Vibeke Olsson – Hedningarnas förgård (Sabinas bok)

Hedningarnas förgård börjar med en förlossning. Det är den sjuttonåriga slavinnan Callistrate som har det svårt, och den lilla som föds visar sig dessutom sakna en halv arm. ”Knäck nacken på henne”, säger en av de finare slavinnorna till Sabina som fungerat som barnmorska. Men det gör inte Sabina. Istället blir trycket stort på Callistrate att själv döda sitt barn, eller släppa det i kloaken, eller lägga det på gödselhögen. En slavunge med bara en fungerande arm kommer ju aldrig att kunna arbeta, göra sig nyttig, överleva.
Callistrate och hennes lilla flicka, som hon kallar Sabina efter barnmorskan, säljs på slavmarknaden. Köparen visar sig vara en kristen man, Isak. Det är väldigt svårt att vara kristen i 200-talets Rom, med hungersnöd som de kristna får skulden för. (De vägrar ju att offra till gudarna.) De kristna utsätts för repressalier, upplopp, tortyr. Callistrate slits mellan sin dragning till Kristus, den ende som tycker att lilla Sabinas liv har ett värde, och sin uppfostran där hon lärt sig vad som är rätt och riktigt. Slavar för sig, fria för sig. Och så börjar hon älska Eunicius, vattenbäraren, som inte är mottaglig för frälsningsförsök.
Det är lite väl mycket religiösa grubblerier i denna bok, jag hoppas det lugnar sig i delarna framöver. Men Vibeke Olsson är en underbar berättare, och jag älskar allt romerskt, så jag tycker om den. Tack Lyran för tipset.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om Vibeke Olsson, Hedningarnas förgård, böcker, romerskt