Timmen mellan hund och varg är timmen där det avgörs om Ines, alkoholisten, ska gå
från sitt vänliga 
hundjag och förvandlas till den aggressiva, farliga, oberäkneliga vargen.
Boken börjar med att jaget, lillasyster, är på badhuset och simmar när plötsligt hennes syster som hon inte sett på flera år dyker upp. När de återknyter kontakten visar det sig att den begåvade konstnärliga Ines som Jaget alltid varit avundsjuk på, dekat ner sig och blivit alkoholist. Det är en bok om systerskap, hatkärlek, kärlek. Om privata lögner och professionella lögner.
Jag tycker om Silke Scheuermanns sätt att beskiva händelser, miljöer och stämningar på ett avskalat sätt. Det blir tydligare så. Boken är kort men rymmer mycket av teman som intresserar mig; framförallt komplicerade starka relationer som inte är romantiska, människor som tappar taget, lite journalistik, film. Och så gillar jag att berättarjaget förmår betrakta sig själv så objektivt, trots att boken alltså är skriven i jag-form.
Bokbabbel var inte särskilt förtjust, men jag lärde mig av henne att inte strölösa här och där, utan ta den i två sittningar. Kult med en tysk författare också, det läser jag väldigt sällan.
———————
Läs även andra bloggares åsikter om Silke Scheuermann, systerskap, Timmen mellan hund och varg, böcker, alkoholism
Bra att du läste på ett bättre sätt än jag! Det var väl lite det jag trodde, att det egentligen var en bra bok!
Ja, men jag tror ändå jag förstår varför du inte tog till dig den… Eller varför jag i en annan sinnesstämning inte skulle ha gjort det. Just det där avskalade, precisa, det är egentligen inte så inbjudande om man tycker om böcker med känslor och levande människor… det blir lätt för kallt, tycker jag. Men den här gången funkade det för mig.