Långa bussresor går fint ihop med tjocka glansiga dyra tidningar. Intelligent Life är alltid intressant. I detta nummers långa artikel om Ralf Fiennes fick jag lära mig att hans mamma var författare och en mycket spännande person. Jennifer Lash hette hon.
Vanity Fair provade jag för första gången. (Uppdatering! Magasinet grundades av systrarna Mitfords morfar) Hollywoodnumret, med en underbart informativ och nostalgisk artikel om Callie Khouris skrivande och Ridley Scotts filmande av Thelma & Louise. Från början var Jodie Foster och Michelle Pheiffer påtänkta för rollerna, det är ju närmast omöjligt att tänka sig nu. Geena Davis fick tjata och lobba hårt, Susan Sarandon blev tillfrågad. Sarandon bodde i New York då, och hade inte hört allt snack som gjorde att alla Hollywoodaktriser var så intresserade. Davis ville egentligen spela den mer samlade Louise, men när Sarandon kom in i rummet med sin pondus insåg hon att det var Sarandon som var Louise.
En som fick tjata ännu mer för att ens ta sig till audition var Brad Pitt. Han och tre andra provspelade, och efteråt pratade produktionsteamet bara om de tre andra. Då var det Geena Davis som sa ungefär: Men hallå: blondinen!
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Intelligent Life, Ralph Fiennes, Jennifer Lash, Thelma and Louise, Geena Davis, Susan Sarandon, Brad Pitt, Vanity Fair, Callie Khouri, Ridley Scott
Tidningslyx
april 4, 2011 av snowflake
Det ar fa saker som kanns sa lyxiga som ett riktigt fint, glossigt magasin… njuut!
O yes!
Intelligent Life har jag aldrig hört talas om! Jag har visst inte letat så duktigt i tidningshyllan som jag gjorde förr. Vanity Fair har jag prenumererat på, och jag älskade insidesartiklarna om filmindustrin. Så himla intressant att läsa om Thelma & Louise! Tack för det!
varsågod! och de har en webb också: http://moreintelligentlife.com/
Första gången jag fick syn på den var på Bromma flygplats och jag köpte den bara på titeln. Omslaget pryddes av en man jag då ännu inte kände igen, Philip Pullman. Det var en bra introduktion till honom.
Jag blir lite avundsjuk på folk som kan läsa på bussar. Jag blir ofta snurrig av det.
Även av långfärdsbussar? Mil efter mil efter mil på raksträckor genom skogen, då går det bra för mig. Stadstrafik = aldrig.