Halvtam Robinson

Kall som graven är en “gammal” Peter Robinson som utspelar sig kort efter att Alan Banks och Annie Cabbot haft ett förhållande, men innan Banks har skilt sig på riktigt. Hans gamla antagonist polismästare Jimmy Riddle ber Banks om hjälp att leta rätt på Riddles vilda tonårsdotter Emily. Banks dumpar sin egen dotter och deras Parishelg, samtidigt som han grubblar över hur dålig farsa han är. Det stör jag mig på. Jag stör mig också på att Robinson alltid redogör för vad Annie Cabbot har på sig, men aldrig ett ord om Banks. Är han en skrynklig kostym-kille? Polotröja? Manchesterkavaj? Har han t-shirts med alla sina älskade band på, eller vita skjortor med slips? Det vill jag gärna veta.
Annars är boken medioker, inte alls i klass med Peter Robinsons bästa. Ibland bränner det till, som när Annie konfronterar en av sina våldtäktsmän, men annars mal det mest på. Troligtvis är Robinsons ojämnhet förklaringen till att alla inte givits ut på svenska.
——————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Peter Robinson, Kall som graven, deckare