När man hör Jeremy Irons röst: ”thus I wanted to remember Sebastian” i radion lystrar man ju extra. Jag har Brideshead revisited i färskt minne. Dagens OBS kulturkvarten handlade om brittiska överklasskildringar i litteratur, film och tv, och varför så många tjusas av dem. Evelyn Waugh, Gosford park, Downton Abbey… Jag trodde att jag skulle få svaret, diagnosen, för egen räkning, men det blev inte riktigt så. Tror jag? Kan det verkligen handla om kolonialismen? Njae. Men lyssna gärna på Moa Matthis, det är alltid roligt att höra om sina favoriter.
Sen talade Pernilla Ståhl om systrarna Mitford, och hon tyckte sämre om Deborahs bok än vad jag gjorde. Jag får en känsla av att Deborah inte var nog spännande och spektakulär för Ståhls smak, det var för mycket om hur hon fixade fint på godset, lät det som. Jag blev tvärtom positivt överraskad över att Deborah har samma sinne för humor som Nancy och Diana, och det var skönt med någon som inte var så politiskt besatt som Diana och jessica. Och så fastnade jag ju för hur svårt och hemskt det var när Deborah och hennes make miste tre små barn.
Min Mitford-läsning gick i följande ordning:
Nancy Mitford: In pursuit of love Här
Jessica Mitford: Hon and rebels Här
Diana Mosley: In pursuit of happiness Här och här
Deborah Devonshire: Wait for me Här och här
Nu kommer jag ihåg att jag har Nancys Love in a cold climate oläst fortfarande, jag blev så arg på henne så jag tappade lusten till den.
Tack för tipset, det får jag lyssna…
varsågod.
Det programmet måste jag också lyssna på. Är oerhört ”svag” för engelska överklasskildringar, framför allt på tv (har Brideshead Revisited (tv-serien), Gosford Park, Downton Abbey, Herrskap&tjänstefolk på dvd). I mitt fall är det nog kostymerna och miljöerna som inspirerar, eller att det är något som är så olikt mitt eget liv.. Har aldrig läst något om Mitford-systrarna, men borde nog.
Ja, det är bara för härligt. Just kostymerna är jag inte så jätteintresserad av, det är mest den där galna excentriska arrogansen jag fascineras av. Så absolut icke-konformt. Som motvikt till allt och alla som ska passa in och vara på ett visst sätt.
Cecilia Hagen har skrivit om Mitfords, men Johan Hakelius Ladies är ju nyare. Har inte läst den, men den borde ju innehålla minst två, tre av systrarna.
Ladies finns i samlingarna, så det låter spännande..
Oh, har du last ”the Mitfords; Letters Betwen Six Sisters”? Underbar tegelsten, med bara brev de skrivit till varandra. Humorn! De ar ju sa fantastiskt roliga, skrattade sa tararna rann flera ganger .Och sa fascinerande att lasa Unitys och Dianas brev precis innan kriget borjade nar de dricker te med den ”charmerande” och ”stilige” Hitler.
Rekommenderas varmt, jag gillar i regel inte brevbocker, men det har ar bara sa bra!
Tack for fin och lasvard blogg forresten och hoppas du far en trevlig midsommar!
Åh, den låter verkligen som något för mig. Att riktigt grotta in sig i och njuta av länge. Måste se mig om efter den! Jag gillar dessutom brevböcker.
Tack för besöket och vänliga ord, och en riktigt glad midsommar önskar jag dig.
Det där med engelsk överklass- jag tror att det är mycket som du säger – den totala egocentriciteten, att de gör som det passar dem och att de inte bryr sig om att ”smälta in”- de låter sina personligheter flöda så att säga- på gott och ont. ”Brideshead revisited” såg jag när den först visades på TV- och nu, på lite äldre dar hag jag köpt DVD:n- den tål att ses om både en och flera gånger. Den där brevboken blir även jag intresserad av- (och jag gillar vanligtvis inte brevböcker- fast den här gången skulle jag nog våga mig på läsning…. ) Jag läste ”Ladies” men väntar ivrigt på att den ska komma i pocket så att jag kan få läsa om …
Hmm, kan känna igen tjusningen där. Jag såg Brideshead (”En förlorad värld) när jag var ung och har alltid varit lite svag för den där tillgjorda, brittiska stilen. När jag konstruerade personen Sebastian – ja, bara namnet är ju en ren hommage eller något… – i min roman ”De döda fruktar födelsen” så fanns just den här typen av skildringar i mitt bakhuvud. Jag hade även läst en biografi över Oscar Wilde där många av hans berömda citat och konversationer fanns med i ett sammanhang och influerades av den. Wilde är förstås mer sympatisk än brittisk överklass generellt, men han hade den där tillgjorda, eleganta stilen utan att vara lika arrogant som jag ser det.
Jag tror också att det handlar mycket om sättningen i vilken alla de här berättelserna utspelar sig; pampiga gods och gårdar med vansinnigt vackra trädgårdar, eller exklusiva town houses i London (Belgravia, Mayfair, etc… Jag hisnar vid tanken på att människor bor där på riktigt), för att inte tala om formaliteten och överflödet som utmärker pseudomåltiden afternoon tea: tårtbitar, lövtunna cucumber sandwiches och perfekta små scones tills det sprutar ur öronen. Dessa ingredienser (m.fl.) gör den brittiska överklassens vardag tillräckligt exotiskt för att vara fascinerande, men samtidigt fullt möjligt att prova på eller att komma nära vid vissa tillfällen. För mig personligen handlar det i alla fall ganska mycket om en förälskelse i miljöerna och måltiderna.
Håller med om ovanstående kommentarer men samtidigt vill jag lägga till att det i dessa skildringar också finns något väldigt allmänmänskligt; personskildringar som man känner igen från sin egen vardag trots att de befinner sig i en så annorlunda miljö. Det är tidlösa skildringar. Sen är nog anglofiler (som jag) svaga för det som engelsmännen kallar ”wit” som inte går att översätta riktigt.
Har du läst Nigel Nicholsons tror den heter ”A portrait of a marriage” om Vita Sackeville-West (hans mor.. det vet du) ? Den hade allt!
Mm, vilka lockande och kloka kommentarer, ni har rätt allihop! Om maten! miljöerna, wit. Elegans och flödande personligheter. Oh, yes.
Jag får enorm läslust men hinner absolut inte just nu. Sen i juli ska jag prova Evelyn Waugh — that’s a promise.
Lovisa, jajamen, jag tror jag läst den två gånger om. Gillar även den där liberala inställningen till homosexualitet, den känns också brittisk överklass.
Ah jag har ju också läst den 2 gånger
! Tror det var på engelska första och så om den var översatt till svenska andra.. nu får du kolla på matbilder hos mig (om du vill) min kära mammas mackor och bacongratäng m m. Mumsfilibbabba..
Jag ilar.
Hehe, jag tror vi var många som rattade in OBS efter att ha läst vad de skulle handla om. De har ju rätt i att det är oerhört facinerande. Kanske lyssnarrekord? I alla fall efter ditt tipsande inlägg så alla går in på sr.se.;)
Anglofiler, vi är många.