Feeds:
Inlägg
Kommentarer

balladandsourceEfter att tioåriga Rebecca tillsammans med sin syster blivit inbjuden till den gåtfulla gamla kvinnan mrs Jardine blir hon djupt fascinerad av hennes levnadshistoria. Framför allt historien om hur Sibyl, som då ännu inte hette Jardine, lämnade sin make och sedan försökte smyga tillbaka för att hämta dottern Ianthe. Det misslyckades och Ianthe växte upp med en far som enligt mrs Jardine fullständigt förstörde henne.

Historien upprepar sig när Ianthe lämnar sin egen make och sina barn: Malcolm, Maisie och Cherry. Dessa tre skickas till mormor när fadern blir sjuk, och så kommer det sig att Rebecca och Maisie blir bästa vänner. Torts att Maisie är flera år äldre, och ganska grovhuggen och besträmd i jämförelse med Rebecca. Även Malcolm är grov och charmlös. Den enda som brås på sin vackra mor är lilla Cherry, som omedelbart blir mormors och mormors man Harrys favorit.

Historien berättas i flera avsnitt, där den ena efter den andra ger Rebecca varsin del av historien. Det är den gamla nannyn Tilly som talar dialekt och tvingar mig att läsa långsammare för att hänga med, det är Sibyl själv som avslöjar saker alldeles för vuxna för så små öron, det är ännu en barnsköterska med tjocka skorrande rr, och till slut är det Maisie själv som återförenas med sin gamla kamrat på en bröllopsmiddag i krigets skugga 1916.
Bärande teman är mor-dotter-relationer, galenskap, kärlek, försummelse, förlust, passion. Språket är som vanligt fanatstiskt och det blir best of-etikett förstås.
———————————
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ni vet hur man slalomläser ett par tre böcker samtidigt och upptäcker att de har teman som hör ihop? Så är det för mig just nu. I alla mina tre spelar små flickor viktiga roller.
I The Ballad and the Source är ett par små systrar som börjar hälsa på granntanten och hennes barnbarn. De mest invecklade familjerelationer rullas upp, men den berättande systern är ändå en iakttagare som själv kommer från normala förhållanden.
I Belina Bauers nya kretsar handlingen kring Ruby Trick, en utsatt liten tjej mitt i kriget mellan sin vackra mamma och sin arbetslöse och oansvarige pappa. Dessutom är hon utanför i skolan och för tjock.
Och i John Ajvide Lindkvists bok som jag bara småbörjade på på tåget hem finns den manipiulerande Molly, som han själv beskrev som otäck.
Så olika karaktärer och liv.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

nixonodell
Ett blygsamt litet paket berikar mitt hem. Det är Tawni O’Dells nya, som jag till min stora glädje upptäckte under en slentriansökning på adlibris, och så nästa presidentfru: Pat Nixon. Boken fokuserar på själva äktenskapet, jag tänker att det kan vara ett intressant grepp. Och nu kommer jag ihåg ett urgammalt skämt som jag snappade upp som barn. Det gick ungefär så här:
Pat Nixon är missnöjd med att maken Richard bara jobbar och jobbar och att sexlivet blivit lite trist. För att få bättre fart på honom köper hon en sexig svart bh, som täcker ena bröstet men lämnar det andra bart. På kvällen klär hon förväntansfull av sig och hoppas på en positiv reaktion från Nixon, men han slår sig bara för pannan och ropar till: Just ja, jag skulle ju ringa Moshe Dayan!
Anefo_930-3763_Moshe_Dayan_27-07-1979
Moshe Dayan var israelisk försvarsminister och såg ut så här, det var därför det var roligt.
—————————–
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tre små bönböcker

lånat
Lånade ikväll från församlingshemmets bibliotek. De är så små att de rymdes i samma ficka. Jag känner på mig att jag kommer att tycka om minst en av dem.

John Ajvide Lindqvist inledde på Stora teatern i Linköping igår. Han var stilig i tredelad kostym och hade ett livlig kroppspråk, spretiga fingrar som en före detta trollkarl vilket han är. Han läste ur sin senaste, Himmelstrand, och berättade bra. Om den lilla flickan Molly som är den otäckaste människa han skrivit om. Om förebilderna till det medelålders homosexuella bondeparet, som var två män han såg på en strand. Han fick svåra frågor om hämnd och ondska, som jag tyvärr nu inte minns så bra. Mer än att han slog fast att han tror att människor i grunden vill vara snälla.

Sen kom Elin Boardy, vars senaste bok jag läst och tyckte om. En kvinnornas Skattkammarön. Boardy var också bra, hade en djup behaglig röst och såg ut att trivas på scenen fast på ett lugnare sätt än Lindqvist. Konferiencern slog fast att hon utmärker sig i samtidslitteraturen genom att inte skriva om just samtiden, vilket jag tycker är ett stort plus. Den förra utspelar sig visst i Malaysia, kanske jag ska nosa upp den.

I pausen handlade jag Ajvides bok, och berättade att jag besökt Pontusbadet i Luleå, där den stora hämnd/slaktscenen i Låt den rätte komma in spelades in. Då berättade Lindqvist att den brittiska biopubliken började skratta där. Hela dramaturgin driver händelseutvecklingen fram emot något riktigt dåligt, det förstår alla, och sen kommer ordet ”BAD” i bild. Det tyckte jag var kul!

Sen var jag tyvärr tvungen att åka hem, och missade Barbro Lindgren i andra halvan av kvällen. Men hon var med lite och flikade in saker under de andras framträdanden, så helt Lindgrenlös blev jag inte. 24Corren sände här och här.

Det dryga jobbet är ju att få ut allihop på golvet i något så när hanterliga högar. Den största blev svart, näst största vit eller möjligen röd. De där inte-riktigt-vita-men-inte-nån-annan-färg-heller är värst att hantera tycker jag. Sen var det blå som en stor grupp, och så gul, grön, lila, brun, grå och orange.
Efter en del konfererande bestämde vi att
a) bottna hela vägen med svarta för att de inte skulle bli så kompakta, alltså bottenplanet i alla hyllor.
b) försöka få till ett färgspektrum i bågform istället för att rada upp dem hyllplan för hyllplan.
Därför började vi med vita böcker överst till vänster i mörkaste hörnet coh lät dem sprida sig nedåt och högerut i en bågform, medan de svarta fick komma upp i motsatt rörelse uppåt-vänster nedifrån nedersta högra hörnet.
hylla1410
Det blev vit, inte-riktigt-vita-men-inte-nån-annan-färg-heller, gul, orange, röd och lite rosa längs den ena väggen, och rosa, lila, brun, blå, grön, grå och svart längs den andra.
Jag känner mig jättenöjd, rummet ger ett lugnare och mer harmoniskt intryck nu. Säert blir det en del småplock och flytta runt någon enstaka här och där, kanske försöker jag till och med få till höjderna på färger där jag har många. Och så ska jag försöka komma ihåg att eventuella bokinköp helst ska ha gröna rygg, för det vill jag ha fler av. :-)
hylla 1410
————————-
Läs även andra bloggares åsikter om

Idag ska det ske

hyllor

hyllor2

Jag medger att det ser rörigt ut, som sambon ytterst försiktigt antydde. Så nu blir det färgsortering igen. Sonen har lovat hjälpa till så nu kör vi! Kanske passar vi på att räkna dem också?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 912 andra följare