Hon var enda barnet, lilla Laura. Modern fick tre ”sena missfall”, de kallades sena missfall men små stackars barn som föds i sjunde månaden men inte klarar sig kan väl ändå inte kallas missfall? Inte idag.
Att vara enda barnet påverkade Lauras liv ganska mycket. Hon blev hemkär, och ganska lugn. Ville inte göra föräldrarna besvikna. Hon saknade syskon mest när hon satt ensam i bilens baksäte på väg ut på resor och utflykter från hemstaden Midland.
Det är många bilutflykter i West Texas. Avstånd. Sand. Hetta. Blåst. Mer sand.
De flyttar ofta, till nya hus som pappan byggt. Pappan har två fotografier från koncentrationslägret i Nordhausen i en ask. Han vill aldrig prata om det, men han visar fotona då och då. (De finns med bland fotografierna i Spoken from the Heart också.)
Laura skriver om Olyckan. När hon som osäker tonårig bilförare missar stoppskylten och krockar i en korsning. Den lika unge föraren i den andra bilen, Mike Douglas, dör. Han var en god vän till henne, men inte pojkvän som ofta skrivits. Olyckan förändrade livet för så många människor. Laura måste leva med Skulden. Hon slutar tro på Gud.
Två veckor och två dagar senare blir president Kennedy mördad.
Laura blir lärare. Hon jobbar i fattiga områden i andra städer i texas. Austin, Houston. Men hela tiden Texas. (Utom nån avstickare till Washington där hon faktiskt söker jobb hos Lyndon B Johnsons stab, men hon kan ju inte skriva maskin eller nåt annat så hon blir vänligt avvisad.) Trots att hon verkar trivas som lärare är kärleken till böcker uppenbarligen starkare, så hon utbildar sig till bibliotekarie. Några pojkvänner nämns med namn, men mest verkar hon ha varit ensam. Först vid 30 års ålder träffar hon George, de blir ihopparade av vänner.
When George and I met, it was as if two parallel lives sudenly converged. Our childhood memories, the places we had known, even many of our friends overlapped. We were like the last two pieces of a puzzle, our similarities and contradictions sized to fit./…/ We had been cut, as it were, from the same solid Permian Basin stone.
Även Laura och George har svårt att få barn. Hon måste ligga stilla innan tvillingarna föds med kejsarsnitt fem veckor tidigare. Barbara och Jenna, döpta efter farmor och mormor. De är lyckliga, men Laura hade velat ha fler barn. George säger aldrig något om det, aldrig något om en son heller. (Som Lauras pappa önskade sig så hett.)
Det är väldigt mycket drickande i sociala sammanhang. George dricker mycket, men slutar tvärt strax efter att han börjat gå i en kristen grupp. Laura är mycket glad över att slippa alkoholen. Det går nån sorts AA-väckerlserörelse över Midland, och en god vän (som är på steg nio) berättar för Laura att hon varit berusad när hon skjutsat tvillingarna till deras danslektioner.
Ungefär här kommer Gud tillbaka i Lauras liv, berättar hon. Men hur äkta är det? Med tanke på att svärfar just blivit vald till Ronald Reagans vicepresident, och politiken blir allt mer närvarande i deras liv. Å andra sidan, Laura Bush hade inte behövt berätta att hon gjorde slut med Gud när Mike Douglas inte fick leva.
Jag tycker det är intressant att följa Laura Welch, och sen Laura Bush. Boken är välskriven och jag sugs in. Här och där märker jag att jag redan ”vet” saker från American Wife, men lika ofta vet jag förstås ingenting eller helt fel. Till exempel relationen till svärmor Barbara Bush, som verkar ha varit rätt stel men bättrade sig när det unga paret Bush flyttade till Washington för att hjälpa till i Bush seniors presidentkampanj plus hans fyra år i Vita huset.
När Clinton vann satsade sen George W på att bli guvernör i Texas, och det lyckades han med. Familjen flyttade in här:
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Laura Bush, bibliotekarie, lärare, George W Bush, Spoken from the Heart, självbiografi, presidentfruar, amerikansk politik
Jag har faktiskt velat sätta tänderna i något liknande väldigt, väldigt länge – och inte minskade suget nu! Just Laura Bush känns högst intressant. Tror att sommaren får bli en tid för presidentfruar.
Jamen visst är det någonting med dessa presidentfruar: att stå steget bakom men ändå hela tiden bli bedömda. Och hur de kom dit, var de inne på politiken själva alls från början?
Jag har läst Hilary Clintons självbiografi, Eleanor Roosevelt och så Laura Bush nu då. Och så försökte jag mig på en biografi om Michelle Obama, men den var väldigt blodlös och trist. Får vänta tills hon skriver själv.
Av de gamla är jag rätt sugen på Abigail Adams som Ingrid tipsade om. Och Jackie måste man ju läsa om.
Curtis Sittenfelds Presidentens hustru hänger ju tydligen ihop med Laura Bushs liv. Kände liksom igen historien när du skrev om biografin och så googlade jag
Precis. Det är den som är själva anledningen till att jag blev nyfiken på Laura Bush. Jag älskade Sittenfelds bok.
, och att hon hittills inte visar några tveksamheter inför George W:s politiska ambitioner. Hon är mycket lojal.
Skillnader är att LB inte skriver om pojken hon dödade förrän själva olyckan inträffar, att hon inte bajsar stopp i avloppet på Bush-klanens sommarställe
Men ändå känner jag liksom igen henne, från Alice Blackwell-personen. Jag kan inte riktigt förklara hur, det finns nån eftertänksamhet, något dröjande, som är så likt. Jag tror — trots avvikelsern — att Sittenfeld fångat något av essensen i Laura Bush.
Jag borde alltså läsa Laura Bush, Presidentens hustru var ju suveränt bra tycker jag.
Den här memoaren är inte lika bra rent litterärt, men jag tycker om den. Vet inte hur mycket hon skrivit själv och/eller vad som är spökskrivare.
Jag har ännu inte läst Presidentens hustru. Jag har den här hemma och har liksom sparat lite på karamellen. Nu blev jag däremot väldigt sugen på att läsa Spoken from the heart! Den verkar fängslande och intressant.
Hillary Clintons Levande historia har jag här hemma, även den oläst. Jackie Kennedy är jag Så. Himla. Nyfiken på efter att ha sett mini-serien om Kennedy på svt. Att sommaren blir en tid för presidentfruar låter lockande!
Presidentens hustru är mycket bättre än Spoken from the heart! Tycker jag. Presidentens hustru är en enormt bra roman, jag var helt inne i den när jag läste. Nu är den riktiga memoaren mer som ett komplement. (Och just nu är jag inne i ett ganska tråkigt parti där hon ska släta över det där med att Irak ändå inte hade några massförstörelsevapen m m.)
Levande historia är läsvärd också, särskilt som hon nu är utrikesminister också.
[...] har skrivit om Laura Bush memoarer här och här också. [...]
[...] själv. Det känns som hennes röst när man läser. Jag har tidigare skrivit om min läsning här, här och här. [...]
Precis som du älskade jag Presidentens hustru. Jag blev också väldigt nyfiken på Laura Bush och hennes biografi. Men vet du vad? Tack vare din fantastiska genomgång av boken så känner jag att jag har fått mitt intresse stillat. Tack!
[...] läste precis den här recensionen om biografin Spoken from the heart av Laura Bush på bloggen Snowflakes in rain, och den gjorde mig otroligt nyfiken på boken och Laura Bush, men [...]