
Alla som går förbi Margaretha Krooks staty utanför Dramaten klappar henne på magen, verkar det som. Den är alldeles blanksliten. Och varm. Riktigt varm.
I fredags kväll gick vi på generalrepetitionen av Shakespeares Stormen. Under de första 30 minuterna tappade Örjan Ramberg i rollen som Prospero bort sig och behövde suffleras 5–8 gånger. Då blir man som publik rätt nervös. Han var inte bra helt enkelt. Stina Ekblad som Ariel var däremot lysande. Och Jonas Karlsson som Caliban var också väldigt bra. Men när den bärande rollen liksom inte finns att luta sig mot, då blir det konstigt skevt.
Svd recenserar här.

Jag kan förresten rekommendera hotellet, Rival, som tidigare varit biograf. På Mariatorget. Man fick låna dvd:er gratis. Vi hann med Flickan och Revolutionary Road, båda ångestfyllda.

Kungliga operan blev en fantastisk upplevelse. Så vackert! Först själva byggnaden i sig, och sen föreställningen av Svansjön. Helt enkelt underbart och helgens höjdpunkt. Dottern kommenterade att det var den hon varit lite orolig för, att det skulle vara svårt att “förstå”, men vi behövde aldrig förstå nånting, bara ta in alla känslor och njuta av allt det starka, vackra, levande. En fest för ögat, örat, alla sinnen.

På vägen till Fotografiska museet passerade vi den pyttelilla Cornelisparken.

Och på själva museet visade de Sandy Skoglund som jag tidigare varit nyfiken på. Hon var rätt äcklig och otäck ibland, alla djur blir på något vis så hotfulla när de är många. Men det var överdådiga färger och roligt att se.
Pieter ten Hoopens svartvita bilder utryckte ensamhet, isolering, och var i och för sig vackra men man blir ju lite deprimerad. Modefotografierna i utställningen Fashion varierade väldigt. Vissa tyckte jag mycket om, andra fick mig att rysa. Jag hade gärna haft lite mer text som satte in dem i sammanhang.Och medan jag ändå sitter här och tycker en massa så tycker jag att fiket, med sina stora fönster och den fantastiska utsikten över Mälaren skulle släppa den där minimalistiska fixeringen med kala väggar och fula obekväma stolar, och satsa på sköna soffor och kuddar och färger.
Den här helgen blev en vitamininjektion. Jag är mycket mycket glad och nöjd.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Kungliga operan, Svansjön, Stormen, Dramaten, Fotografiska museet, Margaretha Krook, hotell Rival,
En härlig fullspäckad helg
oktober 4, 2010 av snowflake
Låter som ni hade en mycket trevlig och givande helg!
O ja, perfekt.
Träffade du Enligt O då? Det verkar ju som om hon var där också?
Nej, vi har fullt sjå att hinna träffa vänner och släktingar ändå.
Ah, jag menade på Dramaten. Tänkte att du såg henne eftersom hon satt på scenen
Jaså, i fredags? Måste kollas!
Men gud, vilken helg! Låter fantastiskt och får mig verkligen att längta till Stockholm!
Ja, det var verkligen hellyckat. Det enda jag velat ha annorlunda är att vi nästa gång ska dricka champagne i operapauserna.
(dottern gravid, jag på diet)
Åh vad roligt du måste ha haft det! Underbart!
Jag såg Revolutionary Road förra sommaren, också på ett hotell faktiskt, i Marseille. Visst var den ångestfylld men samtidigt så oerhört bra!! Jag är kär i Kate Winslet. Och Leo DiCaprio. Fast lite mer i Winslet =)
Den var fantastiskt bra. Och Winslet var enormt bra. Hennes ansikte… åh. Jag tycker även att DiCaprio har utvecklats till en karaktärsskådespelare, gillar honom. Och Kathy Bates, det lilla hon var med.
Efter att ha läst en Yates var jag förberedd på att det skulle vara ångest. Du kanske skulle prova?
Ja, jag har ju sett Easter Parade på precis ALLA bokbloggar… Så den har jag varit på väg att klicka hem länge! Kanske är det dags nu?
Vilken av Yates:arna rekommenderar du mest?
Jag har bara läst Easter parade, men Ingrid på Ingrids boktankar är den verkliga Yates-experten att fråga.
Aha… då kilar jag iväg till henne!
Jag kan också rekommendera att läsa Revolutionary Road. Ångest ja, men sjukt bra!
Men är det nån idé att läsa den efter att ha sett Winslets och DiCaprios fantastiska tolkning?
Wow, förstår att du fått en kulturell vitaminkick! Ville bara spinna vidare lite på filmtemat; jag tyckte så j-a my om Revolutionary road (precis som Sanna blev jag nog lite förälskad i Kate Winslett, som ju i princip alltid är fantastisk;-) Och ja, vi har fått klassisk film så det står härliga till! Två med Brando, två med E Taylor och en med Taylor OCH Katherine Hepburn (“Plötsligt i somras”). Så nu är klassikerfilmkontot lite mer påfyllt, vilket alltid känns bra! Av de fyra Tennessee Williams-filmerna vi såg, var det g Linje Lusta och Katt på hett plåttak som grep mig mest- rekommenderas varmt om du inte redan sett..!
Jo, hon är alltid bra. Redan som mycket ung i heavenly Creatures också. http://www.imdb.com/title/tt0110005/
Katt på hett plåttak såg jag för länge sen, tror att jag skulle förstå mer av den nu. Och Linje Lusta såg jag bara för nåt år sen, den är ju också bra men hemsk. tennessee Williams är stor, det börjar jag förstå.
Förresten blev jag påmind nu att jag har flera filmer kvar i min katherine hepburn-box…
Ann-Sofie stockholmare undrar om du kan guida mig till Cornelis-parken. Känner inte till…hittar inte info!
försöker tänka här nu… vi gick ju hela vägen från Mariatorget till Fotografiska… Jag har för mig att den är ganska nära Fotografiska fast uppe. Om man tar det baklänges och låtsas att man redan tagit sig upp för den där hemska trappan (rekommenderas inte för knäopererade) så går man sen till höger (som att man ska till Slussen) och håller sig närmast höjden. Då tror jag att man kommer förbi automatiskt, att det är logiskt att gå så. Nånstans mellan fem och tio minuter från trappan.
Jag är ledsen att jag inte kan några gatunamn.
Oj, både Dramaten och Svansjön. Det var inte illa! Lustigt att vi befann oss på exakt samma plats. En bild på Margareta Krook kommer hos mig imorgon också…
Hon är ju så fin.
J, det var lustigt, synd att vi inte visste och kunde vinka. Nu blev det nästan så att man försökte undvika att blåstirra på publiken som satt på scenen, det såg så utsatt ut. Särskilt hon som satt ensam i soffen där skådespelarna ibland satte sig.
Nämen! Jag var ju också på genrepet av Stormen i fredags! Jag satt på sjunde raden. Jag blev också litet nervös när Örjan Ramberg började staka sig, men lutade mig tillbaka och tänkte att det kommer att ordna sig på något sätt. Jag tyckte att föreställningen var underbar.
Men! Vi satt också på sjunde raden! Parkett vänster. Snett bakom satt ett par jobbiga tjejer som pratade väldigt högt och som jag till slut bad att dämpa ner sig.
Och nånstans där satt även Kerstin Ekman, för vi såg henne i dörren sen efteråt.
Underbar… nej, håller inte med.
Jag satt också till vänster och hörde de jobbiga tjejerna. Bra att du sade till dem! Jag satt på plats 118. Jag kom in och satte mig tio minuter innan, gick ut igen för att gå till damrummet och kom tillbaka när skådespelarna stod i dörren. Var det er jag krånglade mig förbi några gånger?!
Men herregud, jag tror det var det!?! Det står 117 på min biljett, men jag tror att det var en man bredvid mig? Vi kanske satt tvärtom, min dotter och jag. Hon är alltså gravid, ifall du har nåt synminne av det. Själv ser jag alldeles vanlig ut, troligen var jag svartklädd. Ganska långt hår i obestämda färger. Är du mörkhårig?
Jag ser också rätt så vanlig ut, och har ganska långt brunt hår. Hade min blå kappa i knät och en kasse framför mig. Tyvärr tittade jag inte så noga på mina bänkgrannar att jag minns någon. Så synd! Kerstin Ekman missade jag också. I pausen satt jag och läste en tjock bok (förstås).
Jag har ett minne av att det var en kvinna som gick förbi… det måste ha varit du då? Helt otroligt! man borde ha namnskyltar.
Jag hade en röd läderväska i knät också.
Jodu, nu har jag talat med dottern och hon kommer ihåg dig.
Hon tyckte att du var häftig 1) för att du gick på teater ensam = har ett starkt intresse, och 2) för att du läste en tjock bok på ett annat språk (spanska?) = antingen kan läsa eller se teater på ett språk som inte är ditt modersmål.
Så det blev två guldstjärnor där.
WOW! Det var er som jag krånglade mig förbi! Och din dotter minns mig! Så synd att jag inte tittade närmre på er, eller ens tjuvlyssnade litet… Jag läste Umberto Ecos jätteroliga bok Baudolino (på svenska). Tack för guldstjärnorna!
Alltså det här är verkligen kul läsning för en som inte var där. Det märkliga är att det gör pjäsen än mer intressant. Måste gå!
jenny B
Ja, det här var det märkligaste som hänt på ett bra tag.
Paperback lover
Risken finns att du blir besviken… men alla andra verkar tycka att pjäsen var bra. Mycket konstigt, tycker jag, för den var ganska tråkig. Scenografin var i alla fall mycket stark och vacker, särskilt när Ekblad svingar sig i luften.
Man kan ju inte annat än bli lite avundsjuk. Själv satt man hemma med sjuk son och tittade på Lilla Spöket Laban, om och om igen…
Spöket Laban är ju också kultur.
Visst är det, bara av en annan typ.
Vet du förresten att det var min morfar som myntade ordet finkultur? Det var en anspelning på “finrum” och han myntade det när han publicerade resultatet av sin forskning om teatervanor och klass.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Finkultur
Bara en fotnot från en dotterdotter…
haha! vad roligt! Och det lever kvar.
Tackar. Skäms lite nu. Det är inte särskilt långt från mig. Säkert var det hallå vid invigningen och numera tystare. Jag ska iaf gå dit. Från mitt håll = inga hemska trappor.
Den är alltså mycket liten, men det finns väl en bänk eller två. Lycka till!
Men vilken fantastisk megakulturhelg! Så avundsjuk. Jag kan verkligen sakna Stockholm (bodde där i sju år) när jag läser sånt här. Har velat se Stormen sedan jag såg Prospero’s books en gång i tiden. Just nu är mitt kulturkonto mer på Full Bokhyllas nivå dock (överdoserar bl.a. Bolibompa), men min tid kommer väl igen..
Livet går i vågor, cirklar, upp och ner. Det finns tider för allt.
Jag fick å andra sidan en häftig längtan efter snoriga små barn i mjuka pyjamasar med blöjbak när jag läste Full bokhyllas kommentar, men den tiden är ju förbi…
Kerstin Ekman såg jag i alla fall, men hon verkade mest stressad och rädd att bli upptäckt.
Ja, hon såg i alla fall inte glad och nöjd ut. Men jag tolkade det som att hon tyckte uppsättningen var dålig.
[...] Dolorosa med skolbarn i mobbningsscener avrundade en så gott som lika fulltankad kulturhelg som i Stockholm för några veckor sen. Det kommer att gå finfint för Umeå som Kulturhuvudstad 2014. [...]
[...] tenoren någonsin. Bysten står på Kungliga operan i Stockholm, och fotot är taget under DHSH, aka den härliga Stockholms-helgen. [...]