Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2008

Alltså till Sverige, läser jag här. Nu är frågan hur man beter sig för att få biljett till det? Blir det bara för särskilt inbjudna gäster inom kultureliten (jag säger detta utan minsta ironi, jag accepterar att det finns en elit inom kulturen som jag inte tillhör på samma sätt som att jag accepterar att det finns en elit inom proffsidrotten som jag inte tillhör) eller kan några från allmänheten (som jag tillhör!) nästla sig in?

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

En eller högst två i taget njuter jag av James Tiptree jr:s noveller i Her smoke rose up forever. Jag vill att den ska räcka så länge som möjligt, och samtidigt vill jag läsa läsa läsa. Det är så bra!
I Houston-novellen har tre män varit ute i rymden ett år och är på väg hem. De blir anropade av ett skepp som säger att de är på fel väg, och att det gått trehundra år sedan de gav sig iväg. Alla på skeppet är kvinnor. Jorden har drabbats av nån sorts pest som angripit y-kromosomen. Nu finns bara två miljoner människor, alla kloner av 11 000 olika kvinnor.
Det är så bra, för novellerna ställer filosofiska frågor men lämnar inga svar. Eller, vänder på alltihop. Så jag vill bara läsa en i taget för att hinna tänka på dem. Dessutom räcker ju boken längre. :-)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

En liten märklig ordfest, en vindlande sökande pejlande histora – eller är det en historia? Jo det är en historia, men en som inte liknar något annat jag läst. Det bästa är språket, tilltalet, hur hon vänder sig till mig som läser och talar om vad hon gör. Eller, hon låtsas att det är en annan berättare, en manlig, som gör det. I like.
Hm.
Jag kommer ihåg en god vän, som för länge sen började läsa Gabriel Garcia Marquez på spanska, åkte hem till Sverige och skulle fortsätta på svenska. Det gick inte, hon tyckte det var så torftig och trist. Jag tänker på henne nu, eftersom Lispector skriver på hennes modersmål, portugisiska, och från hennes hemland, Brasilien.

Notering: Idag på puben vi gick till efter jobbet upptäckte P en bok av Doris Lessing i bokhyllan där. Jag tycker om pubar med bokhyllor! Jag har en bild av mig själv som en som går in och beställer mat och vin och sätter sig och läser nåt som finns i bokhyllan. Det har jag aldrig gjort, men jag är ändå en sån som vill göra det, om ni förstår hur jag menar. (Att gå in på en pub och läsa en medhavd bok har jag förstås gjort. )

——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »

De här serierna tänker jag följa:

- Darling ”Dexter”, of course. Slaviskt.
– ”This Life” – repriser på 9:an på söndagar
– ”CSI” – måndagar femman
– ”Grey’s anathomy” – som jag upptäckte sent men gillar mer och mer
– ”House” – när sambon påminner

Uppdatering: Om det är nya ”Medium”-avsnitt som börjar nu på torsdag ska jag se den också, Angelica Huston sätter extra färg på den.

”The Closer” som jag spelat in visade sig vara repriser, suck.
Angående ”Brothers & Sisters” är juryn fortfarande ute, jag tycker den har tappat och går runt i samma spår. Trots att Rachel Griffiths är en stor favorit, och Sally Field för den delen.

Tillsammans med ”Gilmore girls”-dvd:erna (inne på säsong 3 nu) och ”Battlestar Galactica” när möjlighet ges så kanske jag har tillräckligt med verklighetsflykt för att överleva vintern.

——————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Kerstin Ekman är en kvinna med ryggrad.:  Saviano orsakar strid i Akademien Såvitt jag vet har hon inte bevistat ett möte i Svenska Akademien sen det stora bråket om Salman Rushdie. Kanske finns det ett egenintresse, att om SA tar parti för Roberto Saviano så kan hon tänka sig att komma tillbaka med herdern i behåll? Skitsamma i så fall, hon gör rätt. Heder åt henne!

Svenskan har en bra sammanfattande artikel om Savianos liv här.

Och läs och se Gomorra, som sagt. Jag har ett extra pocket-ex av bocken, som jag gärna skickar till den som vill ha.

(ps Salman Rushdie spelar förlossningsläkare i ”Then she found me”, film av och med Helen Hunt. !)

————-
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Är ungefär halvvägs i Wally Lambs She’s come undone – mycket bra! – och ett bitema är Dolores fetma.

Hon var en som jag förstår det normalstor unge från början, så skiljer sig föräldrarna och hon flyttar. Sen händer andra saker, som resulterar i att hon sitter hemma framför tv:n och äter. När hennes gamla bästis träffar henne börjar vännen panikskratta och de når inte varandra. Så kan det i och för sig vara ändå med småflickor som växer upp.

När Dolores blivande rumskompis på college, Kippy, börjar skriva till henne, så ljuger Dolores ihop ett liv med lycklig familj, pojkvän, tonårsbekymmer. Hon kommer en vecka för tidigt till college och blir vän med den lika feta städerskan. Där är kroppshyddan ett plus, en faktor som skapar gemenskap och förtroende. Men i alla andra sammanhang är Dolores fetma någonting hon skäms för, och någonting som gör att andra människor behandlar henne annorlunda. Stöter bort henne. Rumskompisen blir chockerad när hon får se Dolores. ”Men du skrev ju till mig, jag är jag ändå, säger D. ”Jag skrev inte till dig”,  säger rumskompisen.

Jag funderar på flera saker: Att det är ovanligt med tjocka huvudpersoner, varför? För att det på nåt sätt inte passar sig med starka känslor, dramatik? Kärlekshistorier förekommer ju sällan… För att författare skapar personer, jag, som liknar dem själva och alla vill vara smala? Om Dolores använder sin kroppshydda som ett skydd mot världen, intimitet, sexuell uppmärksamhet från män? (Det sista har hon anledning till.) Om hur tjocka människor tvingas in i olika roller.  Om hon ska bli smal igen som en bieffekt när hon blir lyckligare? Om hon blir lyckligare, än så länge är det inte mycket som tyder på det.
Jag skulle tycka det vore skönt om hon fick ordning på sitt liv och blev en lyckligare tjockis, men då kanske jag skulle tycka det blev för tillrättalagd? Bäst att fortsätta läsa…

Förresten, om jag inte minns helt fel har den här varit i Oprahs bokklubb. En kvinna som kämpat med/mot sin vikt i åratal. Vad tänker Oprah om Dolores?

——————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Kanske är det orättvist eftersom jag haft så starka läsupplevelser precis innan jag läste ”Ren som snö” av George P Pelecanos, men det känns som en mellanbok. Intrigen är okej och hänger ihop. Personerna är lite av det vanliga galleriet med en drygt medelålders desillusionerad deckare som är förtjust i kvinnor men rädd för att binda sig, goda & vackra & starka kvinnor som står redo att ta emot honom, bla bla bla.
Till det några korkade knarklangare, rasmotsättningar, korrupta poliser… Det är helt okej men inget exceptionellt. Passar fint att vila upp sig lite på.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 889 andra följare