Cassie Maddox jobbar numera på familjevåld. Hon lämnade mordroteln efter katastrofutredningen i Till skogs. Hennes pojkvän Sam är dock kvar, och han ringer mycket upprörd en morgon och ber henne komma till en mordplats. Kvinnan som ligger där död är en exakt kopia av Cassie själv. Och hon bär namnet Lexie Madison, som är den skapade identitet som Cassie anlade när hon arbetade för att infiltrera en narkotikaliga, då för flera år sen.
Cassies gamle chef Frank ägnar mycket tid åt att övertala Cassie att låtsas vara Lexie igen. Han spelar på alla strängar, och det är härligt att läsa. French har läst sin LeCarré, det är tydligt.
Jag känner också vibbarna från Tartts Den hemliga historien, Peissls Fördjupade studier i katastroffysik, och min gamla favorit Den misstänkte av Josphine Tey.
Det är en hårt sluten grupp Cassie ger sig in i. Fyra doktorander i engelska, Daniel, Abby, Justin, Rafael, som lever tillsammans i ett stort gammalt hus på irländska landsbygden. Ett sånt där hus fyllt av gamla saker, hemligheter, damm. Kvartetten, eller kvintetten då med Lexie inräknad, har en pakt om att aldrig tala om det förflutna. Det finns bara här och nu, de är sig själva nog. Men är en av dem en mördare? Eller ligger lösningen någon annanstans?
Vixxtoria klagade på att det hände för lite i denna bok, men jag älskar det här psykologiska spelet. Cassie dras mer och mer in i sin roll, och börjar ha hemligheter för sina kollegor.
Tana French: Okänt offer
mars 11, 2011 av snowflake
Hej du,
Jag såg ju (med ett halvt vänsteröga, för jag har inte surfat runt så mycket alls bland bloggarna sista dryga veckan) att du hade läst den här, och misstänkte väldigt starkt att det nog inte var mitt exemplar du återanvända. Jag skickade iväg det efter den där tweeten om bokrea hos mig, du vet, och så tajmades det så dåligt med din resa norrut. Du får skänka boken vidare!
Hoppas resan har varit riktigt lyckad för övrigt. Synd att du ska ha så långt till barnbarnet. Ni har väl testat Skype?!!
Angående boken, så vet jag inte precis om jag tyckte att det hände så lite. Men den hade en seg start, och boken hade kunnat bli minst lika spännande om en massa dravel runt omkring skurits ner. Den var lite för lång och babblig, och jag tror att det som irriterade mig mest var att den hade potential för att bli så mycket bättre – på något sätt blir böcker som hade kunnat vara bättre sämre än sådana som inte hade haft nån chans ändå.
Sen fick jag så tydliga vibbar till Den hemliga historien av Tartt.
En sak som jag också gärna skulle velat veta är hur det kom sig att de var så otroligt lika, Cassie och Lexie. Det borde man fått nån slags förklaring till (eller möjligt sätt att tolka som läsare i alla fall). Om Cassie kunde smälta in bland folk som kände henne så väl så måste de ju ha varit lika som enäggstvillingar!
Jag lämnade mitt ex hos dottern att läsa, så det passar ju finfint att få ett eget här hemma.
Och väldigt bra att den gick in i brevlådan. Ett annat paket har jag fått två påminnelser på och nu är det borta och jag får aldrig veta vad det var för något… troligen Världens Bästa Bok som jag nu inte får läsa.
Resan har varit väldigt lyckad på alla sätt, jag är supernöjd. Det hade ju kunnat bli kallt och jävligt i Luleå, med åtföljande förkylningar och elände, men inget sånt. Sol varje dag och nedkräkta kläder = lovely.
Det där med likheten tror jag man bara får acceptera. Hellre det än nån mystsiskt upptäckt adopterad tvilling.
Och nu ska jag länka till ditt inlägg. Klarade inte av det på lilldatorn utan mus som jag hade i norr, så det blir en del städning på bloggen nu.
[...] väldigt mycket om den med. Kan också rekommendera: Hollinghurst (även filmatiserad), Tartt, French och Vine (som är Ruth Rendell under pseudonym.) Och att se Brideshead revisited, förstås. Like [...]