Hur Rutger fick rollen

Häromnatten visades ett program om The Making of Blade Runner. Lilla julafton för mig! Och där fick jag till viss del svar på det jag grubblat över ända sen jag läste boken Do androids dream of electric sheep?, där det visar sig att Roy Batty är mongol. Hur ända in i — kan de då casta Rutger Hauer i rollen?
I tv-programmet är det en Katherine Haber som berättar att hon tipsat Ridley Scott om Hauer och gett Scott tre filmer att titta på. Han sa okej, utan provspelning.
Första gången Rutger dök upp på inspelningsplatsen hade han en rödbrun nylonoverall med blixtlås, och ett par gröna blommiga glasögon Elton John-style. Åh, vad jag velat se det!
I intervjun säger Hauer att han vill ta in det mänskliga i androiden, ”a sense of poetry, a sense of humour, a sense of sexuality, a sense of soul”. Och det gjorde han! Slutraderna skrev han själv om: ”I’ve seen things…” *ryser av välbehag* Duvan var hans egen idé, och han hoppade själv också.
Annat intressant är att Darryl Hannah varit gymnast och tog initiativet till volterna, att de drog över budget och tid och bråkade för alla tyckte att Ridley Scott var så krävande ”den jävla engelsmannen”, hur de gjorde scenografin som är så underbart vacker, att de alltid ville ha natt och regn… Och så var det så fint när de visade tio minuter för Philip K Dick och han blev alldeles salig och undrade om de kopplat in sig i hans hjärna, för det var precis så där han föreställt sig miljön. (Men boken är ju helt annorlunda.) Jag förstod nu också att Joanna Cassidy som spelade Zohra är samma människa som spelar Brendas asjobbiga morsa i Six feet under. Med den äran. Tidigare har jag tänkt att nästan alla gör sina bästa roller i Blade runner och bara mediokra roller sen, men Darryl Hannah är ju med i mina andra favoritfilmer Kill Bill 1 & 2, och Edward James Olmos är amiralen i Battlestar Galactica. Men att Hans-Olov och Rutger och Sean Young gör sina allra bästa rolltolkningar, det står jag fast vid.
Vad programmet och jag saknade var en rejäl intervju med synthfarfar Vangelis och att få veta mer om hur han skapade musiken. Annars är jag helnöjd. Kanske ska jag till och med frångå mina principer och ge mig på director’s cut?
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om Rutger Hauer, Blade runner, Philip K Dick, Ridley Scott, Darryl Hannah, Joanna Cassidy, Sean Young, Harrison Ford, Do androids dream of electric sheep?, science fiction, bok blir film, klassiker