Siri Derkert på Moderna museet: Vilken bredd! Akvareller, oljor, miniatyrer, modeteckningar och politiska collage… och så de där ristningarna på Östermalms tunnelbanestation. Jag tycker nästan mest om hennes kubistiska oljor. Och modeteckningarna. Vilket människoliv också, med ungdomsresor och kärlekar och bortadopterade barn som hon sen tar hem till sig. Och dottern, konstnären, som dog.
Mycket intressant utställning, men inte så lyckad hängning. Nånstans mitt i möttes min väninna och jag, båda helt förvirrade, och undrade om den andra hade sett åren si-och-så.
Luleå Art Biennal på Kulturens hus. Flera konstnärer, och därför en blandad kompott. Jag tyckte om de jättestora babybodiesarna, och framför allt den starka historien med kvinnan vars huvud/hals plötsligt en dag fastnade på snedden. Hela hennes liv förändrades, det var hemskt. Porträtt av Elli heter verket, Antti Haase heter konstnären.
Jag tyckte också om fotona från en brasiliansk strand, där lönnfeta skrynkliga tunnhåriga människor tycker att de är skitsnygga, medan det däremot krävdes information om att ett helt möblemang är gjort av insulinsprutor för att jag skulle uppskatta dessa:
Nina Hemmingssson i Ljusgården på stadsbiblioteket i Umeå. Liten och intensiv, överblickbar och man kan gå runt runt och garva åt hennes fula & överdrivna figurer, som ständigt visar upp våra minst önskvärda känslor och egenskaper.
Originalteckningar från Så jävla normal finns med på utställningen. Man kan handla också.
Robert Mapplethorpe på Fotografiska museet. Svartvita, vackra, en lek med ljus och mörker. Blommor och kukar och en kvinnlig bodybuilder som tydligen var extrem då, men idag känner jag flera stycken som är ungefär lika muskulösa. Bilderna är snygga på ett distanserat sätt, inte ens nakenbilderna blir intima. Bilderna på Pattis Smith är klart bäst, inte bara för att jag gillar henne utan för att där uppstår känslor. En extra dimension.
Eleanor Coppola också på Fotografiska museet har jag skrivit ett eget inlägg om. Mycket starkt.
Det var intressant att se och höra om människorna på den brasilianska stranden! I filmer och bilder från Brasilien verkar det som att alla har pyttekorta shorts och tighta linnen. Alla kan ju inte vara supermodeller! Men om nu tradition och hett väder kräver bar hud, antar jag att man (invånarna) inte kan döma ut alla dem som har celluliter och putmagar. Även om man förmodligen mest uppmärksammar dem som man tycker är vackrast.
Tack för varningen om den förvirrade hängningen av Siri Derkerts verk! Jag som redan har så dåligt lokalsinne, speciellt i museisalar… men då vet jag att det inte bara är mitt fel om jag missar hälften…
Myndigheterna eller var det turistnäringen? vill gärna bli av med folket som hänger på just den där stranden dagarna i ändå. De vill fixa till den bättre för turisterna. Men många har sitt levebröd där, som den enarmade fiskförsäljaren, och alla tycker förstås att det är *deras* strand.
Om celluliter och lite kläder; jag rynkar nog på näsan lika ofta som nån annan när jag ser folk som klär sig “fel” efter sin ålder, men jag ska försöka sluta med det. Här passar det i alla fall finfint, jag tycker att de är så sköna dessa människor! Till och med han i pyttesmå badbrallor.
Åh jag har aldrig varit i Brasilien men det man slås av just av brasilianare är det naturliga förhållandet till kroppar.. egna och andras .. alltså avdramatiserat och väldigt ja .. det känns som om människor ÄR i sina kroppar .. inte som här: i huvudet. Som att kroppen är något som inte tillhör en själv (här). Känner man sig vacker är man det. Hm det är ju varmt där alltid här byltar vi på oss vi ser inte oss själva/ känner att kroppen finns.. kanske. Och så det lutherska: uppdelningen av kropp och själ. Mapplethorpe vill jag se snart! Kliniskt det jag sett. Mer som om människor är former och inte liv. Vackra former oj vad jag “babblar på” hm: som Georgia O´Keefe minus det sinnliga, fascination för symmetri.
Kliniskt var ett mycket bra ord på Mapplethorpse bilder. Former mer än liv, absolut. Din analys är den bästa, sannaste, jag har läst och då har du inte ens sett utställningen!
Brasilianare… min bästis när jag var liten var från Brasilien. Roligt att tänka på henne nu. Men jag har aldrig varit där.
åh tack!! 4 ord utan att se och där satt den! Ska försöka locka med en kompis dit nästa helg.
Lova att du går till Coppolas halmbalar också.
jag lovar, halmbalar!