Peter O’Donnell, författaren till Modesty Blaise, har dött. (Jag läser det först hos Bibliotekstipset.) Han blev 90 år gammal.
Jag skannar bokhyllorna för att se vad jag vill bläddra i till O’Donnells åminnelse.
Nya Agent X9 kom igår också, det är den med den döende Bellman som utsätter Modesty och Willie för en människojakt. 
Jag är lite sugen på den andra sidan av Peter O’Donnell, den romantiska, där han skrev under pseudonymen Madeleine Brent. Unga, oförvägna hjältinnor där också.
Men sen blir det självklart. Jag vill läsa om det allra sista äventyret, där både Modesty och Willie dör. På rätt sätt. För att rädda andra människors liv och med öppna ögon. I Modestys fall för att slippa en långsamt utdragen död där hon är dömd att tappa allt som gör henne till henne, och i Willies fall för att han tycker att det där med livet kan kvitta när inte Modesty är med, lika bra att följa efter henne. På kuppen räddar de Dinah, Collier, och ett 30-tal barn. Death in style.
Modesty Blaise blev cirka 52 år. Wille Garvin bör väl ha varit närmare 60.
Uppdatering: Peter O’Donnell hade visst Parkinsons sjukdom, läser jag hos GP.
———————-
Läs även andra bloggares åsikter om Peter O’Donnell, Modesty Blaise, Willie Garvin, Den sista striden, Madeleine Brent
[...] This post was mentioned on Twitter by snowflake / Susanne. snowflake / Susanne said: Minns #ModestyBlaises skapare Peter O'Donnell, som avlidit. http://snowflakesinrain.wordpress.com/2010/05/05/tack-for-allt-peter-odonnell/ [...]
[...] maj, 2010 av mariasbokliv Läser hos Snowflakes in rain att Peter O´Donnel, mannen som skapade Modesty Blaise, har gått bort 90 år gammal. Jag har [...]
Bara att instämma i tacket! Nu måste jag verkligen läsa om böckerna – har bara ingen aning om var de är.
Bakom andra böcker i hyllan kanske? En kartong på vinden eller i källaren? Ve och fasa – utlånade till nån du glömt bort vem?
Jag var tacksam att mina O’Donnells inte var färgsorterade. Det är ett elände att försöka hitta serier när man har färgsortering, har jag märkt.
En tår rullar nerför min kind…
Ja, lite sorgligt är det allt. Även om 90 är en högst respektingivande ålder.
Undrar om det finns nåt sista serieavsnitt, där de dör på ett annat sätt, i nåt bankfack nånstans? Tecknat av Romero, skulle jag gissa.
De borde ha info i nästa X9.
Du behöver inte vänta till nästa nummer av Agent X9. Redaktören har redan lagt upp textmaterialet om Peter O’Donnells bortgång på tidningens blogg: http://agent-x9.blogspot.com/2010/05/vi-minns-peter-odonnell.html
Han inbjuder också läsarna att dela med sig av sina tankar om serien i kommentarsfältet.
Bra tips, tack K-E Lindkvist!
[...] är det med stor sorg jag läser hos Snowflake att Peter O’Donnell har gått bort 90 år gammal. Jag fäller en tår för honom och tröstar [...]
Åh. Nu blev det ett Modesty-inlägg hos mig också.
Vi samlar ihop till en tribute, vad fint!
Verkar som att dina kommentarer försvinner hos mig fortare än kvickt. *svär lite över kommentarsreglerna* Men jag hann läsa den iaf.
Men vad gör jag för fel?
Modesty, åh, hon lärde mig kvinnlig integritet – och kast med liten boll, eller om det var karatekulor. Utan att darra på eyelinern. Har faktiskt aldrig läst böckerna, men väl i serieform – snyggt grafiskt var det alltid och vansinnigt sexigt. The bad guys minns jag inte alls, eller ens vad historierna handlade om, men Modestys karaktär är fortfarande galjonsfigur i mitt kick-arse-sinne.
De flesta svenskar har läst serierna mycket mer än böckerna. Hm, konstig mening, men du förstår nog vad jag menar.
och galjonsfigur – ja!
Oj, detta var nytt för mig. Lite sorgligt, men kanske inte oväntat vid den åldern.
Jag säger också tack för allt!
Modesty har fått ner mig i varv många gånger när jag behövt nåt att koppla av till. Och dottern hade under en tid smeknamnet Aristo – Piraten efter en av skurkarna. Oklart varför nu…
Har också läst några Madeleine Brent, de är mer romantiska, men äventyren är mer spännande och hjältinnorna långt mindre mesiga än i den gängse genrén.
a-lo
Jag gillar också Brent-arna. Ibland behöver man sånt där lätt, och dte finns alltid drag att tycka om.
Aristo-Piraten var väl ganska otrevlig….
Men ett stiligt namn är det ju! 
[...] Blaises skapare, Peter O´Donnell, dog häromdagen. Kulturbloggen och Snowflake minns honom. Jag har skrivit om vad Modesty Blaise betytt för mig i det här [...]
Jag fick höra att Modesty inte var feministisk nog för att vara okej. Ojoj, jag höll låda i säkert femton minuter om varför det resonemanget var felfelfel. Förra veckan bar jag min t-shirt med Modesty för att hedra. Jag tror inte att nån förstod, men jag försökte förklara för några vänner.
Bravo!! 15 minuter bara?
Hm, har jag sett Modesty-t-shirten? Påminn mig.
Och du har ju minst två vänner som förstår precis.
[...] som betytt i särklass mest för mig. Jag har läst mina Modesty-album om och om igen. Här minns jag honom. Andra jag minns är Hans Arnold och Kerstin Thorvall. Långt efter den senares död har [...]
[...] där en av behållningarna är samspelet mellan Jane och Lisbon. (Jag är ju en sucker för starka relationer mellan ljushåriga män och mörkhåriga kvinnor. Helst när de inte hoppar i säng med varandra.) [...]