Feeds:
Inlägg
Kommentarer


Vi tittar ikapp ett par säsonger av den fantastiskt välspelade och intelligenta The Good Wife. Det hade jag tänkt berätta för ett par veckor4 sen, youtubade efter nån random scen sådär — och NEJ!!!! Det jag fick veta då gör att jag aldrig vågar youtuba mer. Då förstod jag också varför sambon sett så konstig ut och berättat att han råkat se en grej som han önskar att han inte visste.
— Var det om Will?
— Ja.
— Var det brutalt?
— Ja.
Sen sa vi inget mer om den saken, men satt i bävan fram till avsnittet där… (klump i halsen) … där Will blir skjuten och dör.
Seriens bästa skådespelare. Serien byggde också så mycket på Will Gardner som den axeln som Alicias liv snurrade kring/mot. Denna spänning dem emellan, personligt, professionellt, sexuellt, känslomässigt på alla sätt, var ett bärande tema. Hur ska det nu gå?
Allt som hände runt ikring Wills död var mästerligt, jag gillar särskilt Dianes reaktion och hennes och Alicias stöttande av varandra.
Däremot gillar jag INTE att få höra Alicia Florrick tänka högt — ”Who am I being fateful to?” — utanför en restaurang där en potentiell date sitter. Har man levat i nära fem säsonger på att uttrycka kaotiska känslor med bara en darrning kring ögonen eller ett stramt drag runt munnen så behöver man inte vara så övertydlig. Vi är vana att se Alicia Florricks ansikte i närbild. Vi fattar ändå.
———————————-

I bokpaketet

learning boneLearning to walk in the dark av Barbara Brown Taylor är en bok om hur man står ut med det svarta när man måste. Bone clocks av David Mitchell är en science fiction. Jag hörde talas om båda i radiopoddar. Intervjun med BBT lyssnade jag på flera gånger för hon var så klok. Resenscionen av DM stängde jag av för att jag hörde att ojoj den här vill jag läsa.
Det här är de första böcker jag köpt på månader. Så skönt det är att ha ett bra och tillgängligt bibliotek!
———————————————————
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Curtis och jag i helgen

sisterlandÄntligen sammanfaller tid och lust! Sisterland har stått i hyllan jag vet inte hur länge. Nu har vi hängt i flera timmar, Curtis och jag, igår och idag. Lite spridda tankar:
– Ännu en krånglig huvudperson, Daisy/Kate, som håller på med en massa konstiga saker för att hon inte kan/vill/vågar hantera saker öppet.
– Väldigt många blöjbyten och beskrivningar av bäbislivet. Kanske väl många?
– Lite för lite om själva tvillingskapet, det hade kunnat vara vilken syskonrelation som helst.
Ändå: jag slukas upp. Varför? Den är inte lika bra som American Wife, men å andra sidan är American Wife ett mästerverk. Och vissa delar av Sisterland är geniala.
Den handlar om: Flickskapet, maktrelationerna. Den deprimerade mamman och känslohämmade pappan. Kates försök att återskapa sig själv. Ett kärleksfullt äktenskap mellan Jeremy och Kate. Vänskap, ibland med förhinder. Ska det bli nån otrohet? Hoppas inte. Kates kontrollbehov av systern Vi. Och ja, synskheten då. Som inte är så där magiskt-härlig-skrämmande som hos Alice Hoffman utan mer pinsam-skrämmande.
Allt i skuggan av en förutsägelse om en jordbävning.
—————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

franciskusJag trodde att den här boken skulle innehålla lite mer. Ett par essäer, nån intervju. Men det är (förutom förordet) bara ett antal lösryckta citat utan sammanhang eller analys. Naturligtvis är flera fina och tänkvärda, men det blir mest ett ytligt krafsande istället för att jag får någon djupare bild av den nuvarande påven.
Ett smakprov:
Om den som hade mest makt använde hela sin makt till att tjäna och förlåta skulle den som använde sin makt på något annat sätt till slut framstå som löjlig.
(Predikan, 7 augusti, 2005)

Seneca: Om livets korthet

om-livets-korthetDet är bara dumt att klaga på hur kort livet är. De flesta människor har alldeles tillräckligt långa liv, men väljer att slösa bort dem på dumheter. Som maktstrider, överdrivet ätande, njutningar, och annat trams. Istället bör man förkovra sig, framför allt inom filosofi, och umgås med sig själv. Lycklig blir den som lever i enlighet med naturen, och finner sig i vad som händer.
Seneca räknas till de mest betydelsefulla stoikerna och var en flitig skribent. Han var också rik, vilket han fick kritik för inte minst för att han menade att det inte är något att sträva efter. Jag reagerar på att han ibland talar om Gud på ett sätt som känns kristet men det har tydligen debatterats förut. Seneca tvingades av kejsar Nero att begå självmord. Han levde cirka 4 f Kr till 65 e Kr.
Den här lilla boken är fin, den innehåller fyra brev/argumentationer/essäer till olika människor, inklusive ett tröstebrev till Senecas mor Helvia när han befinner sig i landsflykt på Korsika. Avslutningen är underbart vacker:

Först söker mitt sinne kunskap om jordens länder och deras läge, därefter om havet som omger dem och dess återkommande ebb och flod; sedan undersöker det hela det skrämmande tomrum som ligger mellan himmel och jord, och det område som är oss närmast och som härjas av åska, blixtar, stormvindar och regnbyar, snöfall och hagelskurar, och när mitt sinne till sist genomsökt de lägre sfärerna kastar det sig upp till de högsta och njuter av den sköna åsynen av de gudomliga tingen och i medvetande om sin egen odödlighet går det sedan vidare till allt som har varit och allt som skall ske under alla tidevarv.

Texterna är nyöversatta och utgivna för ett par år sen och jag har stort nöje av Magnus Wistrands historiska fotnoter.
—————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det är Banned books week i USA 21–29 september, och en lista på 33 böcker cirkulerar runt just nu. HÄR. Jag har räknat ut att jag läst 13 av dem. Däribland Älskade av Toni Morrison, Till vildingarnas land av Maurice Sendak, Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood, Den absolut sanna berättelsen om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie och Moment 22 av Joseph Heller. Plus att ett par stycken ingick i min litteraturvetenskapliga kurs i slutet av 1980-talet, däribland Flugornas herre av William Goldoing.

dead ever afterSå. Med fjortonde boken om Sookie Stackhouse går vi i mål, Charlaine Harris och jag. Harris packar in många av de karaktärer som passerat revy i tidigare böcker, och gör ett ambitiöst avslut. Det är den första boken (som jag minns det) där historien ibland berättas ur en annan synvinkel än Sookies, nämligen ett par män som säljer sina själar till en djävul.
Men inte blir det Bill. Det blir istället Sam. Det borde jag förstås ha förstått; dels för att då kan de få barn, dels med den stora dramatiska scenen där Sookie för Sam tillbaka från de döda i förra boken. Jag skyller min dåliga romantiska radar på att jag läst så mycket Modesty Blaise, och därför tror att kvinnor och män KAN ha starka vänskapsrelationer över könsbarriären.
Men jag unnar min favoritservitris denna varmblodiga kärlek och allt annat gott, som pedikyrer, läsning i solen och rejält med dricks på Merlotte’s. Tack för de här åren!
true-blood-finale1
——————————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 898 andra följare