En riktigt läbbig Lehane

Gone baby gone är otäck. Till och med med Lehaneska mått. Läs den inte om du har små barn, för man blir så ledsen då.
Huvudstoryn är om lilla fyraåriga Amanda som blir kidnappad från sin värdelösa/elaka morsa. Hennes moster tjatar på Patrick Kenzie och Angie Gennaro att de ska ta sig an fallet. Det blir väldigt slitsamt, framför allt känslomässigt.
Det här är en väldigt bra bok, och jag konstaterar att Dennis Lehanes och min hjärna på nåt vis är i synk. På annat sätt kan jag inte förklara att jag alltid, i varenda bok, fattar hur det hänger ihop långt före Kenzie/Gennaro. Jag brukar inte kunna gissa sånt särskilt ofta, nämligen. Inte i så här intelligenta deckare. Det betyder förstås också att han är en jävel på att placera ut ledtrådar.
Har blivit film också, den törs jag nog inte se. Inte ens fastän Ed Harris är med.
——————-
Läs även andra bloggares åsikter om Dennis Lehande, Gone baby gone, deckare, barn som far illa