Kathy Acker läser man på egen risk

Jösses, jävlar, vad är detta? En rasande, associativ, våldsam och poetisk historia, flera historier inom samma pärmar. Det handlar om små flickor på internatskola, George Bush, massor av sex i alla dess former, Cathy och Heathcliff, bortbytingar, våld våld mord våld, att hata sina föräldrar, att göra sina barn illa, kärlek, drömmar, mensblod, motorcyklar…
My Mother: Demonology: A novel är inte nån lättsam läsning, inget för äckelmagade. Men jag fångas och låter orden skölja över mig och är glad att jag äntligen kommit mig för med att läsa Kathy Acker. Hon brukar beskrivas som punkikon.
Jag tycker att hon påminner en hel del om dramatikern Sarah Kane, som jag skrev om här. Men där Kane var dödsfixerad och nattsvart så är Kathy Acker livsbejakande mitt i allt det våldsamma. Eller är det bara för att jag minns henne sådan från filmen? En dokumentär jag såg för ganska precis ett år sen på Göteborgs filmfestival. En av grejerna jag minns från den var att hon hade piercat sig i blygdläppen, och när hon sen körde motorcykel så fick hon så häftiga orgasmer att hon höll på att köra omkull. Detta berättade hon glädjestrålande för en god vän.

Vi pratar lite Acker här också.
———————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Kathy Acker, My mother: Demonology, punkikon,