Evelyn Waugh — usch, vilken besvikelse

Min första Evelyn Waugh blev en besvikelse. Presstopp är så pepprad med fördomsfullhet och ren rasism att det var nära att jag inte läste ut den alls, det tog flera dagar. (Då jag i och för sig läste extremt lite, tillbringade istället timmar framför tv-apparaten och bilderna från Oslo och Utöya.)
Det jag kunde se var att det finns en humor i Presstopp, påminnande om P G Woodhouse. Och så länge han håller sig på engelska landsbygden och i Londons tindningsvärld fungerar det bra. Men när handlingen flyttas till ett fiktivt land i Afrika — nej, nej och åter nej. Den blir nästan oläslig. Men den var i alla fall kort.
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om Evelyn Waugh, Presstopp