är också hela idén med fideikommiss, som härstammar från flera hundra år tillbaka, och som det fanns försök att avskaffa i Sverige redan under tidigt 1800-tal (inspirerat av Franska revolutionen). Ändå lever de kvar.
När jag läser Jorden de ärvde identifierar jag tre saker som är viktigast av allt för den jordägande klassen i Sverige, tre hörnstenar. Det är JORD, BÖRD och KÖN.
– Att få trampa sin egen jord. Det går utöver allt vad aktier heter, säger Robert Montgomery-Cederhielm och han får stå som representant för kärleken till jorden, gården, skogen. Han råkar vara en av de modernare godsägarna, en som följer med i tiden och vill ta ansvar för bygden runtomkring. Kanske borde ANSVAR finnas med som en hörnsten? Det pratas mycket om ansvar.
Börden. Du måste vara adlig, och det är äldste sonen som ärver hela klabbet. Om äldste sonen gifter sig med en ofrälse kvinna är det kört. Adopterade barn göre sig inte heller besvär.
Och du ska tillhöra rätt kön, det manliga. Kvinnor och flickor kan inte ärva fideikommisset. Ursprungstanken är förstås att de ska giftas bort till andra prominenta män.
Arvsrätten då? Vi har haft lika arvsrätt i Sverige sedan 1845. Fast den gäller inte här. Däremot bör arvtagaren köpa ut sina syskon på ett snyggt sätt, kompensera dem. Ibland har han inte råd utan måste sälja delar av egendomen för att klara det. Ofta leder detta till familjefejder och brytningar.
Björn af Kleen beskriver familjer där man inte talat med varandra på många år. Där man skriver inlaga på inlaga till Fideikommissnämnden och förtalar varandra. Men han beskriver också familjer där det fungerat och alla är sams, införstådda med förutsättningarna. Och lagen har luckrats upp, Robert Montgomery-Cederhielm i citatet ovan tänker lämna över till sin yngste son William: Han har jord i händerna, han kan hålla en yxa och köra en traktor. De fem andra barnen får varsitt vindkraftverk á 30 miljoner som tröst.

Nu är det här redan alldeles för långt, annars skulle jag skriva om min oerhörda förvåning över att Socialdemokraterna av alla har varit de som gjort det möjligt för flera jordägare att behålla sina rättigheter, inklusive Marita Ulvskog som väl är glödande republikan(?). Att Göran Persson älskar godsägarlivet vet vi ju. Men att Lars Ohly (VP) var med och såg till att arvsskatten försvann! Jag nästan hoppar av förvåning. (Även Silvio Berlusconi har avskaffat den, det är Sverige och Italien som saknar arvskatt i Europa.)
Jag skulle också vilja skriva om konsten att få EU-bidrag, om skatteavdrag och ”kulturhistoriska värden” och om villkoren för de arrendebönder som kan ha bott på och odlat samma mark i generationer, men som aldrig får chansen köpa loss den. Om de politiska lobbyorganisationernas diskreta strategier, nationellt och inom EU. Kanske lite om Lundsberg.
Men jag tycker att fler ska läsa boken. Vissa partier är faktaspäckade, andra är mycket läsvänliga reportage. Han har gjort ett väldigt bra jobb, Björn af Kleen. Han får inte stava så, egentligen, eftersom namnet af Kleen kommer från hans mamma, och eftersom Björns anfader adlades så sent att bara äldste sonen får använda af:et.
———————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »


En förlorad värld/Brideshead revisited tillsammans med Björn af Kleens reportagebok om den jordägande klassen känns som en bra kombo. Tyvärr fick jag inte fatt i tv-serien från 1980-talet, men filmen får duga så länge. Emma Thompson är ju alltid Emma Thompson.
Josefine Sundströms Vinteräpplen blev mitt val för höstens löfte om att läsa något nytt.
It’s a wonderful life är en av de tre filmer jag tänker se i Sara BE:s filmutmaning. Den fanns på Akademibokhandeln, helt otroligt!
———————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 895 andra följare