Josh på Enligt min humla uppmanar oss att skriva om Nätvänligheten, till skillnad mot det där hemska farliga näthatet som får folk att stänga sina bloggar. (Med folk menas här kändisar.) Jag blir bara så trött på fördomarna om bloggar, jag känner aldrig igen mig. Men nu ska jag inte gnälla, nu ska jag vara positiv!
Det lilla hörn av bloggosfären där jag oftast rör mig är bland bokbloggarna, där de flesta är samlade på bokbloggar.nu. Mina morgnar ser ut så här: Kaffe, cig, svd.se, dn.se, bokbloggar.nu. På det sista stället hittar jag alltid nåt intressant, nåt jag gillar. Jag kommenterar rätt ofta.
På min egen blogg skriver jag mest om böcker jag läser, läst och tänker läsa. Jag får rätt mycket kommentarer, och inte en enda har varit hatisk. (Jag tror inte att jag heller skrivit nån hatisk kommentar nån gång, men jag har varit elak ett par gånger. Dumt. Jag kan vara elak i vanliga livet också. Ännu dummare.) Ibland är nån av mina kommentatorer arg, men det har jag inget emot. Det är väl underbart att litteraturen kan väcka starka känslor, och det är nästan ännu bättre att man kan diskutera. Jag gillar att diskutera. Jag gillar nätet för att det aldrig tar slut. Det är inte så instängda och färdiga texter som i en tidning (eller på vissa bloggar som inte tillåter kommentarer eller inte svarar på kommentarer).
Jag gillar också nätet för att här finns en enorm kunskap om de ämnen som intresserar mig. Ikväll tog det sju minuter att få svar på en fråga jag tänkt på av och till i flera år. (Av Klotho). Man kan nörda hur mycket man vill – man hittar nästan alltid en likasinnad. (Och ens sambo, barn, irl-vänner slipper bli uttråkade.) Man kan vara med på roliga grejer som Lyrans tematrio och Paperbacklovers Krimalfabet eller låta sig utmanas av folk som Ingrid och Vixxtoria och alla andra. När ett antal bokbloggare var på Joyce Carol Oates i tisdags började En annan sida samla ihop våra inlägg, och tillsammans ger vi en väldigt fyllig bild av hur kvällen var för de som inte var där.
Jaha, nu var det kanske inte såna här haranger Josh ville ha, utan solskenshistorier som framkallar tårar i ögonen. Sorry Josh, jag är inte så sentimental, det här är det närmaste jag kommer.
—-
Tillägg: Och jag kan bara föreställa mig vilka andningshål bloggarna som skrivs av människor som lever med sjukdomar är, som Kidneybönan och David Gottlieb. Vilka nätverk som kan skapas!
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om nätvänlighet, bokbloggar, bloggosfären
Nätvänligheten: bland bokbloggarna
juli 12, 2009 av snowflake
21 kommentarer
Lämna ett svar
-
Senaste kommentarer
-
-
Mest lästa inlägg
mycket om
På twitter
- Magisk kväll på Cirkus med Regina Spector! Lycklig. 8 hours ago
- Jag är alltså en sån där höstdeppig mörkerhatare i vanliga fall, men det känns som att jag får mer energi av lampan. @jeslunds @WTOSIOTL 2 days ago
- Dagsljuslampan: http://www.vippon.com/dagsljuslampa-sun/product_details.php/products_id/230 @jeslunds @WTOSIOTL 2 days ago
På gång
Vill läsa om:
Nyfiken på…
Arkiv
Kategorier
- A (47)
- Alice Sebold (2)
- andra priser (13)
- Ann Cleeves (1)
- Augustpristagare (1)
- B (21)
- Barbara Voors (1)
- barnböcker (8)
- Battlestar Galactica (12)
- böcker (327)
- böcker A-Ö (9)
- böcker med färg (11)
- Best of 2008 (5)
- Best of 2009 (21)
- biografier (5)
- Blade Runner (2)
- bloggande författare (3)
- bloggkrafs (3)
- bloggosfären (8)
- bok blir film (25)
- bok blir tv (2)
- bok i bok (5)
- bokbranschen (3)
- Bokcaféer (5)
- bokhandlar (7)
- bokhyllor (6)
- bokinköp (20)
- bokomslag (2)
- C (46)
- Carol Shields (1)
- Charlaine Harris (4)
- citat (11)
- CSI (4)
- Curtis Sittenfeld (5)
- D (39)
- dagböcker (11)
- Daphne du Maurier (7)
- debatt (1)
- deckare (75)
- Dennis Lehane (8)
- deprimerade författare (1)
- Dexter (10)
- Doris Lessing (7)
- Dorothy Sayers (13)
- DOROTHY/OZ-samlingen (3)
- dramatik/teater (3)
- E (14)
- enkäter (12)
- F (14)
- facklitteratur (13)
- fantasy (33)
- Författare jag träffat (3)
- författarframträdande (18)
- författarkoppling (28)
- film (36)
- foto (1)
- G (23)
- GATSBY-samlingen (3)
- George Orwell (2)
- George R R Martin (5)
- Gilbert Hernandez (2)
- Gilmore Girls (12)
- graphic novel blir film (3)
- graphic novels (11)
- H (38)
- Harry Potter-kurs (2)
- högläsning (1)
- I (10)
- idiotier (3)
- Ipred (1)
- J (54)
- Japan (10)
- journalistik (2)
- Joyce Carol Oates (19)
- JR Moehringer (2)
- K (17)
- Kim Leine (1)
- klassiker (2)
- Klassiska kvinnor (8)
- konst (13)
- Krim-alfabetet (24)
- L (49)
- Lämnar oläst (3)
- Läsning om läsning (4)
- Läsrapporter (6)
- läsvanor (12)
- litteraturorienterat (41)
- livet (61)
- M (44)
- magisk realism (4)
- meta (38)
- Mo Hayder (1)
- Modesty Blaise (5)
- mor-dotter (11)
- mor-son (1)
- mormor/farmor (4)
- musik (28)
- N (19)
- Ngaio Marsh (1)
- Nicola Griffith (2)
- nobelpristagare (37)
- nostalgi (3)
- noveller (9)
- Nyfiken på (1)
- O (29)
- Octavia E Butler (2)
- omläsning (7)
- P (30)
- paranoia (10)
- Patricia Briggs (1)
- Patti Smith (4)
- Per Petterson (2)
- Philip K Dick (2)
- poesi (25)
- Project runway (6)
- quiz (4)
- R (27)
- radio (11)
- Roberto Saviano (2)
- romerskt (4)
- S (71)
- sagor (4)
- science fiction (41)
- science fictionkurs (11)
- Selma Lagerlöf (5)
- serie blir film (2)
- serier (11)
- Sherman Alexie (5)
- självbiografiskt (17)
- skräck (10)
- spel (2)
- språk (9)
- Stephen King (5)
- Sylvia Plath (6)
- T (26)
- tävlingar (7)
- Tematrio (28)
- tidningar (6)
- Toni Morrison (3)
- tv (72)
- U (8)
- Ulla Isaksson (7)
- Ursula K LeGuin (2)
- utställningar (6)
- V (5)
- vampyrer (16)
- Vibeke Olsson (1)
- W (22)
- William Gibson (3)
- X (1)
- Y (4)
- Z (1)
Sidor
Meta
[...] Människor som har historier att berätta: Roger – Nätvänligheten Tumtum – Nätvänligheten vs näthatet Kidneybönan – Nätvänligheten Heja Abbe – Allt är inte hat, Marcus Unni Drougge – Därför är jag fildelare i själ och hjärta Maskopi – Nätvänlighet Lisa Olsson – Nätvänligheten Trollhare – Bloggkärleken har gett mig viljan att leva Julia Skott – Mer internetkärlek Lotten – …och många med mig… Hanna Wagenius – Nätet är kärlek Andra sidan – Nätvänlighet Snowflake – Nätvänligheten: bland bokbloggarna [...]
Bra skrivet. Jag kan bara instämma och har själv (än så länge) bara positiva erfarenheter med bloggandet.
Jag gillar också att sitta på bokbloggar.nu efter frukosten och leta efter intressanta recensioner och annat intressant som rör böcker. Det är kul att kunna vidga sitt perspektiv och inspireras samt diskutera böcker med andra!
Grymt bra blogg
Håller med och har knåpat ihop ett egen inlägg också
Fiktionista
Ja, det är fantastiskt roligt! Fast farligt för plånboken.
Johan
Tack ska du ha.
Lyran
Finemang!
Hej!
Jag håller verkligen med på alla punkter. Jag har inte märkt av några hatiska kommentarer på de bokbloggar jag läser, men ibland kan diskussionerna bli långrandiga när läsare försöker övertyga varandra om att en författare är bra eller dålig. Vilket kan vara rätt så lustigt att läsa. Den enda blogg jag hittat som handlar om böcker om där det var rent hat inblandat var Monica Antonssons blogg efter att hon släppt sin Gömda-bok. Där skrev även jag en och annan känslofylld kommentar, men jag insåg snabbt att det egentligen inte spelade nån roll för mig om inte alla tyckte som jag.
Tyvärr har ju en del författare också fått hatiska och överkritiska kommentarer, men de har ju också nästan alltid ett gäng fans som kan skriva positiva saker.
Vet inte vart den här kommentaren skulle leda, men jag ville bara skriva att det trots allt är huvudsakligen postivt att ha en blogg. Och tack för att du gillar krimalfabetet. Jag gillar dina bokfärgsinlägg, jobbar fortfarande på de röda – de kommer!
Jag instämmer helt och hållet med dig Snowflake. Jag har varket stött på något näthat eller råkat ut för otrevliga kommentarer, tvärtom. Jag får bara positiv respons. Men jag tror att det är en bloggs innehåll som avgör om man ”ligger i riskzonen” eller inte.
Tyvätt är det så att det är skillnad på blogg och blogg. Varför skulle någon hata en bokbloggare för att han eller hon skriver om böcker? Eftersom man som bokbloggare inte skriver om sig själv kan man inte heller bli ett hatobjekt. Det är bara det privata och personliga som kan bli det, gärna i kombination med framgång och kändisskap. Tyvärr. Och det är sorgligt.
Att näthata är överhuvudtaget bara idiotiskt och korkat. De som utsätter andra människor för otrevligheter på nätet är ynkryggar med bristande självkänsla, men jag förstår att de som utsätts tröttnar. Man tål inte hur mycket som helst, själen kan frätas sönder av människors dumhet, elakhet och avund.
Att blogga om böcker har för mig blivit en möjlighet att i grupp, via nätet, diskutera mitt största intresse samt att dela med mig av mina läsupplevelser, ta del av andras och få nya lästips. Bokbloggar är inte någon klubb för inbördes beundran heller, som till exempel fotobloggar är (jag har haft en sån också men tröttnat på att bara få kommentarer av typen ”jättefin bild”).
Jag personligen har bara positiva erfarenheter av att bokblogga men jag skulle aldrig komma på tanken att ha en blogg el dyl där jag skulle lämna ut mig själv, min familj och mina vänner.
Fast jag har fått en del konstiga kommentarer genom åren. Inte så att det stör dock. Började bokblogga sommaren 2005 och har väl fått en handfull elaka kommentarer som på ett kanske bryskt och otrevligt sätt haft synpunkter på mitt läsande och att jag är dum i huvudet som tyckt på ett eller annat sätt.
Men jag tror det är värre för modebloggarna. Där blir ju angreppen så personliga. Det är svårare att kommentera någons boksmak än att kommentera en tröja.
PS: Majoriteten av alla kommenterar och 100% av alla bokbloggare jag träffat har dock varit supertrevliga
Har bara positivt att säga om att blogga.
@Paperback lover
Gömda-debatten var ett särfall, där blev det hat så det räcker. Jag deltog aldrig i den, då jag inte läst nån av böckerna, men har följt lite på avstånd. Det blir så jobbigt med såna där rabiata läger som står och skriker åt varandra, jag gillar inte såna debatter. De är ointressanta.
Jag gillar samtal där man försöker förstå hur den andra tänker och varför, och
densjälv bli någorlunda förstådd. Sen behöver man inte bli överens, det är inte viktigt.Författarbloggar är jag också dålig på att följa, jag har liksom fullt sjå ändå tycker jag.
Bokmania
Ibland blir man ju personlig. Läsupplevelsen beror av vilken person man är, vilka erfarenheter man har. Inte alltid, men ofta. Fast vi bokbloggar skriver det väl mest mellan raderna, och som de tränade läsare vi är så uppfattar vi varandras subtiliteter, inbillar jag mig.
Intressant att du la ner fotobloggen! Jag förstår att det måste kännas själlöst och trist med såna kommentarer, även om de förstås var i all välmening och säkert sanna. Men soppor behöver salt.
Lämna ut… vad menas med det? Hur mycket av erfarenheterna som format mig är mina – och hur stor rätt har jag att tala om dem?
Petra
Du kanske är lite tuffare i ditt tyckande? Då öppnar det upp för tuffare kommentarer också. Jag märker att jag själv kan vara syrligare hemma hos bloggare som är vassare, inte *mot* dem kanske, men rent allmänt.
Den bitska sidan av mig själv som känner sig lite förtryckt här hemma på bloggen, där jag försöker vara lite trevligare än vad jag kanske egentligen är.
På modebloggar måste det vara väldigt lätt att kläcka ur sig ”vad fult!”. På en bokblogg måste man ju ha läst boken för att ha en åsikt = jobbigare.
Jag har också enbart positiva erfarenheter. Att det ibland uppstår diskussion är ju bara roligt, det vore trist om alla tyckte likadant. Men diskussionerna brukar aldrig gå över och bli obehagliga, inte vad jag har sett i alla fall.
Att börja bokblogga är nog något av det det bästa jag gjort.
Min röda kommer också. Jag väntar bara på bra ljus.
Arina
Jag väntar med spänning.
Bra att vi bokbloggar börjar synas lite mer också, tror att ”folk” tänker på politiska bloggar, modebloggar, mediebloggar, kändisbloggar och vardagslivsbloggar i första hand när bloggar diskuteras. Men det finns ju så många andra.
Din bokbloggosfär räknas inte, är inte helt på riktigt. För där hålls mest bara kvinnor. Såklart där är snällt och gulligt, men ge dig ut i verkligheten *fnys*
Till skillnad från….modebloggsvärlden då eller!?
Hurdana är modebloggartjejerna mot varandra. Hat eller hjärta?
Vilken verklighet? Sambon hänger på ett teknikforum (där jag gissar att majoriteten är män) och de hjälper varandra till höger och vänster. Han beskriver stämningen som ”nuttig”. ”Det är en dansk med adhd som har det så du kan tänka dig själv.”
För övrigt anser jag att verkligheten är överreklamerad.
Kan inte påstå att jag kommer med något nytt i diskussionen men lägger in några rader ändå. Jag tror generellt inte att det är värre på nätet än i ”irl”, men skillnaden här är att det fastnar för att det skrivs ner. Taskiga/elaka kommentarer som sägs försvinner (utom hos de som fått motta dem). Det som är undantaget är när människor sticker ut/provocerar i sina kommentarer eller utseende (extremt snygg eller ful…whatever), allt som upprör gemene man. Då är det uppenbarligen väldigt lätt att skriva ”Fan va dumm i huvvet/ful du är”.
Som Snowflake skriver i en kommentar så är det ju svårare att ha åsikter om något som man helst bör ha läst. Gömda-debatten var rätt fascinerande, jag följde den också men utan att själv kommentera eftersom jag inte läst vare sig Marklund eller Antonsson. Där kan jag möjligtvis förstå att heta känslor uppstod, eftersom Antonsson praktiskt taget demolerade en ikon som varit en viktigt symbol för många kvinnor. Det är aldrig roligt att upptäcka att en idol har fläckar. Hur man sen ger utlopp för de känslorna på ett bra sätt kan diskuteras.
Kontakt, jag tror inte att det är gulligare bara för att det rör sig kvinnor i bloggsfär, för kvinnor är oftare vassare mot det egna könet. Skillnaden är väl snarare att det kanske blir lugnare i en atmosfär där man diskuterar sakfrågor och inte någons utseende och klädstil. Många modebloggare har ju dessutom rätt så unga läsare och vad jag minns från min egen tonårstid är att jag var aldrig så säker på mina åsikter som då.
Både ”irl” och på nätet, så är hövlighet alltid uppskattat och ”smörjer” kontakterna människor emellan, man på nätet så missar man det ironiska leendet eller glimten i ögat, så det krävs lite extra tydlighet.
Klotho (och alla)
En annan grej jag tänkt på är att det kanske oftast är nybörjarna som häver ur sig. Sen ledsnar de på det och börjar förstå vad nätet handlar om. Och hur man beter sig för att inte betraktas som ett troll. Mognar helt enkelt.
Kanske.
Jag försöker vara lite rolig, men blir visst mest bara otydlig. Modebloggsvärlden är ju inte heller ”på riktigt”, den avfärdade ju den där före detta bloggaren (Schulman?) med en fnysning…
Min erfarenhet av kvinnor på nätet är nästan enbart god, männen är mer blandad kompott. Sen kan det ju bero på väldigt många olika saker, det är jag medveten om.