Just när jag börjar tycka att Written on the body är en ganska tradig uppräkning av gamla flickvänner och att jag nog bör begränsa min Winterson-läsning till hennes självbiografiska alster, så lyfter det. Blir magnetiskt, hypnotiskt, vackert. Den hyllning till Kärleken som blurbarna vittnar om.
Huvudpersonen är förhållandevis osynlig, jag vet inte vem hon är. Det är väl en hon ändå? Även om det aldrig sägs rakt ut. Men hennes känslor är mycket levande och starka.
Och omslaget är närmast prerafaelitiskt. Boken har legat till sig i snart tre år.
UPPDATERING: Jeanette tycker precis som jag att Tolstoj har fel i det där lyckliga/olyckliga familjer-citatet i Anna Karenina. Tack, Jeanette!
—————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Jeanette Winterson, Written on the body, kärlek
[...] Secret of Joy – Alice Walker 152. Indigo – Marina Warner 153. The Crow Road – Iain Banks 154. Written on the Body – Jeanette Winterson 155. Jazz – Toni Morrison 156. The English Patient – Michael Ondaatje [...]