Vi är Vixxtoria, Bokmania och jag. Kanske Spectatia? Och kanske DU?
De kanske lämpade är en ruggigt stark bok, om några barn på danska barnhem/uppfostringsanstalter/hårda skolor. När jag läste den i mitten av 1990-talet blev jag alldeles tagen.
Nu blir det spännande att se hur väl den håller.
Idén till synkroniserad omläsning kläcktes på twitter, och jag gissar att vi kommer att tala om den där också, gärna med hashtaggen #PeterHoeg. Men åtminstone jag tycker om att ha nåt mer beständigt, alltså på bloggen/bloggarna.
Jag tror att den går som radioföljetong också!
Den går just nu som radioföljetong och jag följer den på nätet där den ligger kvar till 5 januari.
Älskar den här boken. Det är en av de som jag ständigt läser om, med några års mellanrum. Kan inte förstå hur den inte fått den uppmärksamhet den förtjänar, för den är bättre än det mesta andra Peter Høeg skrivit (därmed inte sagt att det andra är dåligt på något sätt).
Låter starkt…
Jag läste den i svenskan på komvux och den grep verkligen tag i mig. Har strölyssnat lite på radioföljetongen.
Nattens bibliotek och mimmimarie
Jajamen, den går som radioföljetong. Som jag dock inte lyssnar på, för jag vill läsa själv. Vixxtoria tror att följetongen är en repris.
Ela, vad spännande att du läser om! Jag har ett minne som jag inte vet om det är från boken eller nån intervju med Peter Hoeg…. där han blir arg på någon som berömmer sitt barn och säger att hon/han är duktig. PH menar att barn inte ska värderas alls.
Jag tycker nog också att den här är bäst, jag gillar inte alla Hoegs böcker. En novellsamling som heter nåt med Berättelser från… tyckte jag också mycket om, då för länge sen.
Hannele, ja den är stark. prova!
Arina, härligt att ni fick läsa den på komvux! Måste varit en bra bok att diskutera. Den griper tag, verkligen. Har tänkt på den mycket genom åren, och även försökt tjata på sambon att han ska läsa.
Jag minns också den där ilskan mot att säga att ett barn är duktigt, och är ganska säker på att jag minns det från boken. Jag fick mig något att tänka på då, och även om jag inte håller med honom till hundra procent så är det värt att fundera över. “Duktig” betyder ungefär (i värsta fall) att barnet gör som den vuxne förväntar sig, och på så sätt minimerar den vuxnes besvär. Är det så bra? Tja, jag tror nog att en friare uppfostran utan förväntningar eller beröm är bra mycket mer förvirrande och sorgligt för barnet. Nu behöver man ju inte välja en ytterlighet utan hellre hitta en bra balans. Men jag tänker efter innan jag säger “duktig” ända sedan dess.
Det finns i boken, ja. När jag nu läser om och ser alla fruktansvärda övergrepp och de ibland vindlande resonemangen, så undrar jag verkligen hur det kom sig att just den (förhållandevis oskyldiga) scenen fastnade så benhårt i mitt minne. Den måste ha talat till något mycket djupt inom mig. och den har påverkat mig.
Jag tror att jag ska haka på. Har läst den flera gånger, men det börjar bli länge sedan och den vore intressant att diskutera!
Du är så välkommen! hashtag #dkl
Synkroniserad omläsning. Det låter vackert, nästan som en os-gren! Nästa bok hänger jag med.
Nästa gång kan vi ha små dräkter och särskilda mössor också.
Den här blir jag väldigt nyfiken på. Jag älskade, nej älskar, för jag återkommer ständigt till delar av den, Smilla. Apan hade jag svårare för. Nu hoppas jag på att hitta radioföljetongen på nätet (och att de inte strypt den för utrikiska lyssnare…)
Jag tyckte också mycket om Smilla. men inte Apan, nej. En bok om en flicka vill jag läsa om.
men De kanske lämpade är hans allra starkaste.
[...] Kommentarer « Vi läser om De kanske lämpade av Peter Hoeg.Häng på! [...]