Ellen skriver till Elin

Ur ett brev skrivet 19 augusti 1919, från Ellen Key till Elin Wägner.
/…/
Om allt var vi inte överens, Du och jag, men om kvinnans rösträtt och i vår strävan för fred i världen har vi kunnat mötas helt utan förbehåll, det är kvinnorna som bär bördan av ansvaret inför framtiden. Vi vet båda att det är oroande och farligt att freden för Tyskland blev alltför hård och att det endast kan leda till ett nytt krig. men gjorde vi inte vad vi kunde för att varna? Du såg till att den appell jag skrev fördes ut och trycktes i många tidningar utomlands, riktad till segerländernas kvinnor inför Versaillesfreden, om att de skulle söka påverka de styrande männen att visa generositet mot det besegrade Tyskland.
Sannerligen, spår jag framtiden rätt så kommer Europas arma människor att få se ett nytt världskrig utspela sig.
/…/
Du har beklagat alltsedan Du gifte Dig att det är så svårt att skriva. Men hur kan Du tro, det skulle jag bra gärna vilja veta, hur det skall gå till att sköta man och hur och yrke och författarskap och sociala plikter och dessutom vara lat i ett soffhörn. Unga förtjusande, äldre syster till Pennskaftet; tänk på att Din make John Landquist är en framtidsman vars arbete Ni behöver hägna och en erotiskt mycket intensiv natur, som ej alls nöjer sig med det lilla. Se nu till att sköta maken.
/…/
Stäng av telefonen så Du får ro att arbeta.
/…/

Detta brev i hela dess längd plus en rad andra intressanta saker finns att läsa i Elin Wägner, Det första fotstegets moder, en antologi med Marianne Enge Shwarts som redaktör. Mycket intressant! Olika personer belyser olika sidor av Elin Wägners gärning. Hennes resor i Tyskland efter första världskriget för att dokumentera franska övergrepp tycker jag var extra intressant. Det är sånt jag vet mycket lite om. Mycket också om jordbrukstankarna, flytten till Berg och Lilla Björka, där hon inte blev helt populär bland bönderna eftersom hon tyckte de skulle bespruta mindre. Invald i kommunfullmäktige blev hon i alla fall. Någon granne kommenterade att alla som hälsade på Wägner verkade vara tokiga.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om Ellen Key, Elin Wägner, världskrig, telefon, sköta maken, brev