Den kändes så lovande, med ovanlig miljö: Ett gruppboende för multihandikappade ungdomar brinner ner, flera dör, en kille med Downs syndrom döms för dådet. Och jag är förtjust i det isländska, förläst på Arnaldur Indridason och sådär. Dessutom minns jag att jag varit nyfiken på Yrsa Sigurdardottir förut, och till och med gett bort en bok av henne till min dotter. Och, inte minst, det bara vimlar av superlativer i blurbarna från The Times, The Guardian, och andra brittiska tidningar. Och om folk från landet som frambringat Dorothy L Sayers, Ruth Rendell, Mo Hayder, Josephine Tey, Denise Mina, Margaret Yorke, P D James… (jag kan fortsätta!) tycker att nåt utrikiskt är bra, så borde det ju vara det, eller hur?
Men nä. Det här är en vanlig dussindeckare med en advokat som släpar runt på sin boyfriend hela utredningen för att han ska slippa hänga med hennes föräldrar som flyttat in. Dialogen är väldigt mångordig, varenda tanke förklaras flera gånger om och jag kommer att tänka på det gamla fina rådet: Förklara inte — visa. Gestaltning, helt enkelt.
Så jag pausar Eldnatt och ångrar att jag inte började på nyaste Belinda Bauer istället. Å andra sidan är helgen inte slut än…
TILLÄGG: Jag råkade publicera det här för tidigt, tog bort det, och publicerar nu igen. Ifall du får en déja vu-känsla så är dte därför.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Yrsa Sigurdardottir, Eldnatt, isländskt, deckare, Dorothy L Sayers, Josephine Tey, Mo Hayder, Denise Mina, Margaret Yorke, P D James, Ruth Rendell
Trodde det var Yrsa Stenius du inte klickade med först! Har du läst henne?
.. Mera annat, sökte på vad du skrivit om Ann Heberlein för i dag köpte jag både Ett gott liv och Jag vill inte dö.. såg först Ett gott liv och tänkte som du skrev ungefär så, då/ först nu vill jag läsa den första. Det kändes så utlämnande att läsa redan när den kom (hur tänkte du/ ni?), bra att hon skrev nästa som balans, men att det ‘alltid’ måste behövas.. ta tillbaka sitt liv (från andra – att det ska behövas) ‘definitionsrätten’, man måste vara stark för att kunna vara ‘svag’ det är det som är så fascinerande, att hm ‘människan är ett mysterium’ oavsett. ‘Det enstaka kan inte definieras, sade redan de gamla grekerna’ (läst i bok Anders Plitz nyss) och det är sant.
Menar du hur jag tänkte när jag läste den? Jag sträckläste Jag vill inte dö… nån dag innan den kom ut, och sen kom ju försvinnandet och allt blev väldigt intensivt. Men jag minns att jag slukade hela hennes historia ganska kritiklöst, bara att jag tyckte så synd om hennes man.
Ja jag tänkte att det blev så stort och självutlämnande och att hon försvann när den kom ut.. och hennes familj och allt. Jag tycker också synd om hennes man. Han har sin starka tro och verkar ha stabil grund. Jag läser boken på något sätt i ljuset av/ med tanke på tro kontra meningslöshet. Jag blev intresserad av att läsa båda först när hennes andra kom, för att hon vänder på allt (som jag förstår det – har ju inte läst än) och kanske omdefinierar sin historia. Och att hon på något sätt kände sig/ blev manipulerad tidigare. Och det tyckte många recensenter inte om (man ska hålla sig inom givna ramar.. fast det kanske inte stämmer, som sagt har inte läst än). Nu såg jag båda böckerna i favoritbokaffären (Drottninggatans Bok & Bild i Stockholm – alltid köp 3 pocket, betala 2). Tips om du är här!
Och nej, jag har inte läst Yrsa Stenius mer än krönikorna i Aftonbladet på den tiden. Hon skrev ju också om att må dåligt psykiskt, minns jag.
Låter inte som en deckare för mig. Tack för varningen.