Jill Paton Walsh skriver klart det Dorothy Sayers påbörjat, men hon når förstås aldrig upp till de Sayerska höjderna. Språket är trögare, förnumstigare, mer explicit. Hon försöker härma de underbara breven från änkehertiginnan och miss Climpson men det blir aldrig samma lätthet. Eller är det i översättningen det brister?
Deckargåtan engagerar inte så värst, det märks att Paton Walsh tycker att romantiken och äktenskapsskildringen är roligare. Där vill hon gärna göra Harriet Vane och Peter Wimsey till nån sorts jämställdhetens förebilder, men jag gillar inte när dialoger blir förtäckt propaganda, oavsett syfte.
Men okej, jag visste ju att jag blev besviken första gången jag läste den, så den här gången var jag beredd. Jag läser den som en uppsamling, och som sådan ska den naturligtvis ingå i min Sayers-samling. Ett Vad-hände-sen (men jag saknar miss Hillyard och miss de Vine, de nämns bara flyktigt).
——————————
Läs även andra bloggares åsikter om Lord Peters sista fall, Dorothy Sayers, Jill Paton Walsh
Lord Peters sista fall
juli 3, 2009 av snowflake
15 kommentarer
Lämna ett svar
-
Senaste kommentarer
-
-
Mest lästa inlägg
mycket om
På twitter
- Magisk kväll på Cirkus med Regina Spector! Lycklig. 10 hours ago
- Jag är alltså en sån där höstdeppig mörkerhatare i vanliga fall, men det känns som att jag får mer energi av lampan. @jeslunds @WTOSIOTL 2 days ago
- Dagsljuslampan: http://www.vippon.com/dagsljuslampa-sun/product_details.php/products_id/230 @jeslunds @WTOSIOTL 2 days ago
På gång
Vill läsa om:
Nyfiken på…
Arkiv
Kategorier
- A (47)
- Alice Sebold (2)
- andra priser (13)
- Ann Cleeves (1)
- Augustpristagare (1)
- B (21)
- Barbara Voors (1)
- barnböcker (8)
- Battlestar Galactica (12)
- böcker (327)
- böcker A-Ö (9)
- böcker med färg (11)
- Best of 2008 (5)
- Best of 2009 (21)
- biografier (5)
- Blade Runner (2)
- bloggande författare (3)
- bloggkrafs (3)
- bloggosfären (8)
- bok blir film (25)
- bok blir tv (2)
- bok i bok (5)
- bokbranschen (3)
- Bokcaféer (5)
- bokhandlar (7)
- bokhyllor (6)
- bokinköp (20)
- bokomslag (2)
- C (46)
- Carol Shields (1)
- Charlaine Harris (4)
- citat (11)
- CSI (4)
- Curtis Sittenfeld (5)
- D (39)
- dagböcker (11)
- Daphne du Maurier (7)
- debatt (1)
- deckare (75)
- Dennis Lehane (8)
- deprimerade författare (1)
- Dexter (10)
- Doris Lessing (7)
- Dorothy Sayers (13)
- DOROTHY/OZ-samlingen (3)
- dramatik/teater (3)
- E (14)
- enkäter (12)
- F (14)
- facklitteratur (13)
- fantasy (33)
- Författare jag träffat (3)
- författarframträdande (18)
- författarkoppling (28)
- film (36)
- foto (1)
- G (23)
- GATSBY-samlingen (3)
- George Orwell (2)
- George R R Martin (5)
- Gilbert Hernandez (2)
- Gilmore Girls (12)
- graphic novel blir film (3)
- graphic novels (11)
- H (38)
- Harry Potter-kurs (2)
- högläsning (1)
- I (10)
- idiotier (3)
- Ipred (1)
- J (54)
- Japan (10)
- journalistik (2)
- Joyce Carol Oates (19)
- JR Moehringer (2)
- K (17)
- Kim Leine (1)
- klassiker (2)
- Klassiska kvinnor (8)
- konst (13)
- Krim-alfabetet (24)
- L (49)
- Lämnar oläst (3)
- Läsning om läsning (4)
- Läsrapporter (6)
- läsvanor (12)
- litteraturorienterat (41)
- livet (61)
- M (44)
- magisk realism (4)
- meta (38)
- Mo Hayder (1)
- Modesty Blaise (5)
- mor-dotter (11)
- mor-son (1)
- mormor/farmor (4)
- musik (28)
- N (19)
- Ngaio Marsh (1)
- Nicola Griffith (2)
- nobelpristagare (37)
- nostalgi (3)
- noveller (9)
- Nyfiken på (1)
- O (29)
- Octavia E Butler (2)
- omläsning (7)
- P (30)
- paranoia (10)
- Patricia Briggs (1)
- Patti Smith (4)
- Per Petterson (2)
- Philip K Dick (2)
- poesi (25)
- Project runway (6)
- quiz (4)
- R (27)
- radio (11)
- Roberto Saviano (2)
- romerskt (4)
- S (71)
- sagor (4)
- science fiction (41)
- science fictionkurs (11)
- Selma Lagerlöf (5)
- serie blir film (2)
- serier (11)
- Sherman Alexie (5)
- självbiografiskt (17)
- skräck (10)
- spel (2)
- språk (9)
- Stephen King (5)
- Sylvia Plath (6)
- T (26)
- tävlingar (7)
- Tematrio (28)
- tidningar (6)
- Toni Morrison (3)
- tv (72)
- U (8)
- Ulla Isaksson (7)
- Ursula K LeGuin (2)
- utställningar (6)
- V (5)
- vampyrer (16)
- Vibeke Olsson (1)
- W (22)
- William Gibson (3)
- X (1)
- Y (4)
- Z (1)
Sidor
Meta
Jag tänkte ju faktiskt avsluta hela min omläsning av Sayers böcker (planerad till i sommar, när nu sommaren börjar för mig) med den här boken. Men jag kanske ska strunta i det, den här gången.
Jag hade inte så ont av den när jag läste den första gången dock, men å andra sidan hade jag då haft en rejäl paus mellan de riktiga Sayersboken och den här (och jag är inte en så ivrig omläsare av Sayers som du), så kontrasten blev kanske inte så stor.
Paton Walsh använder sig alltför tydligt av referenser från tidigare böcker, något som Sayers själv aldrig gjorde (vad jag kan påminna mig, iaf var det inte så uppenbart). Jag är inte helt nöjd med denna heller, men kunde givetvis inte motstå den när den kom ut. Håller med om det där med jämställdhetsdelen, även det där med Bunter och kvinnan i hans liv och hur det ska ordnas på bästa sätt. Det blir alltför mycket rosensött och gulligull.
Däremot så är mötet mellan Lord Peters gudmor och Harriet rätt roligt.
Det är lite samma sjuka som i Sanditon, som skrevs klart av ”någon annan”. Det blir lite för övertydligt framöver i texten.
De nya författarna litar inte på sig själva och söker för mycket bekräftelse.
Vixxtoria
Jag tror det är bättre att sluta på topp. Sen kan du läsa denna efter ett halvår eller så.
Klotho
Refernserna var så tjatiga ja. Till och med den där gamla kassaskåpsuppdyrkaren lyckas hon peta in. Men varför i så fall inte löpa linan ut och ta in miss Climpson istället för den där Mango? Och varför två helt nya väninnor till Harriet som inte tillför nåt?
Jag anar en redaktör i bakgrunden, som tjatat igenom det.
Gudmor och Harriet var fint, ja. Undrar vilka delar som Sayers faktiskt skrev? Skrev hon stolpar eller synopsis först? Finns det långa stycken som hon skrivit själv helt och hållet? Sånt vill jag veta!
Snow: Jag skulle också vilja veta vad som kommer från Sayers och inte. Det måste väl någon ha skrivit något om?
Klotho: Tack för att du påminde mig om att jag INTE ville läsa Sanditon (jo, jag skulle förstås kunna tänka mig att läsa Austens anteckningar, men inte den där full version som har skrivits av någon annan). Så skönt med en bok man inte vill läsa
Rekommenderar förresten Edströms Austen-biografi. Jag tror jag ska skriva lite mer om den på bloggen, men den var riktigt trevlig, faktiskt!
Hmmm…borde det inte gå att få reda på? Vad Sayers skrev och inte skrev. Leta på nätet kanske? Ska kanske göra det, när energin har återvänt (efter kommande åskväder kanske?) När det gäller Sanditon så skrev Austen de första tolv kapitlen om jag inte minns helt fel (däremot är Reginald Hills pastisch på Sanditon ljuvlig!).
V: Min kompis har Edströms-boken (någon bortglömd avbeställning som blev lyckad) så jag ska låna den av henne vid nästa besök. Hon var också förtjust i den.
Vixxtoria och Klotho
Hoppas ni inte väntar på att jag ska kolla upp det, för jag väntar nämligen på att ni ska kolla upp det…
Snow: för vi har ju inga andra liv, eller vadå?
Okej. I have fucking googled it, och
1) det verkar som om Walsh har skrivit YTTERLIGARE en Sayers-roman, Thrones, Dominations. Inte hört talas om, har du? Den är baserad på ”fragments and notes” som Sayers efterlämnade vid sin död.
2) A presumption of Death (det är väl denna bok, väl?) är ”baserad loosely on The Wimsey Papers”. De här Wimsey Papers bestod av en slags brev som Sayers låtsades att olika medlemmar av Wimsey-familjen skrivit till varandra. De verkar ha publicerats under andra världskriget.
Förutom engelska wikipedia (som jag tror kan vara lite okej i detta fall), finns lite mer info här också:
http://opac.helsingborg.se/wieselgren/opac/show_holdings.aspx?paging=false&bokid=146600
Om jag nu inte har blandat ihop det hela, för jag minns inte vilken engelsk titel (av de här två) som motsvarar den svenska titeln (trots en del googling i ämnet), men det kollar du säkert enkelt mot din upplaga.
Sammanfattningsvis verkar det som om man inte riktigt vet vad Walsh har lagt till och inte. Jag kan kanske forska mer en annan dag…
Vixxtora
Underbart! Jag hoppades på att nån av er skulle ha en nyfikenhet större än lättja, men detta överträffar ju… TACK.
))
Att det skulle vara breven gör mig lätt förvånad. Jag tycker inte att de hade samma lätta vimsighet (utom ett par i slutet från ärkehertiginnan). Och om breven från Mango är Sayers, måste alltså hon introducerat denna nya karaktär? Njae… kanske bara änkeheriginnans. Som sen blivit lite tillputsade eftersom Walsh har ett historiskt facit och Sayers enligt länken från dig skrev sin del 1936.
Kolla wikipedia också. HÄr finns en del:
http://en.wikipedia.org/wiki/A_Presumption_of_Death
Klicka vidare till Walsh, Sayers och Thrones…
Vixx
… det verkar som att hela grejen med ståhejet efter kungens död kan vara Sayersk. Den tar ju väldigt stor plats i boken, alla ska vara svartklädda i evigheter, Harriet möter Rosamund, kragarna… Och PW störtar till Frankrike där nye kungen träffar Wallis Simpson. … Jodå, det här kan stämma.
*skrattar* Jag minns inte den här boken så bra. Jag får återkomma när jag läst om den efter hela Sayers-serien, och se vad jag kan bidra med. Svartklädda, vadå?
Men det är roligt att höra att pusselbitarna faller på plats! (Jag sitter här och jobbar en varm lördag, så det piggar upp!)
Jag hade också glömt bort den delen, men nu har jag det färskt i minne. Kungen dör och hela London förväntas bära svart i ett halvår, till damernas stora förtret.
Just det, och den där plisserade kragen som kräver extra omsorg till Harriets fasa innan hon inser att hon inte behöver fixa det själv. Både där och även i scenen efter bröllopsnatten (där Harriet filosoferar över kvinnor och mäns klädsel och morgonrutiner känns väldigt Sayers).Rätt fascinerande att kläder på den tiden användes betydligt oftare, för det är bara kragarna som ska bytas ut.
Tack V för att du varit så ambitiös till skillnad från oss andra (iaf jag) som tänker men inte gör så mycket mer.
Kungahuset upptar ju en (iofs relativt liten) del i Sayers tidigare böcker, men jag har för mig att Wimsey ”tomtat” iväg vid tidigare tillfällen och räddat Imperiet i ”kronans tjänst”.
Thrones, Dominations är Lord Peters sista fall, A Presumption of Death är boken efter det. Men den måste ju rimligtvis vara helt påhittad, för jag har svårt att tro att Sayers skulle låta Harriet ägna sig åt familjeliv med små barn (nu har jag inte läst boken ifråga iofs). Jag är inte så säker på att jag vill läsa den heller.
Klotho: Jag tror att Butter/petter försökte kalla mig för lat på ett inlindat sätt för att jag försökte ordna citattävling som ingen mer än Snowflake lyckades (elelr vågade) delta i (*skratt*), så nu gör jag allt för att bevisa att jag inte är lat. Jämt.
För lathet är förresten relativt. Idag behövde jag något att förströ mig med på jobbet, där ingen annan är idag. 10 minuters googling på något annat än makrosyntagmer var ett rent nöje.
Snow: Har jag förresten nämnt att mitt korkade universitetsbilbiotek äntligen har fått upp sökkatalogerna, och att jag numera har ett uråldrigt ex på engelska av WSMs Ashenden hemma?
klotho
Du har nog rätt om det Sayerska där, fascinerande diskussion det här!
Jag har läst en novell där de har minst ett par barn, pojkar alla två eller tre. Av DS herself. Minns inget mer av den än att den äldste gör nåt bus och får en (lättare) risbastu. Och att egendomen är fideikommiss (?), det där som innebär att arvet inte får styckas upp.
Vixx
Jag har inte läst Ashenden, så läs försiktigt ifall jag behöver låna det uråldriga exet intakt med alla blad…
Makrosyntagmer låter ytterst otrevligt, kliar det?