Tre nya länkar har lagts till under mina författarbloggar:
Maja Lundgren bloggar här
Barbara Voors bloggar här
Carina Rydberg bloggar här
Men roligast är nästan att Lena är tillbaka på Jag är jag. En eftertänksam och passionerad bokbloggare.
Tre författarbloggar och en återkomst
mars 30, 2010 av snowflake
25 svar
Lämna en kommentar
-
Senaste kommentarer
kontakt on Den odödliga Henrietta La… snowflake on Klanen Otori snowflake on Ishi. Och Octavia. snowflake on Den odödliga Henrietta La… Sara on Klanen Otori kontakt on Ishi. Och Octavia. kontakt on Ishi. Och Octavia. kontakt on Ishi. Och Octavia. Monika on Klanen Otori snowflake on Ishi. Och Octavia. snowflake on Klanen Otori Rut Hillarp — … on Tankar kring Rut Hillarp kontakt on Den odödliga Henrietta La… kontakt on Ishi. Och Octavia. kontakt on Klanen Otori På twitter
- Patricia Briggs: River Marked http://t.co/sba3O8GX 23 hours ago
- Rut Hillarp -- så mycket hon gjorde http://t.co/nIf8w5LZ 2 days ago
- Och medan jag är igång o skaffar ovänner: han på @ringP1 som tycker att bilister i södra Sverige borde ha sommarkörkort hade klara poänger 2 days ago
- Och så skulle jag bli glad om jag slapp höra folk använda vackra ord som demokrati och utopi i fel sammanhang. Språkligt fel alltså. 2 days ago
- Jag skulle känna större respekt för republikaner om de inte framstod som så avundsjuka. 2 days ago
-
-
Mest lästa inlägg
mycket om
Nyfiken på…
Arkiv
Kategorier
- afrikansk litteratur (4)
- Alan Hollinghurst (3)
- Alice Hoffman (2)
- Alice Sebold (4)
- Alice Walker (3)
- amerikansk politik (11)
- andra priser (18)
- Angela Carter (2)
- Ann Cleeves (6)
- Ann Heberlein (1)
- Aretha Franklin (1)
- Arne Dahl (4)
- Augustpristagare (2)
- Azar Nafisi (2)
- Barbara Voors (1)
- barnböcker (15)
- Battlestar Galactica (12)
- böcker (658)
- böcker A-Ö (9)
- böcker med färg (13)
- Best of 2008 (5)
- Best of 2009 (22)
- Best of 2010 (22)
- best of 2011 (21)
- bibliotek (6)
- biografier (13)
- bipersoner värda att minnas (2)
- Blade Runner (2)
- bloggande författare (5)
- bloggkrafs (4)
- bloggosfären (32)
- bok blir film (40)
- bok blir tv (3)
- bok i bok (6)
- bokbranschen (4)
- Bokcaféer (6)
- bokhandlar (14)
- bokhyllor (9)
- bokinköp (47)
- bokomslag (8)
- bråk (1)
- Buffy the vampire slayer (6)
- Carol Shields (6)
- Charlaine Harris (12)
- citat (14)
- Craig Rice (3)
- CSI (6)
- Curtis Sittenfeld (6)
- Cynthia Voight (2)
- dagböcker (18)
- dans (2)
- Daphne du Maurier (10)
- deckare (117)
- Denise Mina (2)
- Dennis Lehane (8)
- deprimerade författare (4)
- Dexter (12)
- Doris Lessing (10)
- Dorothy Sayers (22)
- DOROTHY/OZ-samlingen (5)
- Douglas Sirk (6)
- dramatik (1)
- dramatik/teater (10)
- Dubravka Ugresic (1)
- Eleanor Roosevelt (5)
- enkäter (15)
- essäer med mera (4)
- F Scott Fitzgerald (2)
- facklitteratur (17)
- fantasy (28)
- Författare jag träffat (6)
- författarframträdande (21)
- författarkoppling (39)
- film (69)
- foto (2)
- Frieda Hughes (5)
- GATSBY-samlingen (5)
- George Orwell (2)
- George R R Martin (5)
- Gilbert Hernandez (2)
- Giles Blunt (3)
- Gillian Flynn (3)
- Gilmore Girls (14)
- Golden age (2)
- graphic novel blir film (3)
- graphic novels (10)
- Harry Potter-kurs (2)
- högläsning (1)
- Ian Rankin (1)
- idiotier (3)
- James Tiptree (4)
- Japan (9)
- Jean Rhys (3)
- Jean Webster (2)
- Jenny Diski (4)
- JK Rowling (1)
- Jo Nesbø (2)
- Joanna Russ (2)
- Johanna Nilsson (1)
- Joshilyn Jackson (2)
- journalistik (3)
- Joyce Carol Oates (23)
- JR Moehringer (1)
- Juli Zeh (2)
- Karl Ove Knausgård (3)
- Kathy Acker (1)
- Kerstin Thorvall (3)
- klassiker (11)
- Klassiska kvinnor (9)
- kläder (4)
- konst (21)
- Krim-alfabetet (24)
- Kristian Lundberg (7)
- Lämnar oläst (5)
- Läsning om läsning (6)
- Läsrapporter (23)
- läsvanor (24)
- lekar (4)
- Leonard Cohen (1)
- listor (8)
- litteraturorienterat (58)
- livet (85)
- ljudböcker (8)
- magisk realism (5)
- Mai Zetterling (1)
- Majgull Axelsson (1)
- Margaret Atwood (5)
- mat (2)
- medier (1)
- meta (53)
- Michael Chabon (7)
- Michael Connelly (2)
- Mo Hayder (4)
- Modesty Blaise (8)
- moochat (7)
- mor-dotter (17)
- mor-son (4)
- mormor/farmor (10)
- musik (39)
- Mytserien (5)
- New York (7)
- Ngaio Marsh (4)
- Nicola Griffith (4)
- nobelpristagare (46)
- nostalgi (4)
- noveller (21)
- Nyfiken på (1)
- Octavia E Butler (14)
- Olga Tokarczuk (3)
- omläsning (13)
- opera (3)
- P D James-sommar (3)
- paranoia (10)
- Patricia Briggs (5)
- Patricia Highsmith (4)
- Patti Smith (13)
- Per Petterson (2)
- persiskt (4)
- Peter Robinson (3)
- Philip K Dick (2)
- poesi (48)
- presidentfruar (11)
- Project runway (9)
- quiz (4)
- radio (28)
- reseskildringar (1)
- Richard Yates (4)
- Robert Graves (3)
- Roberto Saviano (3)
- romerskt (7)
- Rosamond Lehmann (8)
- Ruth Rendell (1)
- sagor (4)
- science fiction (59)
- science fictionkurs (11)
- Selma Lagerlöf (9)
- serie blir film (3)
- serier (16)
- Sherman Alexie (9)
- självbiografiskt (56)
- skräck (19)
- Sofi Oksanen (6)
- spel (2)
- språk (13)
- Stephen King (6)
- svensk politik (5)
- Sylvia Plath (11)
- systrarna Mitford (12)
- Tana French (2)
- Tawni O'Dell (8)
- tävlingar (7)
- Tematrio (29)
- tidningar (9)
- Toni Morrison (4)
- True blood (4)
- tv (112)
- Twin Peaks (2)
- tysk litteratur (8)
- Ulla Isaksson (8)
- ungdomsböcker (2)
- urban fantasy (11)
- Ursula K LeGuin (8)
- utställningar (8)
- vampyrer (24)
- Vibeke Olsson (1)
- Virginia Woolf (4)
- W Somerset Maugham (12)
- Wislawa Szymborska (4)
Sidor
Meta
Åh, fin sammanställning! Rydberg har jag helt missat, men Voors och Lundgren har jag periodvis kikat på. Nu ska jag kika igen.
Och himla kul att Lena är tillbaka, henne har jag också saknat!
Det är rätt kul att se skillnaderna mellan hur olika författare skriver, graden av personligt eller privat, och om man känner igen det stilistiska från böckerna.
Ja, det är jättekul. Bloggen som form (med ganska korta, ganska regelbundna uppdateringar) kan vara ganska knepig för författare, om man vill hålla samma stilistiska nivå. Hög stilistisk nivå och riktigt bra texter kräver ju nästan alltid tid… Om man inte hittar rätt ton eller lyckas hålla det på rätt nivå kan jag föreställa mig att prestationsångesten kan bli övermäktig ibland.
(Jag läste några första inlägg från Inger Edelfeldt, men har glömt bort att gå dit och titta de senaste månaderna, men hon skrev ganska “opretentiöst”, men extremt långt. Hon var å andra sidan helt inne på att hon inte riktigt visste hur man skulle blogga. Och ja, det finns väl inga exakta regler för det heller, men detta sagt bara som ett exempel på hur det kan ta att hitta formen.)
Jag tror annars att det kan vara ett väldigt bra sätt att möta sina läsare för författare som inte syns och hörs jämt och sitter i varje soffa (sådana författare bloggar ju i allmänhet redan, och på ett helt annat sätt…).
Sen är jag förstås inte alls intresserad av folks privatliv. Inte det minsta.
Prestationsångest kan nog vara det största hindret för en som försörjer sig på sina ord, det tror jag du har rätt i.
Egentligen tycker jag nog att det mest intressanta är interagerandet med läsare och kommentatorer. Det tycker jag ALLTID är mest intressant. Om de förmår ställa om hjärnspåren från författare = ensamhet till författare på nätet = kommunikation. Om det uppstår nya saker i kommentarstrådarna, nya tankar, prestigelöshet.
Vixx, har jag berättat nån gång att jag har hemskt svårt att förstå ironi? Jag har läst dina sista två meningar nu flera gånger, och jag vet fortfarande inte. Är du iransk eller?
Nej, du har nog glömt att berätta att du inte förstår ironi (det brukar ju annars märkas, tycker jag, hur har du lyckats dölja det, och det månne därför du gillar Somerset Maugham mer än jag, för jag ser honom som så otroligt ironisk hela tiden, och det är det jag tycker är det som är bra med honom, men om det inte är de ironiska kvaliteterna man uppskattar hos honom så antar jag att man läser honom på ett helt annat sätt), och ja, jag var ironisk.
Men angående privatliv så förväntar jag mig inte att författare (tillsammans med en mängd yrkesgrupper) ska vara särskilt intima på sin blogg. Fast om folk råkar vara det ändå så kan jag så klart tycka det är väldigt spännande.
“Problemet” som uppstår (och här gäller det särskilt författare) är att åtminstone jag kan ha svårt att inte ständigt lägga pussel med författarens liv och erfarenheter på riktigt, med det som beskrivs i romanform. Jag är egentligen mycket för att låta romaner vara just romaner och tycker att det på ett generellt plan är ganska ointressant om huruvida något i en roman har hänt i verkligheten i författarens liv. Därmed är inte sagt att det kan vara oerhört spännande att se hur en verklig händelse har fått konstnärlig form et cetera, men jag tycker ofta att en “nyckelläsning” stör romanläsandet, och vill sällan veta alltför mycket om en författare innan jag tar mig an en bok. För min egen del känner jag därför inte så himla mycket sug efter att läsa bloggar av mina favoritförfattare. Fast det vore rätt kul om en del av dem började blogga, det vore det, särskilt med tanke på allt man kunde få reda på om livet hinsides.
Maughams ironi tror jag faktiskt att jag förstår, liksom Jane Austens och andra sådana giganter. Det är mer de där korta replikerna, vardagsironin, som jag envisas med att svara ordentligt på och få stönande suckar tillbaka: Jag var irooonisk.
Jädra tur att jag föddes på 60-talet.
Om bloggar så tycker jag mest om bloggar som skriver och diskuterar ämnen. Privatlivet kan få skymta i utkanten och mellan sprickorna.
Nyckelläsning är rätt störande, ännu mer störande nu när allt ska vara “sant” på det där tråkiga realistiska sättet. Men det finns undantag, jag gillade ju Lundgrens Myggor och tigrar till exempel, men jag är väl den enda i landet som var mycket mer intresserad av den italienska delen. Det är i och för sig ett ämne, Camorran.
Att ge en verklig händelse konstnärlig form kan däremot ge sanningar och insikter på riktigt. Apropå det så förstod jag först igår kväll att Virginia Woolfs Jacob’s room handlar om hennes bror Thoby. Det ger en extra dimension och är ett fint exempel.
(Jag läser Susan Sellers Vanessa och Virginia just nu, rekommenderas.)
Jo, ironin har väl förändrats genom seklerna. Och den “ironi” som varit legio de senaste decennierna (för snart är det väl nästan två sådana) kommer nog ersättas med något annat ganska snart. Cynism, till exempel (vilket sannerligen är mer skrämmande, särskilt i kombination med egoism).
Och för att förtydliga så vill jag också ha bloggar som diskuterar och skriver (gärna begripligt, och lyckas man göra läsningen njutbar på något extra sätt så är det också välkommet). Men om nu någon av mina älsklingsbloggare skulle få för sig att dela vaknätter eller fota sina döende svärföräldrar eller gråta ut om sin skilsmässa skulle jag antagligen inte kunna slita mig, hur kladdigt det än skulle kännas. Jag tror inte att jag skulle kunna motstå en sådan självutfläkning, även om jag önskar att jag hade tillräckligt med karaktär.
Det där med “sant”-begreppet är verkligen ett problem. Särskilt att folk blir så arga när saker och ting inte är så sanna som de trodde. Det skulle jag kunna skriva flera hårddiskar om. Jag har inte läst Myggor och tigrar, men det är mest tillfälligheter. Jag gillade däremot inte Pompeji så hemskt mycket (trots att den var så fin och grön i min pocketupplaga).
Vanessa och Virgina är jag mycket nyfiken på. Den ser jag mycket fram emot att läsa så småningom (och det där med Jacob/Thoby (Toby?) har jag full koll på). Men Woolfs (tillsammans med ett litet fåtal) förmåga att använda verkligheten i fiktionen – ja, den spelar väl trots allt i alldeles särskild division, eller hur?!
Woolf är i sin egen klass. Alla kan inte vara genierna, och det kanske är tur, vad vet jag. Jag är bara en trött människa som ska gå och lägga sig och fundera lite över begreppet “sanning” innan jag somnar. Kanske kommer jag på nåt klokt men ha inga förväntningar…
Tack för idag, Vixxtoria!
Tack för tipsen!
varsågod!
Här är Edelfeldts blogg, förresten:
http://edelfeldt.blogspot.com/
Hon har skrivit hemskt mycket mer sen sist jag läste, så där finns mycket att läsa ikapp!
Bloggen var fin med bilder och intressanta ämnen, men hon verkar inte svara på kommentarer? Såna bloggar tröttnar jag fort på.
Snow: Jag håller med dig om det, och vi har väl diskuterat det några gånger förr? Att svara på (de flesta) kommentarer är normal artighet, och om det inte är görbart föredrar jag avstängd kommentarsfunktion (Bodil Malmsten har väl det, vilket jag hört folk klaga på, men jag kan förstå det; förlusten – dvs den uteblivna tvåvägs-kommunikationen – ligger snarast hos den som stängt av kommentarsfunktionen. Jag kan även förstå att kommentarer tar tid och tankekraft, och tycker det är helt okej om man väljer bort det. Lite tråkigt, visst, men ett val). Annars har jag inte hunnit läst ikapp Edelfeldt bloggen än, men efter att ha läst några nedslag på senaste “sidan” konstaterat att formatet verkar ha satt sig mer (de första inläggen var fem sidor långa miniromaner typ), och det låter i alla fall lovande. Den edelfeldtska stilen finns där i alla fall!
Vi har diskuterat det förr, o ja.
Min kommentar var mest ämnat för nytillkomna läsare (som jag förstått att jag fått en hel del) och kanske även ett tips för eventuella författare som googlar sina namn.
Därav tjatet.
Jamen då utvecklar jag ju bara svaret i vanlig riktning som en extra service för alla dina nytillkomna läsare (hej, alla!). Min största svårighet är ju att bara säga bu eller bä och inte skriva en roman när jag sätter mig vid tangenterna
Vi borde skriva en handledning.
Absolut! Vilka skulle annars skriva den?
Vad glad jag blir över det du skriver, nu är jag ännu gladare över att vara tillbaka, dina ord värmer och gör min dag så mycket bättre, tack.
Kramar Lena
Jag tycker det är skönt att läsa på din blogg för du har så starka känslor och de kommer fram. Det känns äkta.
I alla fall på den gamla bloggen men jag tror nog att den nya blir likadan.
Kramar tillbaka.
Älskar Majas blogg. Just love it! Men du glömde Johanna Nilssons blogg – eller du kanske inte är förtjust i henne?
Och jag kan bara hålla med dig och Vixxxtoria om att man ska svara på kommentarer. Jag går alltid in och kollar om jag fått svar på mina och försöker vara supernoga nuförtiden med att svara på de jag får. Det är trots allt halva grejen med bloggandet. Jag brukar ofta undra om skribenterna på Dn (t ex recensenterna) läser de kommentarer deras artiklar får eller inte och så brukar jag av egen konstig tankekraft bli provocerad vid tanken på att de kanske inte gör det. Men det har jag ju egentligen inte den blekaste aning om.
Det är nog väldigt olika huruvida skribenterna läser kommentarer… en del är rädda för det. Man kan ju bygga upp ett skydd där man inte behöver ha läsarkontakter, och det är svårt att bryta det. En sorts världsfrånvändhet.
Sen är det ju en del kommentatorer som är jävligt tjatiga, de tjatar om sin egen grej oavsett vad artikeln handlar om.
Och sen tror jag att arbetstiden är väldigt tajt på nästan alla redaktioner, så nätet blir det som många väljer bort.
Tyvärr.
Jag tror ju att det kan utvecklas nya tankar i ett meningsutbyte.
Ja, jag kan också tänka mig att den där världsfrånvändheten är rätt “skön” att bygga upp men lite tråkig också. Just i tidningar så kan jag hålla med om att en del kommentatorer är sjukt tjatiga och ensidiga och så finns där alltid en konspirationsteoretiker i varje kommentarsfält. Men ändå, just på recensioner och sådant åsiktsaktigt så har jag svårt att förstå – blir man inte nyfiken på vad folk har att säga om det man har skrivit.. Men du har nog rätt i att arbetstiden är extremt tajt. Om jag någonsin jobbar på en tidning så tänker jag iaf göra det till min personliga regel att alltid läsa alla kommentarer, om än inte svara på de som säger något som inte berör artikeln alls.
Jag jobbar ju på tidning, och vet hur sega strukturerna är. Sen är det ofta frilansare som recenserar, och de kanske inte törs? Äh, jag vet inte. Skriv till DN och fråga!
Men vad klantigt, jag såg nu att Johanna Nilsson förstås redan låg bland dina författarbloggar-länkar. Sorry!
Jo, men en påminnelse är inte fel.