Efter Mr MacKenzie — Jean Rhys

Nej, denna Jean Rhys blev en besvikelse. Trots språkbehandlingen (jag överser med lite slarv i den svenska översättningen), de vassa iakttagelserna, miljöbeskrivningarna av ett toftigt, fattigt liv i 1920-talets Paris och London, och den mycket trovärdiga skildringen av isande ångest och handlingsförlamning.
Men jag står bara inte UT med huvudpersonen, Julia Martin. Hennes självömkan och tiggeri blir för mycket för mig. Jag äcklas av hennes sätt att haka på män och försöka förmå henne att ge henne pengar, hennes självupptagenhet och hennes fixering vid sitt falnande utseende. Det blir för deprimerande och för bittert. Jag vill ruska henne och skrika: Skärp dig för fan!
Bättre kan du, Jean.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om Jean Rhys, Efter Mr MacKensie